söndag 18 november 2012

Merkurius våldsamma geologiska historia

Det var ett tag sedan det kom några mer intressanta nyheter från rymdsonden Messenger och dess utforskning av Merkurius. NASA publicerade dock häromdagen en sådan nyhet. Merkurius verkar ha haft en ganska våldsam geologisk historia, som inte liknar något annat vi skådat i vårt solsystem. Tektonisk aktivitet har skapat stora förkastningar i Merkuriusytan. Vulkanism härjade på delar av planeten. När planeten bildades och sakta kyldes ner skedde en sammandragning av planetens inre som innebar att planetytans area minskade. Det medförde att ytskikten "skrynklade" ihop sig. Tidig vulkanism på Merkurius har också inneburit att lavaflöden jämnat ut större kratrar. Det har blivit vad NASA kallar "ghost craters", spökkratrar, lite varstans på Merkurius.

Bilden nedan visar en sådan spökkrater där det under ett tjockt lavatäcke syns spår av den skrynkliga ytan. Några mer markerade kratrar syns också efter senare meteornedslag.

(Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopet påbörjar nu sitt förlängda updrag

Rymdteleskopet Kepler har nu i tre och ett halvt år letat efter exoplaneter. Resultatet får anses vara lysande. Antalet av Kepler upptäckta planeter är till dags dato 105 styck. Än mer imponerande är dock antalet identifierade exoplanetkandidater, drygt 2.300 styck, varav många i jordstorlek. I och med att uppdraget nu förlängs i uppemot fyra år ökar möjligheterna att bekräfta om dessa planetkandidater verkligen är planeter. Med den metod, transitmetoden, som Kepler använder sig av för att upptäcka planeter är det en fördel om tiden för utforskning är så lång som möjligt. Det innebär att exoplanetkandidaterna hinner passera solskivan på respektive stjärna ett flertal gånger. Det säkerställer att det verkligen rör sig om planeter. En längre tidsrymd gör också att man kan upptäcka planeter som har längre omloppstid runt sina stjärnor. Några av dessa kan ligga inom den s.k beboeliga zonen. Antalet upptäckta planeter i den beboeliga zonen kommer därför sannolikt att öka markant. Vi lär få många spännande nyheter under de kommande åren!

(Bildkälla: NASA)

Svensk rymdpolitik - finns det någon sådan?

Hur ser den svenska rymdpolitiken ut? Och hur många känner till vad den innehåller? Inte så värst många skulle jag tro. Det är helt enkelt svårt att ha koll på vad regering och riksdag anser vara de strategiskt viktiga områdena att satsa på i utforskningen av rymden. Trots en lång och framgångsrik rymdhistoria så känns det som om vi är på väg att överge vår egen rymdpolitik för att istället förlita oss på en gemensam europeisk rymdpolitik. Det är lite synd.

Jag skrev om den svenska rymdbudgeten i september i år (se HÄR). Som framgår av den artikeln så går merparten av pengarna till avgifter till internationella organisationer, främst ESA. Ett djupare europeiskt samarbete är förstås positivt, men kan också ta död på mycket av den innovationskraft som finns i Sverige kring t.ex utveckling av satelliter.

Ett litet land som Sverige kan ha svårt att göra sin röst hörd vad gäller rymdsatsningar. Även om det av ESA beslutade Cheops-projektet, med uppdrag att studera exoplaneter, har ett svenskt deltagande, så har andra intressanta svenska projektförslag lagts i malpåse. Åtminstone en av projektidéerna är i mitt tycke lysande. Mer om detta i ett inlägg om ett par dagar här i bloggen.

20-21 november ska kursen läggas för de kommande årens europeiska rymdpolitik. Det sker vid ett ministermöte i Neapel mellan ESA:s 20 medlemsstater. Sverige representeras av Jan Björklund. Det ska bli intressant att se vilka inriktningsbeslut man fattar vid mötet. Risken är väl att rymdsatsningarna får stå tillbaka i tider av ekonomisk kris som nu råder i många av de europeiska staterna.