Emily berättar att förberedelserna inför uppskjutningen går som planerat och att raket med rymdsond kan vara i luften redan strax efter klockan 10 svensk tid på tisdag förmiddag den 5 november. Det här är det första indiska rymdsondsprojektet med uppdrag att nå en annan planet i vårt solsystem. Det s.k uppskjutningsfönstret är öppet fram till 19-20 november. Tanken var ursprungligen att rymdsonden skulle skjutits upp redan den 28 oktober, men dåligt väder gjorde att man beslöt satsa på 5 november istället. Raketen står redo som synes på bilden nedan. Ovanligt vacker raket för övrigt!
Raketen är redo på raketbasen i Sriharikota, Indien (Bildkälla: ISRO)
Mars Orbiter sänds inledningsvis upp i en kraftigt elliptisk bana runt jorden. Avståndet till jorden varierar mellan 248 och 23.000 kilometer. I denna omloppsbana, som varar i en månad, sker små justeringar som successivt ska se till att rymdsonden avlägsnar sig från jorden och i en slutlig manöver sänds iväg mot Mars. Färden till Mars tar ca 10 månader. När den anländer Mars i september-oktober någon gång ska sonden, liksom för övrigt NASA:s MAVEN-rymdsond, gå in i en kraftigt elliptisk bana runt Mars. Som närmast är det tänkt att Mars Orbiter flyger bara 377 kilometer ovan Marsytan. Som längst är den 80.000 kilometer ifrån. Det är långt utanför de två Marsmånarna Phobos och Deimos omloppsbanor kring Mars. De kretsar ca 6.000 respektive 20.000 kilometer från Marsytan (i medel).
Som jag skrivit tidigare här i bloggen, och vilket också framgår av ISRO:s websida, är det primära målet med Mars Orbiter rent tekniska, dvs att överhuvudtaget få rymdsonden i omloppsbana kring Mars, inklusive de manövrar som behövs för att komma dithän. Omfattande tester ska ske av kommunikation mellan rymdsond och rymdbas i Indien, av rymdsondsnavigation m.m. Syftet med projektet är att utveckla förmågan att genomföra komplicerade rymdsondsprojekt. Självklart finns också ett antal vetenskapliga målsättningar med projektet, men de tycks vara av sekundär betydelse. De fem instrument som medföljer rymdsonden ska användas för att studera planetytan och dess sammansättning samt studera Marsatmosfären (vilket ju är rymdsonden MAVEN:s huvudsakliga uppdrag).
Det råder lite förvirring kring projektets egentliga namn. Projektet kallades länge för Mangalyaan, men ISRO använder inte det namnet utan kallar det kort och gott för Mars Orbiter Mission (förkortat lustigt nog till MOM, vilket Emily inte tycks gilla). Många undrar också över den något udda omloppsbanan kring jorden innan rymdsonden sätter fart mot Mars. Det beror helt enkelt på att den raket man använder, PSLV, inte är tillräckligt kraftig för att sända sonden direkt mot Mars. Därför krävs lite hjälp av jordens gravitationskraft för att slunga ut sonden mot Mars. Bilden nedan visar den något komplicerade färden till Mars. Klicka på bilden för att förstora den. Den "kraftlösa" raketen påverkar också den omloppsbana som Mars Orbiter går in i kring Mars. En mer cirkulär omloppsbana hade krävt betydligt mer bränsle, vilket väger för mycket. Därav den något udda och synnerligen elliptiska banan kring Mars.
(Bildkälla: Bilden har klippts ur en större bild på ISRO:s websida)
Det borde också innebära att NASA:s rymdsond MAVEN, som planeras sändas upp den 18 november, faktiskt hinner dit före Mars Orbiter. Denna sond tar inte en massa extravarv runt jorden innan ankomsten till Mars. Bilden nedan visar MAVEN:s färd mot Mars. Även denna färd är lång, men inkluderar som sagt inga varv runt jorden. NASA:s Atlas V401-raket är, även om det inte heller är någon värstingraket, betydligt kraftfullare än den indiska raketen.
(Bildkälla: NASA)
Vad kan då Mars Orbiter tänkas göra för vetenskapliga upptäckter? Emily Lakdawalla tycks vara lite skeptisk till den vetenskapliga sidan av projektet och ser det mer som en bonus om man skulle göra några intressanta upptäckter. Bland instrumenten finns en metansensor, som ska mäta metanhalten i Marsatmosfären. Marsfordonet Curiosity lyckades inte identifiera någon metan där fordonet befinner sig. Bättre tur för Mars Orbiter? Självklart finns också en kamera som ska kunna ta hyfsat högupplösta bilder. En spektrometer och en fotometer finns med som brukligt på rymdsonder.
Hoppas nu att uppskjutningen av rymdsonden blir lyckad och att den faktiskt når Mars, för visst hade det varit kul med ännu en rymdnation kring vår grannplanet!
