NASA är inte heller utan skuld i denna röra. Det finns ett tydligt strategidokument i form av den s.k "Planetary Science Decadal Survey" framtaget av en stor grupp vetenskapsmän i National Research Council (NRC). Målbilden där är mycket tydlig, men det verkar inte påverka NASA nämnvärt. På NASA har man en tendens att hitta på egna rymdsondsmål och ofta med en helt annan inriktning än det som föreslås i Decadal Survey. Det senaste exemplet på det är den föreslagna Marssonden med fordon som ska sändas upp 2020. Utforskning av Mars är högsta prioritet även enligt Decadal Survey, men inte med den inriktning som NASA tycks föreslå. Jag skrev om detta i fredags här i bloggen. Även i övrigt är det svårt att se att Decadal Survey har fått något stort genomslag i NASA-planerna ännu. Man kan ju undra hur NASA styrs och vad som avgör vad man ska satsa på.
Vad borde då prioriteras enligt NRC? Tre stora (och dyra) projekt nämns som kandidater inom programmet "Flagship missions", som är kategorin med de riktigt stora projekten:
- En Marssond inklusive landare som har i uppdrag att plocka upp Marsmateria och transportera det till jorden för djupare analys. Projektet har arbetsnamnet Max-C (Mars Astrobiology Explorer Cacher). NASA uppmanas att planera och genomföra projektet till en totalkostnad på maximalt 2,5 miljarder dollar. Detta projekt anges tydligt som prio 1.
- En rymdsond som ska utforska Jupitermånen Europa i detalj. Sonden Jupiter Europa Orbiter anges som prio 2, men anses dock vara för dyr att genomföra inom ramen för nuvarande NASA-budget. Projektet är kostnadsberäknat till 4,7 miljarder dollar. Projektet bör enligt NRC endast genomföras om det inte går ut över andra viktiga projekt. Det ska väl tolkas så att det helt enkelt kräver utökad budgetram för NASA om det ska bli verklighet.
- En rymdsond som ska utforska planeten Uranus i detalj, inkl en minisond som sänds ner genom Uranusatmosfären. Projektet liknar Galileo- och Cassini-projekten i sin utformning. Kostnadsramen uppgår till 2,7 miljarder dollar. Egentligen hade NRC velat utforska även Neptunus men anser inte att det kan inrymmas i NASA:s budget förrän en bit in på 2020-talet i bästa fall.
Blir det någon Uranussond måntro? (Bildkälla: NASA)
NRC vill också att NASA ska samarbeta med ESA i ExoMars-projektet och då särskilt i uppskjutningen av Mars Trace Gas Obiter 2016. Utöver dessa projekt vill NRC att NASA det kommande decenniet ska satsa på:
- Fortsätt utveckling av "New Frontiers"-projekt. Denna typ av medelstora rymdsondsprojekt handlar om kostnader på ca 1 miljard dollar per projekt. NRC rekommenderar NASA att satsa på två av följande sju New Frontiers-projekt, där man ska utforska:
- sammansättningen på Venus yta
- månens inre struktur
- sammansättningen i månens mantel
- de trojanska asteroiderna
- sammansättningen i en kometkärna
- geofysiken hos Jupiters vulkaniska måne Io
- strukturen och sammansättningen i Saturnus atmosfär
- Några "Discovery"-projekt. Projekt i denna kategori, som rör mindre och billigare projekt, beskrivs inte i detalj i Decadal Survey. NASA rekommenderas dock att fortsätta satsa på den här typen av projekt som kostnadsmässigt ligger kring 500 miljoner dollar per styck och som varit framgångsrika hittills (Exempel på mycket framgångsrika pågående projekt i denna kategori är Messenger, Dawn och Kepler).
Om NASA skulle få mer pengar så föreslås att man utreder ett projekt för att utforska Saturnusmånen Enceladus lite närmare alternativt att man satsar på ännu en Venussond, med uppdrag att studera Venusklimatet. Dessutom kan ytterligare någon av de sju New Frontiers-projekten bli aktuella att genomföra.Om däremot pengarna skulle skulle tryta så menar NRC att det är de stora projekten som får stryka på foten.
NRC betonar vikten av sammarbete med t.ex ESA för att säkerställa att de stora och dyra projekten kan inrymmas i NASA-budgeten. Man betonar också kraftfullt att de rymdsondsprojekt som NASA satsar på ska ge maximal vetenskaplig nytta per satsad dollar. Man vill också skapa en balans i utforskningen av solsystemet såtillvida att olika typer av objekt utforskas. Det sker genom en bra mix av små, medelstora och stora projekt. Därutöver vill NRC att utforskningen det närmaste decenniet skapar en plattform för framtida projekt. Som tänkbara projekt en bit in på 2020-talet nämns t.ex sonder till Saturnus-Titan resp Neptunus.
Känns det som att NASA följer NRC:s riktlinjer? Nä, nästan inte på någon punkt! ESA-samarbetet är det inte mycket kvar av. Vad gäller Mars tycks man vilja satsa på mer populistiska projekt som är kul att rapportera om till den breda allmänheten. Det vetenskapliga värdet av projekten är dock mer oklart. Uranus och Neptunus verkar inte finnas på kartan ens. Om pengarna tryter, vilket väl är det troliga med tanke på de amerikanska budgetproblemen, så är det inte de stora projekten som stryks i första hand utan förmodligen en del av de medelstora och små. Att visioner och aktiviteter är kopplade är en framgångsfaktor för all verksamhet, även den som NASA bedriver. Som Joel Barker uttrycker det: "Visioner utan aktivitet är dagdrömmar, aktivitet utan visioner är tidsfördriv, visioner i aktivitet kan förändra världen". Frågan är om NASA ämnar förändra världen? Kanske är det mest dagdrömmar som styr verksamheten.
