fredag 12 april 2013

En motvillig användare av sociala medier reflekterar

Jag har med viss fascination följt, och också högst aktivt deltagit i, det här med kommunikation medelst diverse sociala medier. För egen del driver jag ju den här bloggen och har dessutom varit en ganska aktiv twittrare. Utöver det har jag ett LinkedIn-konto. Bloggandet för min del handlar mest om nyhetsförmedling, vilket jag lika gärna kunde gjort via en mer traditionell websida. Att jag bloggar istället för att hantera en websida är att jag inbillat mig att det är lättare rent tekniskt. Man är ju ingen dataprogrammerare direkt. Mitt twittrande handlar till 99% om att meddela att det dykt upp en artikel på min blogg. Mitt konto på LinkedIn, som jag öppnade för 6-7 år sedan, torde vara en av det mediets mer inaktiva. Man ska aldrig säga aldrig, men sannolikheten för att jag öppnar ett Facebook-konto är närmast obefintligt. Jag anser mig helt enkelt vara en något motvillig användare av sociala medier.




Sociala medier kommer sannolikt att utvecklas alltmer i framtiden och slå ut en hel del s.k traditionell massmedia. Många bloggar är riktigt heltäckande när det gäller nyhetsförmedling. Många twitterflöden ger tillgång till snabb och utförlig information om viktiga händelser i vår omvärld. Det är helt enkelt lätt att hänga med i vad som händer i t.ex astronomins värld, åtminstone på ett övergripande plan. Det har också dykt upp en hel del intressanta appar till surfplattor och mobiltelefoner som enkelt och elegant bygger ihop en slags "tidskrift" av alla de Twittermeddelanden som man får via sina kontakter. Appen Flipboard är ett bra exempel på en sådan app. Genom Flipboard får man en fantastiskt bra överblick över vad som händer inom de intresseområden man råkar ha. Detta under förutsättning att man inte följer hundratals eller tusentals twitterflöden. Då blir det mer av ett organiserat kaos. Faktum är att Twitter tyvärr ganska ofta ger intryck av att vara något av ett kaos.

Twitter, och även LinkedIn, tycks alltmer bli någon slags vuxen-Facebook. Det verkar på många håll vara lite av en tävling i att samla följare och kontakter. Den som har flest följare/kontakter har vunnit. Själv har jag efter mer än ett år och över 700 Twittermeddelanden lyckats samla hela 37 stycken följare! På LinkedIn har jag sisådär 40 kompisar. 37 följare på Twitter är inte direkt imponerande, men "jag är inte bitter" som Robert Gustafsson skulle ha sagt. Eller för att citera en annan kändis, skidåkaren Per Elofsson: "Det är bara att bryta ihop och komma igen". Eller inte! För min del är det dags att lägga ner twittrandet och ägna tiden åt något vettigare. Det finns ingen anledning att fortsätta twittra för min del.

Det ska erkännas att mitt twittrande inte varit särskilt engagerat. Det har som sagt i stort sett handlat om att meddela min omvärld (37 pers) om att jag skrivit någon insiktsfull artikel och att erbjuda en länk till bloggen. Själv har jag som mest följt ca 70 twittrare och har haft all möda i världen att hålla mig någotsånär uppdaterad kring det dom skriver om. Jag har nu avbokat en dryg tredjedel av dessa för att fokusera på de jag verkligen är intresserad av. Andra på Twitter tycks ha andra strategier. Det verkar finnas någon slags artighetsprincip där vissa på Twitter automatiskt följer den som följer dig. Så har du 1.000 följare så riskerar du att själv följa 1.000 twitterflöden. Hur kul är det?  En av de som följer mig har ca 65.000 följare. Själv följer han 39.000 andra twittrare! Bland mina twitterkontakter är han i solklar ledning i denna Twittertävling. Undrar just varför han följer mig?!

Av mina 37 följare är det nog bara en handfull som verkligen följer mig. Antalet länkningar från Twitter till min blogg är nämligen nästan obefintligt. Om man får tro bloggstatistiken så hittar ca 95% av besökarna på denna blogg hit via sökningar på Google och övriga via någon länk från en annan blogg eller websida. Tack vare att Rymdsondsbloggens inlägg numera emellanåt hamnar ganska högt på Googles söksidor så har antalet besök på bloggen successivt ökat, vilket ju är trevligt. Trots att bloggen går hyfsat bra så kommer jag så småningom att utveckla en eller flera mer professionella och flexibla websidor och där skriva mer utförligt om rymdsonder och exoplaneter. En websida om exoplaneter är redan under utveckling och publiceras i sommar någon gång.

Månne är jag lite motvalls kärring, men en rätt nöjd sådan efter att ha tagit det "tunga" beslutet om att sluta twittra. Däremot ska jag med intresse fortsätta följa mina 40-50 twitterflöden och hålla mig uppdaterad om allt det spännande som händer i rymdsondernas och exoplaneternas värld. Jag tror nämligen att, rätt använt, så kan Twitter trots allt fylla en viktig funktion.

Solen kanske börjar vakna till liv?!

Solen har en 11-årig cykel med mer eller mindre solaktivitet. Vi förmodas vara inne i en period med hög solaktivitet just nu, men solen har varit väldigt lugn och stilla under de senaste månaderna. Igår noterades dock årets hittills kraftigaste solutbrott, en rejäl koronamassutkastning som dessutom var riktad mot jorden. Solen skickade iväg en mycket stor mängd solpartiklar ut i rymden och dessa beräknas nå jordatmosfären under helgen. Utbrottet var dock inte av det allra kraftigaste slaget.

Rymdväder kan vi läsa i detalj om det här utbrottet. Det finns en risk för att utbrottet innebär en relativt kraftig geomagnetisk storm. Som Rymdväder skriver är dessa utbrott dock lite oberäkneliga.


Rejäl koronamassutkastning från solen (Bildkälla: NASA)

Ett ismoln över Saturnusmånen Titans sydpol

Rymdsonden Cassini har ägnat en hel del tid till att studera Saturnus stora måne Titan. Likt jorden har denna måne tydliga årstider och nu börjar det dra ihop sig mot kallare tider på södra halvklotet. Ett stort ismoln har för första gången observerats nära sydpolen på Titan, vilket indikerar att vintern är på väg. Motsvarande ismoln har tidigare observerats över nordpolen, men detta håller sakta men säkert på att upplösas. Molnet skapas genom luftcirkulation mellan polerna på Titan. Varm luft rör sig från en pol till den andra, kyls ner och sjunker ner till de lägre atmosfärlagren där ismoln bildas.


Det södra ismolnet (Bildkälla: NASA)