Ny metod för att mäta en stjärnas gravitation kan innebära nya exoplanetfynd

Ett forskarteam med forskare från flera ledande universitet har funnit en ny metod att mäta en stjärnas ytgravitation. Upptäckten kan ha stor betydelse för att öka vår kunskap om stjärnors sammansättning och utvecklingsstadie, men också ge oss nya kunskaper om exoplaneter. Vet man en stjärnas ytgravitation så behöver man bara ta reda på stjärnans yttemperatur (vilket är ganska lätt) för att få fram detaljerade fakta om stjärnans storlek, massa m.m. UniverseToday rapporterar om det nya fyndet på sin websida.

Genom att mäta ytgravitationen kan man avgöra om en stjärna är stabil eller på väg att dö. De stjärnor som är i de sista utvecklingsstadierna sväller upp till röda jättestjärnor. Ytgravitationen är låg på dessa gamla stjärnor, medan yngre och mer stabila stjärnor har en högre ytgravitation.

Forskarna har använt sig av data som rymdteleskopet Kepler samlat in. Tekniken går ut på att mäta en stjärnas fladdrande. Vår egen stjärna, solen, är i perioder synnerligen aktiv, vilket syns på solfläckar, solutbrott m.m. Denna aktivitet hos stjärnor gör att  stjärnans ljusstyrka varierar något och att stjärnan ser ut att fladdra. Alla stjärnor fladdrar mer eller mindre, gamla stjärnor mer och unga stabila stjärnor mindre. Om man lyckas mäta storleken på detta fladdrande kan alltså stjärnors status beskrivas mer exakt. Man kan dessutom upptäcka exoplaneter.

Aktivitet på solens yta (Bildkälla: JAXA/NASA/PPARC)

Planeterna som nästan nuddar stjärnor

Förra veckan skrev jag om planeten som kretsar ett varv runt stjärnan på bara 8 och en halv timme (läs HÄR). Det rör sig om en mycket het planet som formligen kokar, eller nästan brinner. Det kan finnas ännu mer extrema planeter. Forskare har upptäckt planetkandidater som nästan nuddar vid stjärnan, med omloppstider på bara 3,5 timmar. Fynden har ännu inte bekräftats vara planeter, men kan mycket väl vara det. NASA rapporterar att ett forskarteam vid Carnegie Institution i Washington har specialstuderat dessa udda planeter.

Illustration av en het exoplanet (Bildkälla: NASA)

Det som förbryllar forskarna är hur dessa planeter kan kretsa så nära stjärnan. Har de verkligen bildats där ur den gas- och stoftskiva som omger stjärnan under dess bildande, eller har de successivt förflyttat sig allt närmare stjärnan. Dessa planeter kan ursprungligen ha varit gasjättar, typ Jupiter, vars gas blåst bort av närheten till stjärnan. Det som återstår är en hård planetkärna som nästan glöder av värmen.

Ju mer exoplanetfynd som presenteras, ju mer fascinerande är det att skåda den stora mångfalden vad gäller planetsystemens form och sammansättning. Vårt eget solsystem verkar inte på något sätt vara typisk för hur planetsystem bildas och utvecklas. Det bör dock påpekas att vår kunskap om planetsystem fortfarande är ganska begränsad. Det kommer nya forskningsrön nästan varje vecka. Vi får väl se om någon form av allmängiltig teori för planetsystem så småningom kan formuleras.