James Webb-teleskopet kontra Hubbleteleskopet - vad är skillnaden?

Det politiska budgetkäbblet i den amerikanska kongressen fortsätter och det är fortsatt oklart med NASA:s budget för kommande budgetår. Det återstår att se hur det går med JAMES WEBB-teleskopet (JWST). Så länge inga definitiva beslut fattats fortsätter utvecklingsarbetet. Man har faktiskt byggt en fullskalemodell av teleskopet i aluminium och stål i syfte att ge politiker och allmänhet en bättre förståelse av hur stort, komplext och avancerat ett sådant här rymdteleskop är. Modellen ställs upp idag utanför Maryland Science Center i Baltimore, men har redan varit på turné i flera amerikanska och europeiska städer.


JWST-modellen

Om man skulle jämföra JWST med Hubble, hur skulle en sådan jämförelse se ut?

• JWST kommer i huvudsak att studera rymden i infrarött medan Hubble i huvudsak observerat i de optiska och ultravioletta våglängderna
• JWST är 22x12 meter (solsköldens storlek) medan Hubble "bara" är 13,2x4,2 meter. JWST är nästan lika stort som ett Boeing 737-plan!
• JWST har en primärspegel med en diameter på 6 meter medan Hubbles primärspegel "bara" är 2,4 meter i diameter. Eftersom det är spegelareans storlek som avgör hur mycket ljus som ett teleskop kan samla in så innebär detta att JWST-spegeln har en area som är ca 7 gånger större än Hubblespegelns. Bättre upplösning, större vidvinkel m.m ger än större möjligheter.
• JWST ska placeras vid den s.k Lagrangepunkten nr 2 (L2), som är en punkt 1,5 miljoner kilometer från jorden där solens och jordens gravitationskrafter på ett objekt tar ut varandra. Hubbleteleskopet kretsar runt jorden på endast 570 kilometer höjd. Medan Hubble kunde skickas upp med rymdfärjan så krävs en kraftigare raket för JWST som placerar ut den så att den kan ta sig till L2, där den ska skyddas mot störande ljus från solen, jorden och månen med hjälp av sin stora solskärm. Väl på plats följer den sedan med jorden i dess rotation runt solen. Vid L2-punkten (som förstås inte är en liten punkt i universum) finns redan ett annat rymdteleskop - Herschel + ytterligare några rymdsonder som observerar olika aspekter av universum. Även den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 befinner sig här. Det europeiska rymdobservatoriet Gaia ska också hit så småningom. Det tycks bli trångt! Hoppas dom inte krockar med varandra!
• Med JWST hoppas man ska kunna se universums barndom och de allra första galaxerna, som avlägsnar sig mycket snabbt i ett expanderande universum. Galaxerna har hög rödförskjutning i sitt spektrum. Ett teleskop som ser i infrarött är därvid en fördel jämfört med ett optiskt teleskop. JWST kan sägas komplettera Herschelteleskopet som också observerar i infrarött, fast i lite andra våglängder. Herschelteleskopets primärspegel är också mindre, 3,5 meter i diameter.

Spegeljämförelse Hubble-JWST (Bildkälla: NASA)



JWST ska placeras ut långt från jorden (Bildkälla: NASA)

På en punkt är dock de två teleskopen väldigt lika. Både Hubble-teleskopet och JWST har varit duktiga på att överskrida sina respektive budgetar!

På NASA:s Hubblesite finns mängder med fina fotografier som Hubble-teleskopet tagit under årens lopp. Det finns bl a en stor avdelning med bilder av solsystemets planeter, månar och andra objekt, se här. Hubbleteleskopets bilder är fantastiska! Undrar just vad James Webb-teleskopet skulle kunna åstadkomma?

Läs mer på: http://www.jwst.nasa.gov/comparison.html

Saturnusmånen Titan liknar jorden i många avseenden

Saturnus måne Titan, solsystemets näst största måne efter Jupitermånen Ganymedes, är lik jorden i många avseenden. I en artikel i Astrobiological Magazine beskrivs dessa likheter och att det finns goda möjligheter till enklare livsformer på denna avlägsna måne. Titan har nämligen en kväverik atmosfär, ett klimat och en geologi som liknar jordens samt flytande oceaner. Forskare vid Institute of Space Sciences i Barcelona har närmare studerat de data som rymdsonden CASSINI:s minisond Huygens samlade in när den år 2005 landade på Titans yta. Minisondens observationer har fascinerat astrobiologerna, som menar att det är angeläget att utforska Titan ännu mer utförligt i ett nytt rymdsondsprojekt och med en landare som innehåller mer avancerad utrustning än vad Huygens hade med sig. Den hann dessutom bara observera Saturnusmånens yta i 90 minuter innan batterikraften tog slut.


En illustration av Huygens på Titans yta (Bildkälla: ESA)

Titan har en mycket tät atmosfär. Den är ca 50% tätare än jordens och forskarna tror att förhållandena på Titan i många avseenden liknar de som fanns på jorden för några miljarder år sedan. Denna måne ger därför möjligheter att studera de processer som jorden genomgått och som så småningom skapade liv på jorden. En intressant aspekt vad gäller atmosfären på Titan (och på jorden) är att man tror att asteroider och kometer bidragit till att skapa atmosfären. I ett inlägg här i bloggen förra veckan (se här) skrev jag om teorin om att jordens oceaner har sitt ursprung från kometer. Andra forskare tror att kometerna lämnat ett viktigt bidrag vad gäller vatten, men att det snarare är ett "bombardemang" av asteroider som är huvudorsak till våra oceaner. För fyra miljarder år sedan kan asteroider ha innehållit så mycket is att de skapat oceanerna.

Trots att Titan och jorden skiljer sig åt i många avseenden, framförallt vad gäller avstånd till solen och storleken på himlakropparna, så tycks de ändå ha likheter i sin utveckling. Även Titan har kolliderat med vattenrika asteroider och kometer. Det underliga med Titan är den rika förekomsten av metan. Det formligen regnar metan på denna måne. Forskarna tror att Titan löpande producerar metan som förs vidare till dess atmosfär. Hur denna process ser ut är en av de saker som de spanska forskarna skulle vilja studera ytterligare med hjälp av en ny rymdsond, med landare, till denna fascinerande måne.

Läs mer på: http://www.astrobio.net/exclusive/4273/the-hazy-history-of-titan’s-air

Astronauten som stal en kamera på månen

För lite drygt 40 år sedan landade Apollo 14 på månen. Bland besättningsmedlemmarna fanns astronauten Edgar Mitchell. Han är en av få människor som haft lyckan att promenera på månen. En fin bild av denna unika händelse finns också. Man hade ju förstås med sig en kamera för att föreviga detta historiska ögonblick. Denna kamera höll på att bli kvar på månen, men "räddades" hem av astronaut Mitchell, som beslöt att behålla kameran som ett minne av resan. Det var ganska vanligt att astronauterna behöll diverse prylar efter sina månfärder. Han glömde dock att fylla i lite blanketter om detta. Dessutom har han det lite dåliga omdömet att försöka sälja kameran via auktion. Det har nu gjort att den idag 81-årige Mitchell sannolikt kommer att ställas inför rätta anklagad för stöld av NASA-egendom!

Denne Mitchell är en lite udda figur och har bl a framfört att han tror på UFO:n m.m, men det kanske man kan tillåta en gammal astronaut att få göra. Så vad ska man säga om detta?! Byråkrater och paragrafryttare finns överallt, men det här måste väl ändå slå något slags rekord! Pinsamt NASA!!


Mitchell på månen (Bildkälla: NASA)

Läs den sorglustiga historien på: http://www.universetoday.com/89880/america-vs-astronaut-the-case-of-the-lifted-lunar-camera/#more-89880