Häromdagen skrev jag om de lite vilda planerna på en bemannad rymdfärd till Jupiters måne Europa (läs
HÄR). Även om jag personligen är lite skeptisk till det hela, så hade det onekligen varit intressant att titta lite närmare på den här månen. Det finns ett par (obemannade) rymdsonder som kommer att göra det. NASA:s rymdsond
Juno når Jupiter hösten 2016 och kommer då att bl a titta lite närmare på Jupiters stora månar. ESA:s rymdsond
JUICE kommer i än högre grad att fokusera på Jupitermånarna. Denna sond sänds dock upp först 2022 och når fram år 2030. Det krävs således en stor portion tålamod i väntan på vad dessa rymdsonder ska upptäcka. Tills dess får vi förlita oss på de observationer som rymdsonden
Galileo gjorde när den kryssade omkring i Jupitersystemet åren 1995 - 2003. Det är faktiskt så att man fortfarande analyserar de data som rymdsonden samlade in, inte minst vad gäller månen Europa.
Europas räfflade yta (Bildkälla: NASA)
Forskare som studerat de märkliga isräfflorna på Europas yta utifrån bl a sonden Galileos data tror att månen tidigare i sin historia kan ha roterat runt en något lutad axel. Rotationen är idag låst så att månen alltid visar samma sida mot Jupiter. Europas omloppsbana är sådan att den emellanåt kommer lite närmare Jupiter. De tidvattenkrafter som månen då utsätts för får ytan att lyfta uppåt 30 meter, vilket gör att istäcket spricker. Det är ungefär som om enorma tsunamis hela tiden far fram över Europas yta. De sprickor som tydligt syns på Europas yta har ändrat riktning, vilket enligt forskarna antyder att månens rotation förändrats över tid. Läs mer om forskningsstudien på
Astrobiology Magazines websida.