Websidan Rymdturism rapporterar om rymdbolaget Virgin Galactics framgångsrika provflygning igår. Man sände upp sitt "raketplan" SpaceShip Two. Det var första gången som planet flögs med raketmotorn på. Det hela tycks ha gått alldeles utmärkt. De första kommersiella rymdfärderna kan väntas ske inom ett par år. Flera rymdbolag är i startgroparna för att ta rymdturister med på en liten tur. Intresset är stort trots att biljettpriset inledningsvis kan bli uppemot 1 miljon kronor.
Virgin Galactic är helt klart i frontlinjen inom rymdturismen. Företaget grundades av entreprenören Richard Branson, som brukar lyckas med det mesta han företar sig. En rymdentusiast som följde testflygningen beskrev glatt dagens testflygning med följande limerick:
"The spaceship has fired its rocket, and thoroughly tested that spocket. It worked like a charm and caused no alarm Now passengers, turn out your pocket"
SpaceShio Two in action! (Bildkälla: Virgin Galactic)
Det finns fler än jag som bevakar rymdsondernas aktiviteter. En av dessa rymdsondsentusiaster heter Olaf Frohn. Jag har tidigare här i bloggen skrivit om hans fantastiska websida, Armchair Astronautics, som innehåller en enorm mängd fakta om rymdsonder. Där finns information om gamla rymdsondsprojekt, nuvarande projekt och även framtida projekt. Där finns också månatligen en "rymdsondskarta" som visar var alla rymdsonder befinner sig just nu. Kartan per den 1 maj 2013 visas nedan (klicka på bilden för att förstora den).
(Bildkälla: Olaf Frohn)
För de allra flesta rymdsonder är det "business as usual", dvs de fortsätter enträget sin utforskning av en eller flera himlakroppar. Ett par av de lite mer anonyma rymdsonderna har under den senaste veckan varit aktuella i media.
Rymdsonden Voyager 1 kan nu följas "live" i en PC-applikation som NASA tagit fram (kolla HÄR). Eftersom sonden håller på att lämna solsystemet för vidare färd ut i den interstellära rymden kan man via ett par mätare följa hur mängden "snabba" laddade partiklar som träffar Voyager sakta ökar medan mängden "långsamma"laddade partiklar sakta minskar. De snabba partiklarna härrör från rymden utanför solsystemet, medan de långsamma kommer inifrån solsystemet. Om de snabba partiklarna ökar dramatiskt och de långsamma minskar så är det ett tecken på att Voyagersonden lämnar solsystemet. Så om man har (en stor portion) tålamod så kan man studera dessa mätare och få en första hint om att Voyager 1, som det första av människor tillverkade objektet, är i den interstellära rymden. Observera att man måste installera ett program på datorn för att kunna kolla in denna historiska händelse.
Voyagermätarna (Bildkälla: NASA)
Rymdsonden Rosetta är på väg mot kometen Churyumov-Gerasimenko. Färden har pågått sedan 2004! Rymdkanalen har intervjuat Anders Eriksson på IRF i Uppsala om vad som händer just nu och vad som komma skall. Det tycks bli lite mer action nästa år. På sin färd mot Churyumov-Gerasimenko har den passerat två asteroider, 2867 Steins (2008) och 21 Lutetia (2011). Komet- och asteroidutforskning är ganska komplicerat. Det är svårt att exakt beräkna omloppsbanor runt solen för den här typen av små himlakroppar. Rosettas resa har också varit synnerligen komplicerad, med ett flertal passager runt jorden och runt Mars för att, med hjälp av planeternas gravitationskrafter styra rymdsonden rätt. Om lite drygt ett år börjar den studera kometen. Rymdsonden ska också sända iväg en landare som beräknas nå kometen i november 2014. När landaren dimper ner på kometens yta ska en harpun skickas iväg för att "förankra" landaren. Eftersom kometkärnan har en mycket svag gravitationskraft är risken att landaren studsar iväg om den inte förankras. Det blir första gången man landar på en komet! Det blir något att följa det! Läs mer på ESA:s websida om projektet.
Från och till drabbas t.ex USA av våldsamma orkaner. Vem minns inte orkanen Sandy som med våldsam kraft drabbade nordöstra USA för ett halvår sedan. Den åstadkom omfattande skador i bl a New York. Vid mitt besök där för en dryg månad sedan höll man fortfarande på med reparationsarbeten vid bl a Frihetsgudinnan.
Sett till orkanens maximala diameter var Sandy den största som någonsin uppmätts över Atlanten. Dess diameter uppgick till 1.800 kilometer. I jämförelse med den orkan som under en längre tid härjat på Saturnus är Sandy dock som en mild västanfläkt. Denna orkan, som snurrar runt kring Saturnus nordpol har ett orkanöga som är 2.000 kilometer i diameter! Det är 20 gånger större än för en genomsnittlig jordisk orkan! Trots storleken snurrar den väldigt fort, fyra gånger snabbare än en jordisk orkan. Vindhastigheten i orkanens ytterområden uppgår till 150 meter per sekund! Det blåser rejält med andra ord! Bortsett från storleksskillnaden så liknar Saturnusorkanen i mångt och mycket de orkaner vi ser på jorden. Det som förbryllar forskarna är varför denna orkan under en längre tid "låsts" vid planetens nordpol. Vad var det som satte igång virvelvindarna?
Bilden nedan, som rymdsonden Cassini tagit, visar orkanen mer i detalj (i s.k "false color" för att bättre visa upp strukturen).
(Bildkälla: NASA)
NASA har också tagit fram en videofilm som visar orkanens rörelser. Visst ser det ut som en orkan här på jorden?! Notera hur stor den är!
Mission acccomplished! ESA:s rymdteleskop Herschel har nu observerat färdigt. Efter nästa fyra år och ett stort antal intressanta upptäckter gav teleskopet till slut upp. Teleskopets kylvätska tog slut skulle man kunna säga. Herschel observerar stjärnhimlen i infrarött och för att instrumenten ska fungera måste de kylas ner till bara några grader över den absoluta nollpunkten. Vid uppskjutningen i maj 2009 fanns det 2.300 liter flytande helium som sakta men säkert förbrukats sedan dess.
Illustration av rymdteleskopet Herschel (Bildkälla: ESA)
Herschelteleskopet har överträffat alla förväntningar säger ansvariga på ESA. Under de fyra åren i rymden har den genomfört över 35.000 vetenskapliga observationer inom ramen för ca 600 forskningsprogram. Ett stort antal forskare världen över kommer i åratal att arbeta med de data som teleskopet samlat in. Kolla in höjdpunkterna på ESA:s websida.
