2012 års bästa måne!

Igår skrev jag om årets bästa "lilla himlakropp" och idag har turen kommit till årets bästa måne. Vilken måne har då varit årets bästa ur ett rymdsondsperspektiv? Det finns en stor mängd månar som observerats av rymdsonderna under 2012. Liksom ifjol är det framförallt Saturnus månar som utsätts för en närmare granskning. Det är rymdsonden Cassini som fortsätter sin färd genom det av månar tättbefolkade Saturnussystemet. Listan nedan innehåller många av dessa månar. Även en del andra månar har dock utforskats i år. Här kommer min bästalista (med fjolårets placering inom parantes):

1. Vår egen måne (4), som kartlagts in i minsta detalj av tvillingsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet. Detta framgångsrika projekt avslutades dessutom för en dryg vecka sedan med en spektakulär krasch mot en bergsida på månen. Under det knappa år som sonderna utforskade månen lyckades de skapa en detaljerad kartbild av gravitationen på månen. Även rymdsonden LRO har fortsatt studera månen och levererat en stor mängd fina bilder. Den upptäckte dessutom spår av större mängder is i djupa månkratrar. För två veckor sedan var det prick 40 år sedan som den sista människan, den amerikanska astronauten Eugene Cernan, lämnade månens yta för återfärd till jorden. När kommer vi att få se människor på månen igen måntro? Läs mer om Ebb och Flow HÄR.
2. Titan (Saturnusmåne) (6), som varit rymdsonden Cassinis favoritmåne i år. Sonden har upptäckt floder och sjöar på månen. De består dock inte av vatten utan av kolväten. Rapporter har också kommit om att Titan kan tänkas ha en underjordisk ocean. Även Titanatmosfären har varit föremål för en hel del studier under året. Det kom dessutom rapporter om att ytan på Titan såg lite sprucken ut och att det kan ha förorsakats av värme under månskorpan. Jag har skrivit en mängd artiklar om Titan under året, se HÄR.
3. Enceladus (Saturnusmåne) (1), som även i år fortsatt fascinera oss med sina vattenkaskader. I mars-april i år passerade Cassini flera gånger på endast ca 70 kilometers avstånd från Enceladus. Det tycks finnas över 90 fontäner som sprutar vatten och is på denna spännande måne. Forskarna funderar på om det kan tänkas finnas mikroorganismer i vattnet eftersom man identifierat salt i vattnet på Enceladus. Läs mer HÄR.
4. Iapetus (Saturnusmåne) (3), som enligt forskare tycks ha några av solsystemets mest omfattande laviner/isskred. Denna märkligt formade måne har en hög och brant bergskedja där materia tycks rasa ner för bergssluttningarna titt som tätt. Läs mer HÄR.
5. Phoebe (Saturnusmåne) (-), som är mer planetliknande än förväntat. Den kan ha varit en s.k planetesimal, som dock aldrig utvecklades till en planet utan istället blev en ojämnt formad måne. Läs mer om denna måne en bit ner i artikeln HÄR.
6. Europa (Jupitermåne) (5), som blivit ett alltmer intressant objekt för mer detaljerade studier. Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelade i början av maj i år att man ska sända en rymdsond, JUICE, till Jupitersystemet för att studera Europa och de tre andra galileiska månarna kring Jupiter.
7. Methone (Saturnusmåne) (-), som ser ut som ett ägg. Methone är en mycket liten måne, endast tre kilometer på längden. Läs mer HÄR.
8. Rhea (Saturnusmåne) (8), som Cassini observerade på ganska nära avstånd i början av året. Läs mer HÄR.
9. Tethys (Saturnusmåne) (-), som Cassini fotograferat. Denna måne är ganska lik flera av de andra isiga Saturnusmånarna med en relativt slät yta. Ett par större kratrar syns dock tydligt. Tittar man lite närmare på flera av dessa "släta" månar så visar det sig att de inte är fullt så släta utan täckta av en mängd små kratrar. Läs mer HÄR.
10. Dione (Saturnusmåne) (9), som liksom många av de andra Saturnusmånarna är isig och relativt slät. Just Dione har dock tydliga spår av ett flertal meteornedslag. I början av året upptäckte dessutom Cassini syremolekyler i Diones atmosfär. Läs mer HÄR.

Månen (Källa: Wikipedia)

Många Saturnusmånar blev det. Rymdsonden Cassini har varit synnerligen flitig även under 2012.

Imorgon: 2012 års bästa planet!