tisdag 11 oktober 2011

Varför är det inga rymdsonder på väg mot Uranus?

Solsystemets planeter har studerats en hel del under de senaste decennierna av rymdsonder. Just nu finns det rymdsonder uppe kring, eller på väg till, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus och t o m dvärgplaneten Pluto. Men ingen rymdsond är på väg till Uranus eller Neptunus. Det finns inte heller några planer för de närmaste 10 åren att genomföra ett rymdsondsprojekt till dessa två jätteplaneter. Varför är det så? Om vi lämnar Neptunus därhän och tittar lite närmare på Uranus, som ändå är den närmaste av de två, så är det ett bistert faktum att endast en rymdsond har observerat Uranus under en förbiflygning - Voyager 2. Kanske är det dock en förändring på väg vilket kan göra Uranus mer intressant. SpaceDaily har en lång artikel om detta idag.

Ett förslag på ett rymdsondsprojekt till Uranus lades fram tidigare i år som en möjlig idé i den s.k "Planetary Science Decadal Survey", till amerikanska "National Research Council". Denna rapport är en samlad bedömning för den närmaste 10-årsperioden som sammanställs av en grupp forskare i syfte att utgöra ett underlag för NASA:s planering. Mer om förslaget nedan, men först lite historia.

Planeten Uranus upptäcktes 1781 av engelsmannen William Herschel. Det blev den första planeten som upptäcktes med hjälp av ett teleskop och skulle också komma att utforskas av teleskop under de följande 200 åren innan en rymdsond tittade lite närmare på den. Voyager 2 for förbi Uranus i februari 1986 på ett avstånd av 81.500 kilometer. Sonden gjorde en mängd intressanta observationer avseende planeten, dess ringar och månar (Den hittade bl a 11 nya månar). Voyager 2 fortsatte sedan också förbi Neptunus 1989 och gjorde även där en mängd intressanta observationer. Sedan dess har ingen rymdsond varit i närheten av Uranus (eller Neptunus).

File:Uranus2.jpg
Uranus, den blå planeten, fotograferad av Voyager 2 (Bildkälla: NASA)

Kanske kan det snart åtminstone på planeringsstadiet finnas ett rymdsondsprojekt. I ovan nämnde planetrapport, "Planetary Science Decadal Survey, föreslås nämligen en färd till Uranus. Motiven för en sådan färd är att vi i dagsläget vet väldigt lite om planeten. Länge trodde man att Uranus och Neptunus var miniatyrer av Jupiter och Saturnus. Idag vet man dessa planeter snarare är isjättar än gasjättar. Uranus är också väldigt udda såtillvida att den liksom roterar "liggandes" (se bild nedan). På förra veckans stora planetkonferens i Nantes, Frankrike framlade forskare teorin om att Uranus råkat ut för två massiva kollisioner med andra himlakroppar som "tiltat" planeten. Tidskriften Scientific American m.fl har beskrivit teorin mer i detalj. Detta plus intresset att närmare studera Uranus ringar och många av Uranus udda månar (bl a den märkliga månen Miranda) talar för en framtida rymdfärd dit. Då handlar det om en rymdsond som kretsar runt Uranus ungefär som rymdsonden Cassini kretsar kring Saturnus och som Galileo kretsade kring Jupiter.

Uranus, its rings and moons
(Bildkälla: NASA)

När är det då lämpligt att skjuta upp en rymdsond. Bedömningen är att i början av 2020-talet skulle det kunna vara aktuellt. En färd till Uranus tar mellan 10 och 15 år. I ovan nämnda planetrapport prioriterades faktiskt en Uranussond på tredje plats, efter (ännu) en Marssond (MAX-C, en förlängning av ExoMars som ju också är hotat av nedläggning) och en Jupiter Europa-sond. NASA har i ett svar på rapporten sagt att man i nuläget inte kan se att man kan finansiera Uranusprojektet jämsides med de två andra projekten. Kostnaden för ett sådant Uranusprojekt bedöms till mellan 1,5 och 2,7 miljarder dollar, vilket är relativt mycket i dessa sammanhang.

Personligen kan jag ju tycka att det gått lite inflation i Marsexpeditioner. Varför inte rationalisera och samordna internationella insatser vad gäller Mars (som jag skrev om lite igår) och satsa de pengar som då sparas på utforskning av Uranus. Vi får väl se om Uranus ändå så småningom får ett rymdsondsbesök. Närbilder från denna spännande planet ser vi dock i bästa fall om lite drygt 20 år. En stor portion tålamod behövs således.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Mission_to_Mysterious_Uranus_999.html

Läs detaljrapporten här: http://sites.nationalacademies.org/SSB/CurrentProjects/ssb_052412

Läs mer på: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=uranus-axial-tilt-obliquity

En video som visar Marsfordonet OPPORTUNITY:s färd genom Marsterrängen

NASA publicerar idag en tre minuter lång video som visar Marsfordonet Opportunity på dess 21 kilometer långa färd över Marsslätten från Victoriakratern till Endeavourkratern. Färden påbörjades i september 2008 och tog nästan tre år. Videon är sammansatt av 309 stillbilder och även ljudsatt och kan ses här. Det är ett ökenlandskap som framträder med något som liknar långa sanddyner. Emellanåt kommer det några mindre klippformationer och kratrar i fordonets väg. Det är rätt kul att se Opportunitys egna hjulspår i några av filmsekvenserna. 21 kilometer på tre år är väl kanske ingen racerfart. Det blir i genomsnitt ganska blygsamma 20 meter per dag under den treåriga färden. Inget världsrekord, men dock ett Marsrekord! Häftig film det är!!

Image from the navigation camera on NASA's Mars Exploration Rover Opportunity
Bild över Marslandskapet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/mer/news/mer20111010.html

Asteroiden Vestas högsta berg överträffar Mount Everest med råge

Rymdsonden DAWN har redan gjort mängder med observationer och mätningar av asteroiden Vestas yta och också tagit en stor mängd bilder av det mycket bergiga landskapet vid asteroiden Vestas synpol. Idag presenteras en bild som konstruerats utifrån insamlade data. Om man skulle titta på sydpolen från låg höjd så skulle man finna att den högsta toppen är uppemot 22 kilometer hög, eller nästan tre gånger högre än Mount Everest! Man skulle också se flera mycket stora skålformade hål och i bakgrunden ett stort stup. Bilden är en slags modellbild som skapats genom beräkning av data från ett stort antal mätningar av Vestas yta.

Asteroid Vesta, calculated from a shape model
(Bildkälla: NASA)

Det högsta berg som identifierats i solsystemets är Olympus Mons på Mars, som är ca 25 kilometer högt. Det är inte alls osannolikt att man kommer att hitta högre berg vid fortsatta utforsknngar av asteroider.

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-317&rn=news.xml&rst=3167