(Bildkälla: NASA)
Voyager 1 och 2 är två rymdsonder som sändes upp av NASA 5 september resp 20 augusti 1977 och är fortfarande på väg ut ur solsystemet mot den interstellära rymden (Hösten 2013 kom rapporter om att Voyager 1 lämnat vårt solsystem). Rymdsonderna sändes upp med hjälp av Titan-Centaur-raketer från Kennedy Space Center i Florida, USA. Rymdsondernas uppdrag var att utforska solsystemets planeter och deras månar samt de yttre delarna av solsystemet. Eftersom solsystemets fyra yttre planeter, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, råkade befinna sig inom ett område som möjliggjorde observationer av samtliga med en rymdsond, fattade NASA i början av 1970-talet beslut om att genomföra Voyager-projektet. Uppdraget har senare utökats. Det senaste utökade uppdraget är att undersöka den s.k heliopausen samt de yttre gränserna för påverkan av solens magnetfält och hur långt solvinden når.
Sonderna har utforskat alla de stora yttre planeterna i solsystemet. De har också utforskat 48 av dessa planeters månar samt ringsystemet hos några av planeterna. 1979 passerade båda rymdsonderna Jupiter och 1980 resp 1981 Saturnus. Voyager 2 passerade också Uranus 1986 samt Neptunus 1989. Voyager 2 observerade dessutom supernovan 1987A.
Båda Voyager-sonderna har tagit mängder med detaljerade fotografier och samlat stora mängder data under sin färd. Observationerna har gett mycket ny kunskap om solsystemets större planeter, planeternas atmosfär och magnetosfär samt om några av dess månar. Sonderna studerade Jupiters magnetosfär och hur den påverkades av den kraftiga vulkanismen på månen Io. De noterade också mycket kraftiga vindar i Saturnus-atmosfären och mätte temperaturen på olika avstånd från planeten. Saturnus rotationstid mättes av båda sonderna till 10 timmar, 39 minuter och 24 sekunder.
Voyager 2 tog tusentals bilder av Uranus och samlade in vetenskapliga data om planeten, dess månar, ringar, atmosfär, magnetfält samt om planetens inre. Sonden lyckades ta bilder av Uranus 5 största månar, vilket gav helt nya kunskaper om månytor och geologi. Sondens kamera lyckades dessutom på bild fånga 10 tidigare okända Uranus-månar och upptäcka två nya ringar i planetens ringsystem. Mätningar visade att planetens magnetfält är mycket kraftigt.
Voyager 2 passerade därefter Neptunus på endast ca 5.000 kilometers avstånd. Även denna planet och dess månar, särskilt månen Triton, studerades detaljerat.
Voyager 1 är den rymdsond som är mest avlägsen av samtliga rymdsonder som sänts upp i rymden. Den befinner sig i december 2013 närmare 19 miljarder kilometer, eller ca 127 AU, från jorden. Voyager 2 befinner sig ca 15,6 miljarder kilometer , eller ca 104 AU, från jorden. De två rymdsonderna har lite olika banor ut mot solsystemets yttre gräns. Voyager 1 färdas ca 3,6 AU per år ut ur solsystemet och mot den interstellära rymden i 35 graders vinkel mot ekliptikan, medan Voyager 2 färdas ca 3,3 AU per år i 48 graders vinkel.
Båda sonderna bär med sig en 12 tums guldskiva som innehåller ljud och bilder som avser att spegla livet på jorden, ifall sonderna utan haveri kan fortsätta ut mot de närmaste stjärnorna och där nå andra livsformer. På skivan finns totalt 115 bilder, olika slags ljud och musikstycken samt hälsningar på olika språk.
Guldskivan som Voyager-sonderna för med sig (Bildkälla: NASA)
Se också denna Youtube-film som beskriver Voyager-uppdraget:
