Europeiska rymdmyndigheten satsar på utforskning av solen

Den europeiska rymdmyndigheten ESA har beslutat att man satsar på två nya projekt: Solar Orbiter och Euclid. Solar Orbiter-projektet handlar om att 2017 sända upp en rymdsond med uppgift att kretsa närmare solen än någon tidigare solsond har gjort. Det ska ge ökade kunskaper om hur solen påverkar sin omgivning, hur den skapar solvinden och hur den påverkar planeterna. Tanken är att Solar Orbiter ska "fånga" solvinden nära solen och studera vad som egentligen händer.


(Bildkälla: ESA)

Euclid-projektet handlar om något helt annat: Med hjälp av ett 1,2 metersteleskop ska denna rymdsond försöka utforska den mörka energins mysterium och hur universum expanderat de senaste 10 miljarderna år. Uppskjutning är planerad till 2019.

Läs mer här: http://www.esa.int/esaSC/SEMOZ59U7TG_index_0.html

Läs om Solar Orbiter här: http://sci.esa.int/science-e/www/area/index.cfm?fareaid=45

Nyheter från dag 2 på den stora planetkonferensen i Frankrike

Planetary Societys flitige bloggare Emily Lakdawalla har skrivit lite noteringar från den andra konferensdagen för planetforskare, som pågår i Nantes i Frankrike. Igår skrev jag ett inlägg från dag 1. Här kommer en liten summering av det mest intressanta kopplat till rymdsondernas utforskning:

• Nya resultat från rymdsonden DEEP IMPACT:s utforskning av kometen Hartley 2 presenterades (och det har jag skrivit om i föregående inlägg i bloggen)
• Det tycks ha varit mycket diskussioner om de s.k KBO:erna (Kuiper Belt Objects), som består av en mycket stor mängd asteroider, ett okänt antal dvärgplaneter och diverse andra mindre objekt. Kuiperbältet ligger utanför Neptunus omloppsbana och inkluderar bl a dvärgplaneten Pluto. Här diskuteras fortfarande mer grundläggande fakta om dessa himlakroppar (storlek, massa etc). Dvärgplaneten Makemake har studerats av rymdteleskopen HERSCHEL och SPITZER och tycks vara både mycket ljus och mycket mörk. Det blir intressant när rymdsonden NEW HORIZONS kommer ut till Kuiperbältet och kan ge mer exakta fakta om dessa objekt. Sannolikt finns det betydligt fler dvärgplaneter därute än de som hittills hittats. NEW HORIZONS är halvvägs på väg till Pluto och dess måne Charon och når fram 2015. Därefter fortsätter den undersöka Kuiperbältet 2016-2020.
• Ett forskarteam håller på att sätta samman en kartbild utifrån alla de bilder som rymdsonden CASSINI tagit på Saturnusmånen Titan, se bilderna nedan.

(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003209/

Senaste analyserna från rymdsonden DEEP IMPACT:s utforskning av kometen Hartley 2

Rymdsonden DEEP IMPACT (som var en del av EPOXI-projektet) utforskade kometen Hartley 2 och var som närmast den 4 november 2010. De senaste analyserna av data visar att Hartley 2 är en hyperaktiv komet, utifrån hur den "sprutar ut" ut materia på sin färd genom rymden. Detta sker i mycket större omfattning än hos andra kometer.  Kometens form antyder också att den bildats genom att två kometer krockat. Kometens två "lober" är helt olika och tycks komma från olika delar av solsystemet.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-10-hyperactive-hartley-history.html

Data från rymdsonden MESSENGER visar att Merkurius skiljer sig från andra planeter

Allteftersom det kommer allt mer data från rymdsonden MESSENGER angående planeten Merkurius så kan man konstatera att denna solsystemets innersta planet skiljer sig en del från de andra inre planeterna. Den har en relativt hög andel magnesium och kisel och den rika förekomsten av natrium, kalium och svavel gör Merkurius unik bland de jordliknande planeterna. Konstigt nog är det en relativt låg järn på planetytan trots att Merkurius kärna (3/4 av den planetens diametern) är metallisk.

Messengerdata börjar nu också ge en god bild av vad som hände, och inte hände, för 4,5 miljarder år sedan när Merkurius bildades. Tidigare har man trott att den relativt stora kärnan, och följdaktligen tunna planetskorpan, beror på att ytmateria blåsts bort av solen eller att meteornedslag påverkat ytskiktets tjocklek. Så verkar inte vara fallet utan nu tror man att Merkurius bildats av en massa mindre byggstenar, som består av samma materia som finns hos vissa meteoriter, s.k chondriter. Det är materia som bildades i samband med att solsystemet skapades. Lustigt nog har den japanska rymdsonden HAYABUSA gjort samma fynd på asteroiden Itokawa (se mitt tidigare blogginlägg om detta fynd här). Om man tar tillräckligt många sådana byggstenar och hettar upp dom så får man en stor järnkärna och en yta ungefär som på Merkurius.


(Bildkälla: Nature)

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/home/131009713.html

Kan en komet som flyger in i solen trigga igång en koronamassutkastning

NASA presenterar ett litet filmklipp som visar en komet som far rätt in i solen. Sådana s.k "sungrazers" är inte helt ovanliga (se wikipedia), men den här verkar har satt igång en koronamassutkastning. Eller är det bara en tillfällighet att utkastningen skedde vid samma tidpunkt? Det är hur som helst ett häftigt filmklipp som rymdsonden SOHO skapat!


(Bildkälla: NASA)

Kolla in: http://soho.nascom.nasa.gov/pickoftheweek/old/03oct2011/

Mer nyheter från rymdsonden DAWN:s utforskning av asteroiden Vesta

Jag skrev igår ett inlägg om den stora astronomikonferensen i Nantes, Frankrike. ScienceDaily rapporterar lite mer utförligt idag om seminariet avseende rymdsonden DAWN:s utforskning av asteroiden Vesta. Som jag skrev igår är det en märklig himlakropp med höga berg och djupa dalar och stora sprickor på ytan. Asteroidens sammansättning varierar också kraftigt när man studerar olika delar av dess ytskikt. Kratrarna på södra halvklotet tycks vara 1-2 miljarder år yngre än resten av asteroiden. På många sätt liknar Vesta solsystemets inre planeter Merkurius, Venus, Jorden och Mars med sin stora järnkärna och sin ojämna yta.


Höga berg och djupa dalar på Vesta (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/10/111003093344.htm