För några veckor sedan skrev jag en artikel (läs HÄR) om rymdteleskopet Gaia och förhoppningen om att den skulle kunna finna tusentals exoplaneter. Trots att Gaia har mycket känsliga instrument för att mäta stjärnors och planeters rörelser så är känsligheten likväl en aning för begränsad för att upptäcka mer än enstaka små planeter. Det krävs mycket större känslighet för att hitta många "jordkopior". Att det finns många planeter som storleksmässigt är som vår jord är högst sannolikt.
En projektidé som skulle kunna innebära att en massa jordkopior upptäcktes är NEAT (Nearby Earth Astrometric Telescope). Det är ett projekt som forskare från flera europeiska länder skissat på i några år. Tyvärr har det så här långt konkurrerats ut av andra rymdsondsprojekt, men det finns gott hopp om att idéerna trots det förverkligas i någon form i ett kommande rymdsondsprojekt. Den svenske projektledaren Alexis Brandeker är optimistisk. Mer om det nedan.
Vad är då NEAT? NEAT består av två rymdsonder som formationsflyger 40 meter från varandra. Det innebär att man med hjälp av avancerad teknik och precisionsflygning kan öka mätprecisionen avsevärt, så mycket som drygt 100 gånger rymdteleskopet Gaias precision!! Med spegeln på ena satelliten och detektorn på den andra får man en brännvidd på 40 meter. NEAT:s tänkta uppdrag är att leta efter exoplaneter i alla storlekar. Den har alla förutsättningar att upptäcka jordkopior i och med att den är tänkt att i detalj studera 200 solliknande stjärnor i vår närhet (inom 50 ljusår från jorden) under flera års tid. NEAT kan dessutom komplettera Keplerteleskopet genom att upptäcka ytterligare planeter kring de planetsystem Kepler funnit. En tanke är också att göra uppföljande observationer av objekt som rymdteleskopet Gaia har upptäckt. NEAT skulle därför kunna innebära en revolution för exoplanetutforskningen!
Illustration av den ena NEAT-satelliten
NEAT blev micro-NEAT
Robert Cumming på Populär Astronomi har skrivit om projektidén för NEAT i december 2010. ESA-besluten har dock inte riktigt gått NEAT:s väg sedan dess, vilket också beskrivs på Populär Astronomis websida (se HÄR). I den hårda konkurrensen bantade NEAT-teamet ner sitt projekt till ett micro-NEAT för att det bättre skulle kunna konkurrera om ESA:s begränsade resurser och dessutom tävla i en annan rymdsondsklass, "Small missions".
Flera svenska forskare är inolverade i arbetet med projektidén. Projektet är ockå lite extra spännande för oss svenskar i och med att det drar lärdomar av det svenska satellitprojektet PRISMA, där två minisatelliter, Tango och Mango, formationsflyger i rymden. Man skulle kunna säga att micro-NEAT är ett mellanting mellan NEAT och PRISMA. Det nedbantade micro-NEAT minskar visserligen förutsättningarna för att upptäcka jordstora planeter på längre avstånd, men den skulle kunna upptäcka sådana planeter kring t.ex Alfa Centauri. Det är ju intressant med tanke på att en större exoplanet nyligen upptäcktes där.
NEAT har inte prioriterats (ännu)
Inte heller micro-NEAT har blivit prioriterat. Konkurrensen om framtida exoplanetprojekt är knivskarp. ESA beslutade i mitten av oktober i år att satsa på Cheops i sitt "Small Science Program Missions" (S-class). Cheops, som står för CHaracterising ExOPlanets Satellite, ska sikta in sig på att studera närliggande stjärnor där exoplaneter redan observerats. Tanken är dels att studera de redan upptäckta exoplaneterna mer utförligt, dels söka efter fler planeter kring dessa stjärnor. Cheops använder sig av transitmetoden, samma metod som Keplerteleskopet använder sig av, för att upptäcka planeterna. Målet är att upptäcka planeter ner till jordstorlek. Även i detta projekt finns medverkan av svenska forskare. Cheops var ett av 26 projektidéer som ESA hade att ta ställning till!
Förutom S-class finns också rymdsondsplaner i de två lite större projektklasserna, M-class (medium) och L-class (Large). I M-class valde ESA i oktober 2011 att satsa på Solar Orbiter (M1), en solsond, och Euclid (M2), en sond som ska studera universums utveckling och expansion, den mörka energin och mörka materian etc. Bland ett flertal tänkbara projekt fanns också exoplanetprojektet PLATO (PLAnetary Transits and Oscillation of stars), som dock inte blev utvalt i denna omgången. Ett beslut om genomförande av PLATO-projektet kan dock tänkas komma senare när ESA tar ställning till ett eventuellt M3-projekt. Fortsatt "projektering" pågår (se websidan HÄR). Här konkurrerar dock projektet med flera andra projekt, bl a ytterligare ett exoplanetprojekt: ECho (Exoplanet Characterisation Observatory). Beslut väntas fattas i slutet av 2013.
I L-class, som rör de riktigt stora projekten, beslutade ESA i maj 2012 om att satsa på JUICE (JUpiter ICy moons Explorer), en sond som ska studera Jupiter och dess stora månar. I denna tungviktsklass finns ytterligare åtminstone en projektidé för eventuella framtida L-class-uppdrag som rör exoplaneter: Planetary Atmosphere Xplorer (presenterat på Astrobiologikonferensen i Stockholm i oktober i år i en poster av René Liseau (Chalmers). Jag har inte lyckats hitta någon mer utförlig information om detta projekt.
Framtidsutsikterna för NEAT ändå positiva
Finns det då någon plats för NEAT i något av dessa race. På ESA:s websida kring projekten i de olika klasserna nämns inget om NEAT. Däremot kan man i SpaceReview , i ett par mycket intressanta artiklar läsa om tänkbara framtida projekt. NEAT beskrivs i mycket positiva ordalag. Kan det tänkas att projektet trots allt når ända fram och förverkligas? Jag ställde frågan till Alexis Brandeker, svensk projektledare för micro-NEAT och docent vid Astrobiology Centre vid Stockholms universitet.
Alexis Brandeker (Bildkälla: Stockholms Observatorium)
Alexis: "Varken NEAT eller micro-NEAT kommer att bli av i sin föreslagna form, men projekten är såpass intressanta att jag är övertygad om att de kommer att bli implementerade i någon form förr eller senare. Frågan är nog snarast när."
Det låter förhoppningsfullt! Det ska bli intressant att se i vilken form NEAT "återuppstår". Enligt uppgifter från Alexis handlade det om ganska stora pengar, 470 miljoner Euro, i det mer fullskaliga NEAT-projektet och bara en tiondel så mycket, ca 50 miljoner Euro, i micro-NEAT. Det senare beloppet är ju i dessa sammanhang relativt lågt och man kan ju som amatörastronom tycka att det vore bättre att köra ett flertal "billiga" S-class-projekt än två-tre dyra L-class-projekt.
