söndag 30 december 2012

2013 verkar bli ännu ett intressant rymdsondsår

Snart nyårsafton och ett nytt år i antågande. 2012 har, ur rymdsondsperspektiv, blivit ett bättre år än väntat. Det såg lite tunt ut med nya spännande rymdsondsprojekt när året inleddes, men lyckligtvis har vi ett stort antal rymdsonder att följa sedan tidigare. Vi fick ju också uppleva en tekniskt mycket avancerad landning när Curiosity damp ner på Mars i början av augusti. 2013 ser också ut att bli bra. Vad händer då på det nya året? Bl a tre nya rymdsonder och ett häftigt rymdteleskop kan vi se fram emot!

  • Rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer), som sänds upp i augusti 2013 mot månen. Sonden ska studera sammansättningen i månens tunna atmosfär. Som namnet på rymdsonden antyder ska den också studera månstoft i atmosfären.

Illustration av LADEE (Bildkälla: NASA)

  • Rymdteleskopet Gaia, som sänds upp i oktober för att primärt studera så många som en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan. En intressant bieffekt av dessa studier kan bli att teleskopet upptäcker an stor mängd exoplaneter. Jag skrev om Gaia i november (läs HÄR).

Illustration av Gaia (Bildkälla: ESA)

  • Rymdsonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) , som sänds iväg mot Mars någon gång mellan 18 november och 7 december. Rymdsonden ska studera Marsatmosfären. Sonden ska försöka klarlägga orsaker till varför planetens en gång tjocka atmosfär sakta men säkert försvunnit ut i rymden. Det handlar helt enkelt om att kartlägga klimatet på Mars, hur det utvecklats och tillståndet idag i atmosfären.

(Bildkälla: NASA)

  • Den indiska rymdsonden Mangalyaan sänds mot Mars i november 2013.

(Bildkälla: ISRO)

  • Rymdsonden Chang'e 3 sänds mot månen någon gång i slutet av 2013. Denna kinesiska månlandare bär dessutom med sig ett fordon som ska landsättas och sedan köra omkring på månen i minst 3 månader. Det är mer än 35 år sedan den senaste månlandningen! Detta är nog årets intressantaste nya projekt!

Illustration av landare och månfordon (Bildkälla: CCTV)

  • Kina fortsätter också på bygget av sin egen rymdstation Tiangong-1. Under 2013 ska en tredje rymdsond, Shenzhou 10, sändas till stationen enligt planerna.

Illustration av dockningen mellan Shenzhou-9 och Tiangong-1 (Bildkälla: CNSA)


Även de "befintliga" rymdsonderna har en hel del högintressanta uppdrag under 2013:

  • Marsfordonet Curiosity ska så sakteliga börja färden mot Aeolis Mons (Mount Sharp). Den ska dock först leta upp en lämplig sten som den kan borra i för att analysera sammansättningen. Forskarna tycks vara lite nervösa för hur borren ska fungera och om borrningen kan innebära problem för Curiosity vad gäller fordonets funktionalitet (läs mer HÄR).
  • Rymdsonden Cassini ska göra ytterligare drygt 20 varv runt Cassini under 2013 och fortsätta studera planet, ringar och månar. Kolla bara detta digra program för den flitiga sonden!
  • Övriga rymdsonder fortsätter med sina observationer eller med färden mot de objekt de ska observera.

I övrigt händer det också en hel del annat spännande under 2013. Har vi lite tur kan vi få se en häftig komet, C/2012 S1, eller ISON som den också kallas. Den kan bli riktigt ljusstark och en sevärdhet på stjärnhimlen i slutet av året. Läs HÄR vad Populär Astronomi skrev om den för några månader sedan.

Solen kan tänkas få en del solutbrott under 2013 då den kan nå sitt maximum vad gäller solaktivitet i sin elvaåriga cykel. Vi har ett flertal solsonder som bevakar solen dygnet runt. Faktum är det inte bara är solens utbrott som tycks påverka oss. Även stjärnor som befinner sig långt bort kan påverka oss mer än vad man skulle kunna tro. År 2004 kunde en del rymdsonder notera oväntat hög strålning. Det visade sig vara en neutronstjärna, en s.k magnetar, som orsakade detta och som påverkade jorden från ett avstånd av 50.000 ljusår! Läs artikel om detta HÄR, skriven av Phil Plait, the Bad Astronomers flitige skribent.

Det finns som synes en hel del spännande att bevaka även under 2013.

Gott Nytt År (och Rymdsondsår) önskar jag alla bloggläsare! Själv inleder jag året med lite studier av de norska skidbackarna och återkommer med blogginlägg om en vecka.

2012 års bästa rymdsond resp rymdobservatorium!

Då är vi framme vid årets sista topplista: Vilka rymdsonder har varit de mest intressanta och spännande att följa under 2012? Vilka rymdobservatorier är "bäst"? Tidigare under veckan har följande topplistor presenterats här i bloggen:


Här kommer min topplista:

  1. MSL/Curiosity (-), som  så spektakulärt släppte ner Marsfordonet Curiosity i början av augusti i år är förstås nummer 1. Det är ett avancerat projekt i alla avseenden, som har goda förutsättningar att bli lyckosamt. Curiosity tycks rent tekniskt fungera alldeles utmärkt och har redan gjort en hel del fynd. Spår av flytande vatten och analyser av Marsgrus har skapat ett sällan skådat massmedialt intresse. Under det kommande året kan det bli än mer intressant när Curiosity närmar sig det höga Marsberget Aeolis Mons (Mount Sharp). Jag ser verkligen fram emot när Curiosity ska börja klättra upp för begssluttningen!
  2. Cassini (3), som under 2012 fortsatt utforska Saturnussystemet. Jag har i särklass flest blogginlägg under året om Cassinis färd kring planet, ringar och månar. Det här projektet kommer nog att betraktas som det genom tiderna mest framgångsrika rymdsondsprojektet när det en vacker dag avslutas. Under året har sonden ganska ingående studerat Saturnusmånarna Titan och Enceladus. Den har också studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonen kring planetens nordpol och mycket annat. Cassini har under året levererat en fantastisk serie bilder på Saturnus, dess ringar och på ett stort antal månar (läs mer HÄR).
  3. Dawn (1), som var fjolårets etta på listan och som under 2012 fortsatt observera asteroiden Vesta. Vi har fått en mycket detaljerad bild av denna spännande himlakropp. I september lämnade Dawn asteroiden för vidare färd mot dvärgplaneten Ceres. Jag gissar att det kommer att bli lika intressant att se hur denna himlakropp egentligen ser ut (läs mer HÄR). 
  4. Messenger (2), som närstuderar solsystemets minsta planet, Merkurius. Planeten tycks ha haft en ganska våldsam geologisk utveckling. Den har också, trots närheten till solen, is i botten på de djupa kratrarna vid polerna. I Merkurius förhistoria har planeten dessutom formats av våldsamma vulkanutbrott (läs mer HÄR).
  5. Ebb och Flow (-), de två GRAIL-sonderna som kartlagt månens gravitation. Vi har fått en detaljerad bild av månens sammansättning och struktur (läs mer HÄR).
  6. Chang'e 2 (-), som närstuderat asteroiden 4179 Toutatis. Trots att denna kinesiska rymdsond "bara" har färdats förbi denna asteroid och knäppt några bilder, så tycker jag att den platsar på en topp-10-lista. Det intressanta är nämligen att en rymdsond som hade som uppdrag att studera månen (och gjorde det framgångsrikt) under en längre period kan parkeras vid solen-jordens L2-punkt och sedan ges nya uppdrag. Tänk om fler rymdsonder kunde återanvändas på det sättet (läs mer HÄR).
  7. Mars Express (6), som i år har fått en placering snäppet före rymdsonden MRO. Det är hugget som stucket vilken av sonderna som är "bäst", men jag tycker att Mars Express levererar en aning finare bilder (läs mer HÄR).
  8. MRO (4), som liksom Mars Express fortsatt med sina observationer av Mars (läs mer HÄR)
  9. Voyager 1 (8), som är på den absolut sista lilla deletappen ut ur vårt solsystem och in i den interstellära rymden. Vi har fått en del intressanta data från solsystemets utkanter under året (läs mer HÄR).
  10. Juno (9), som liksom ifjol är med på listan enbart för att den är på väg mot kungen av planeter, Jupiter. Det räcker för mig. Frågan är väl bara hur man ska kunna bärga sig ända till 2016 då den når fram? NASA, konstruera lite kraftigare raketer som kan sätta lite högre fart på rymdsonder tack! (Läs mer HÄR).

Illustration av Curiositys landning (Bildkälla: NASA)


Det finns förstår fler intressanta sonder som kunde platsat på topplistan, såsom solsonderna SOHO, SDO och Stereo, månsonden LRO och långfärdssonden New Horizons. Det finns ju också andra "farkoster" som kunde varit med såsom Marsfordonet Opportunity och SpaceX Dragon-kapsel, men jag valde bort dom av olika skäl.

Förutom rymdsonder har vi också en hel skock rymdobservatorier som studerar vårt solsystem, stjärnor och galaxer m.m. Skillnaden mellan en rymdsond och ett rymdobservatorium är ibland hårfin. Med rymdobservatorium menas här sådana mer dedikerade observatorier som kretsar kring jorden eller är placerade vid en bestämd punkt, t.ex solen-jordens Lagrangepunkt 2. Det finns många sådana som studerar jorden ur olika aspekter, men de har jag valt att inte ta med. Jag har fokuserat på de teleskop som studerar himlakroppar i vårt solsystem eller exoplaneter.

Här kommer den topplistan:

  1. Keplerteleskopet (1), som fortsätter sin kartläggning av ett ganska litet område i riktning mot stjärnbilderna Svanen och Lyran. Drygt 100 planeter har hittills upptäckts och mer än 2.300 exoplanetkandidater har identifierats. Teleskopet har fått förlängt uppdrag, så vi kan förvänta oss en mängd nya fynd de kommande åren (läs mer HÄR).
  2. Hubbleteleskopet (2), som fortsätter fascinera oss med alla fantastiska bilder från universums alla "hörn". Hubbleteleskopet kan användas till att studera lite av varje. Förutom djuprymdsstudier har den upptäckt några exoplaneter, kollat in Venuspassagen och under året tittat lite extra på planeten Uranus. Teleskopet upprepade dessutom bedriften från 2011: den hittade ännu en Plutomåne, P5 (läs mer HÄR).
  3. Herschelteleskopet (3), som under året studerat en del exoplaneter vilket gett forskarna anledning att fundera över bl a asteroidbältets och de stora gasplaneternas betydelse för liv på jorden. Tyvärr tycks teleskopets kylvätska vara på upphällningen, vilket gör att teleskopet inom kort blir obrukbart (läs mer HÄR). 
  4. WISE (4), som studerat s.k "nära-jorden-asteroider" och Jupiters trojaner m.m (läs mer HÄR).
  5. CoRoT-teleskopet (6), som under sex års tid letat efter exoplaneter och funnit drygt 20 planeter och hundratals exoplanetkandidater. Teleskopets framtid verkar dock osäker i och med att den fått allvarliga tekniska problem (läs mer HÄR). 
  6. Spitzerteleskopet (4), som under året bl a studerat exoplaneter. Studier av exoplaneten Fomalhaut b utifrån Spitzerdata skapade dock en del rabalder. Det var ju förstås inte teleskopets fel (läs mer HÄR).
  7. James Webb-teleskopet (7), som ännu inte gjort någonting, men som är under fortsatt konstruktion. Det räcker för att komma med på listan! (läs mer HÄR)

Keplerteleskopet fortsätter sina observationer i några år till (Bildkälla: NASA)


Förutom dessa rymdobservatorier finns ett flertal andra som studerar olika aspekter av universums utveckling. Det är t.ex Planck, WMAP, Chandra X-ray, Fermi, INTEGRAL m.fl. Även rymdstationen ISS kan väl räknas in bland rymdobservatorierna liksom den nya kinesiska rymdstationen Tiangong-1. Dessa två har jag dock av olika skäl valt att inte ta med i topplistan.

Det var det hele vad gäller 2012 års bästa i rymdsondsvärlden. Vad händer då under 2013? Årets sista (?) inlägg kommer senare idag och handlar om just det.

lördag 29 december 2012

2012 års bästa planet!

Jag har de senaste två dagarna rapporterat om 2012 års topplistor beträffande årets "lilla himlakropp" och "årets måne". Turen har nu kommit till topplistan vad gäller planeter. Antalet planeter i vårt solsystem är 8, men det totala antalet planeter växer hela tiden. Till dags dato har mer än 850 exoplaneter upptäckts. En hel del av dessa är på olika sätt både spektakulära och intressanta. Utforskningen av planeterna i vårt solsystem dominerar som synes fortfarande listan nedan, men successivt kan det tänkas bli alltfler exoplaneter som kommer med. Det har kommit en hel del intressanta forskningsrapporter om just exoplaneter i år. Intresset för sökandet av exomånar ökar också i och med att en del av månarna i vårt solsystem kan tänkas ha förutsättningar för liv. Jag har skrivit rikligt i bloggen om Exoplaneter (se HÄR).

Här kommer listan, med fjolårets placering inom parantes.
  1. Jorden (1), som förstås länge än kommer att toppa en sådan här lista. Jag har i bloggen valt att inte skriva om alla de rymdsonder, satelliter m.m som dag efter dag studerar jorden ur alla möjliga aspekter. Det händer för mycket helt enkelt! Studier av exoplaneter och vilka förutsättningar som krävs för att liv ska uppstå och bestå över tid bygger i mycket på kunskap om förhållandena på jorden. Under 2012 kom en hel del intressanta forskningsrapporter om faktorer som har en positiv inverkan på liv på jorden. Asteroidbältet, planeterna Jupiters och Saturnus positioner i solsystemet m.m kan vara av största betydelse för livets utveckling här på jorden. Kanske borde man skriva mer om de nya forskningsrön som löpande presenteras om jorden och framförallt om hoten mot liv på jorden? Då tänker jag inte främst på externa hot i form av asteroider och meteorer som kan tänkas kollidera med jorden, utan på de interna hoten såsom miljöförstöring som kan innebära stora klimatförändringar i framtiden. Läs om detta bl a HÄR.
  2. Mars (4), som sedan hösten varit i fokus som aldrig förr. Den 6 augusti i år landade MSL/Curiosity på Mars. Sedan dess har inget varit sig likt på den röda planeten. Efter en i högsta grad spektakulär landning så har massmedia med största intresse följt varje rullad meter som Marsfordonet Curiosity kört på Mars. Så här långt har väl inte Curiosity gjort några jättelika upptäckter på Mars, men har ändå försett oss med en del nya fakta och bekräftelser på tidigare observationer om t.ex spår av vatten. Förutom Curiosity kör ju också det lilla fordonet Opportunity på Mars och är snart inne på sitt tionde år. Den liksom rymdsonderna MRO, Mars Express och Mars Odyssey rapporterar löpande en massa intressanta nyheter. En uppsjö med fina foton har dessutom levererats under 2012. Läs mer om Curiosity HÄR, om Opportunity HÄR, om Mars Express HÄR, om MRO HÄR samt om Mars Odyssey HÄR (den här länken inleds med en artikel om Marsutforskningen under 50 år. Det har hänt en hel del!).
  3. Saturnus (2), som ännu ett år utforskats av rymdsonden Cassini. Denna sond har nu kretsat kring Saturnus i 8 och ett halvt år! Från sonden rapporteras nästan dagligen intressanta nyheter. Vi får också en sor mängd fantastiska bilder på Saturnus, dess ringar och dess månar. Förutom omfattande studier av månarna har Cassini i år bl a studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonformade molnformationen vid planetens nordpol. Det tycks också förekomma rejäla åskväder på Saturnus. Läs "allt" om Cassinis utforskning av Saturnus HÄR
  4. Merkurius (4), som utforskats i detalj av rymdsonden Messenger. På planeten har, trots närheten till solen, vattenis upptäckts i djupa kratrar. Planeten tycks också ha haft en ganska våldsam geologisk historia med omfattande tektonisk aktivitet och vulkanism. Utforskningen visar att Merkurius har ett mycket tunt ytskikt. Många fina bilder från Merkurius har vi fått i och med att Messenger kretsat ett par tusen gånger runt denna vår minsta planet. Läs mer HÄR.
  5. Venus (6), som hade den goda smaken att visa upp sig i lite extra i samband med Venuspassagen i juni. Det var den sista Venuspassagen under detta århundrade. I övrigt är det i dagsläget bara en rymdsond, ESA:s Venus Express som studerar denna intressanta planet. Det har kommit en hel del nya forskningsrön kring Venus under året. Vulkanismen på Venus har studerats liksom Venus täta atmosfär m.m. Läs mer HÄR.
  6. Jupiter (5), som just nu inte direkt utforskas av någon rymdsond men som alltid är toppintressant. Rymdsonden Galileo avslutade sin observation av Jupiter redan 2003, men fortfarande analyseras rymdsondens data. De stora Jupitermånarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto är av största forskningsintresse. NASA har en rymdsond, Juno, som är på väg mot Jupiter. ESA kommer att sända iväg sin rymdsond, JUICE, till Jupiter en bit in på 2020-talet. I avvaktan på att dessa rymdsonder når fram kan du läsa lite om Galileo och Jupiterforskningen HÄR
  7. Gliese 667C c (-), som är en av de mest beboeliga planeterna enligt The Habitable Exoplanet Catalog. Planeten befinner sig alltså inom den beboeliga zonen och kan tänkas ha goda förutsättningar för flytande vatten och därmed liv. Planeten upptäcktes i början av året. Läs mer HÄR.
  8. Alfa Centauri b (-), vår närmaste planetgranne utanför solsystemet. Det Europeiska Sydobservatoriet (ESO) har med hjälp av Harps-spektrometern identifierat en planet kring vår närmaste stjärna Alfa Centauri (som egentligen är ett stjärnsystem med flera stjärnor). Den ligger bara 4,3 ljusår bort. Läs mer HÄR.
  9. Fomalhaut b (-), som trots allt är en exoplanet (sista budet i alla fall). Denna planets existens har under 2012 varit föremål för en livlig diskussion och flera motsägelsefulla forskningsrapporter har presenterats. Läs mer HÄR.
  10. KOI-961-systemet (-), ett flertal små exoplaneter som upptäcktes alldeles i början av 2012 med namnen KOI-961.01, KOI-961.02 resp KOI-961.03. Läs mer HÄR.

Satelliten Suomis bild av jorden på natten (Bildkälla: NASA)


Varken Uranus eller Neptunus på listan! Neptunus för en undanskymd tillvaro både bildligt och bokstavligt. Intresset för Uranus är större, men ändå inte så stort att det platsar på listan. Inga rymdsondsprojekt i sikte för att utforska dessa två planeter. Det är synd det!

För några veckor sedan publicerades en forskningsrapport om indikationer på att det finns fem exoplaneter kring stjärnan Tau Ceti. Om det kan bekräftas att det verkligen rör sig om planeter så är dom med största sannolikhet med på topplistan 2013. Det har annars varit lite trögt med exoplanetfynd under 2012, men en hel del intressanta upptäckter har dock gjorts. Följande exoplanetfynd skulle mycket väl ha kunnat platsa på den nedre delen av listan ovan:

  • HD 40307 g, en exoplanet som tycks vara lik jorden på många sätt. Planeten har en omloppstid kring sin stjärna på ca 200 dagar. Läs mer HÄR.
  • PH1, den första planeten som upptäcks av amatörastronomer, inom ramen för det s.k Planet Hunters-projektet. Det är roligt att även amatörer kan upptäcka planeter. Det är dessutom extra spännande att denna planet finns i ett synnerligen komplext stjärnsystem.Planeten omges nämligen av två dubbelstjärnepar som kretsar runt varandra. Läs mer HÄR.
  • 55 Cancri e, ännu en diamantplanet i ett intressant planetsystem (läs mer HÄR).
  • planeten kring stjärnan BD +48 740 som blev uppäten av sin stjärna (läs mer HÄR).
  • planeten HD 189733 b, som håller på att förtäras av stjärnan som den kretsar kring (läs mer HÄR). Det finns ytterligare några sådana planeter som är under upplösning.
  • planetsystemet HD 10180, som kan komma att visa sig ha fler planeter än vårt solsystem (läs mer HÄR).
  • två planeter kring den 13 miljarder år gamla stjärnan HIP 11952 (Läs mer HÄR).
  • en mycket massiv planet kring dvärgstjärnan 2M1207 (läs mer HÄR). 
  • den vattenfyllda exoplaneten GJ 1214 b (läs mer HÄR).

Imorgon: Årets bästa rymdsond resp rymdobservatorier!

fredag 28 december 2012

2012 års bästa måne!

Igår skrev jag om årets bästa "lilla himlakropp" och idag har turen kommit till årets bästa måne. Vilken måne har då varit årets bästa ur ett rymdsondsperspektiv? Det finns en stor mängd månar som observerats av rymdsonderna under 2012. Liksom ifjol är det framförallt Saturnus månar som utsätts för en närmare granskning. Det är rymdsonden Cassini som fortsätter sin färd genom det av månar tättbefolkade Saturnussystemet. Listan nedan innehåller många av dessa månar. Även en del andra månar har dock utforskats i år. Här kommer min bästalista (med fjolårets placering inom parantes):

  1. Vår egen måne (4), som kartlagts in i minsta detalj av tvillingsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet. Detta framgångsrika projekt avslutades dessutom för en dryg vecka sedan med en spektakulär krasch mot en bergsida på månen. Under det knappa år som sonderna utforskade månen lyckades de skapa en detaljerad kartbild av gravitationen på månen. Även rymdsonden LRO har fortsatt studera månen och levererat en stor mängd fina bilder. Den upptäckte dessutom spår av större mängder is i djupa månkratrar. För två veckor sedan var det prick 40 år sedan som den sista människan, den amerikanska astronauten Eugene Cernan, lämnade månens yta för återfärd till jorden. När kommer vi att få se människor på månen igen måntro? Läs mer om Ebb och Flow HÄR.
  2. Titan (Saturnusmåne) (6), som varit rymdsonden Cassinis favoritmåne i år. Sonden har upptäckt floder och sjöar på månen. De består dock inte av vatten utan av kolväten. Rapporter har också kommit om att Titan kan tänkas ha en underjordisk ocean. Även Titanatmosfären har varit föremål för en hel del studier under året. Det kom dessutom rapporter om att ytan på Titan såg lite sprucken ut och att det kan ha förorsakats av värme under månskorpan. Jag har skrivit en mängd artiklar om Titan under året, se HÄR.
  3. Enceladus (Saturnusmåne) (1), som även i år fortsatt fascinera oss med sina vattenkaskader. I mars-april i år passerade Cassini flera gånger på endast ca 70 kilometers avstånd från Enceladus. Det tycks finnas över 90 fontäner som sprutar vatten och is på denna spännande måne. Forskarna funderar på om det kan tänkas finnas mikroorganismer i vattnet eftersom man identifierat salt i vattnet på Enceladus. Läs mer HÄR.
  4. Iapetus (Saturnusmåne) (3), som enligt forskare tycks ha några av solsystemets mest omfattande laviner/isskred. Denna märkligt formade måne har en hög och brant bergskedja där materia tycks rasa ner för bergssluttningarna titt som tätt. Läs mer HÄR.
  5. Phoebe (Saturnusmåne) (-), som är mer planetliknande än förväntat. Den kan ha varit en s.k planetesimal, som dock aldrig utvecklades till en planet utan istället blev en ojämnt formad måne. Läs mer om denna måne en bit ner i artikeln HÄR.
  6. Europa (Jupitermåne) (5), som blivit ett alltmer intressant objekt för mer detaljerade studier. Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelade i början av maj i år att man ska sända en rymdsond, JUICE, till Jupitersystemet för att studera Europa och de tre andra galileiska månarna kring Jupiter.
  7. Methone (Saturnusmåne) (-), som ser ut som ett ägg. Methone är en mycket liten måne, endast tre kilometer på längden. Läs mer HÄR.
  8. Rhea (Saturnusmåne) (8), som Cassini observerade på ganska nära avstånd i början av året. Läs mer HÄR.
  9. Tethys (Saturnusmåne) (-), som Cassini fotograferat. Denna måne är ganska lik flera av de andra isiga Saturnusmånarna med en relativt slät yta. Ett par större kratrar syns dock tydligt. Tittar man lite närmare på flera av dessa "släta" månar så visar det sig att de inte är fullt så släta utan täckta av en mängd små kratrar. Läs mer HÄR.
  10. Dione (Saturnusmåne) (9), som liksom många av de andra Saturnusmånarna är isig och relativt slät. Just Dione har dock tydliga spår av ett flertal meteornedslag. I början av året upptäckte dessutom Cassini syremolekyler i Diones atmosfär. Läs mer HÄR.


Månen (Källa: Wikipedia)

Många Saturnusmånar blev det. Rymdsonden Cassini har varit synnerligen flitig även under 2012.

Imorgon: 2012 års bästa planet!

torsdag 27 december 2012

Kartläggning av hela universum

Populär Astronomi rapporterar på sin websida om satelliten WMAP (Wilkinson Microwave Anisotropy Probe) som kartlagt universum under nio års tid. Satelliten har skapat en bild av den (mycket lilla) temperaturvariation i olika delar av universum som gjorde att materia samlades till galaxer, stjärnor osv efter Big Bang. Små ojämnheter gjorde att materia kunde klumpa ihop sig och bilda det vi idag ser på stjärnhimlen.

Bilden nedan visar "efterglöden" 375.000 år efter Big Bang där de röda och gula områdena indikerar en något högre temperatur än omgivningen. WMAP har studerat universum från solens-jordens Lagrangepunkt 2.


(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Rhea i närbild

Rymdsonden Cassini har studerat Saturnus måne Rhea. Denna måne är den näst största av Saturnus ca 60 månar, med en diameter på lite drygt 1.500 kilometer. Bilden är tagen ett par dagar före julafton och ännu inte bearbetad.


(Bildkälla: NASA)

Det är ett ganska kuperat landskap vi möts av på Rhea. Månen är relativt kraterfylld vilket bilden nedan visar.

(Bildkälla: NASA)

2012 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet!

Så här i slutet av året är det årskrönikornas tid. Så även i denna blogg. Här kommer den första som rör de lite mindre himlakropparna i vårt solsystem. Jag har, liksom ifjol, gjort en topplista över det bästa som hänt under året. Imorgon kommer en lista över årets bästa månar, dagen därpå en lista över årets bästa planeter. Den 30/12 avslutar vi med en lista på årets rymdsonder och rymdteleskop.

Under 2012 har rymdsonderna utforskat ett stort antal av solsystemets himlakroppar. Det har dock varit lite klent med studierna av de mindre himlakropparna detta år. Listan nedan innehåller därför också några observationer som gjorts med teleskop från jorden. Under 2011 fick vi intressanta rapporter från rymdsondernas studier av kometerna Hartley 2 och Tempel 1. Dessutom hade vi ju kometen Lovejoy att glädjas åt (Det var kometen som överlevde färden nära solen). Under 2012 är det främst asteroiderna som varit i fokus. Vilken är då 2012 års bästa "lilla himlakropp" (placering på fjolårets topplista inom parantes)?
  1. Asteroiden Vesta (1), som är helt outstanding även i år! Rymdsonden Dawn har studerat denna stora asteroid i minsta detalj och levererat en stor mängd intressanta fakta om asteroiden och framförallt en massa fina bilder. Det har blivit hela 58 inlägg under året här i bloggen om rymdsonden Dawns utforskning av denna asteroid. Läs om Vesta HÄR.
  2. Dvärgplaneten Pluto (7), som under året fått ytterligare en måne, som tillsvidare bara kallas för P5. Det är den femtemånen som upptäckts kring dvärgplaneten Pluto. Månen är ca 25x10 kilometer stor. Det var Hubbleteleskopet som siktade in denna lilla himlakropp. Läs mer HÄR
  3. Asteroiden 4179 Toutatis (-), som passerade så nära som 6,9 miljoner kilometer från jorden. Det mest spännande var att asteroiden närstuderades av den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 i mitten av december i år. Läs mer HÄR.
  4. Asteroiden 25143 Itokawa, som studerades av den japanska rymdsonden Hayabusa redan 2005. I början av 2012 offentliggjordes en del resultat av de analyser som gjort av den asteroidmateria som rymdsonden plockade med sig till jorden. Läs mer HÄR.
  5. Asteroiden 433 Eros (-), som passerade relativt nära jorden i januari i år. Avståndet var "bara" ca 27 miljoner kilometer. Eros är en stor asteroid på 34x11x11 kilometer. Läs mer HÄR om Eros.
  6. Kometkrasch på Jupiter. I september i år observerades en kometkrasch på Jupiter. Läs mer HÄR.
  7. Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter (-). I november i år kom en forskningsrapport där en grupp forskare anser att asteroidbältet mellan Mars och Jupiter kan ha avgörande betydelse för livet på jorden. Läs mer HÄR.
  8. Det gigantiska asteroidbältet kring stjärnan Tau Ceti (-). Denna stjärna kan ha ett flertal planeter som kretsar kring den, men dessa kan besväras av en stor mängd asteroidkollisioner från det täta asteroidbältet. Läs mer HÄR.

Vesta - årets asteroid (Bildkälla: NASA)

Mer än så blev det inte i topplistan i år. Jag kanske har glömt bort något viktigt, men det känns som ett lite klent år vad gäller utforskningen av de mindre himlakropparna i vårt solsystem.

Imorgon: 2012 års bästa måne!

onsdag 26 december 2012

Märkliga håligheter på Merkurius

Rymdsonden Messenger upptäckte i september 2011 ljusa,blåaktiga håligheter lite varstans på Merkurius yta. De finns dels i de mer platta områdena på planeten, dels i mer kuperad terräng. Avsaknaden av kratrar i håligheterna tyder på att de är relativt nybildade. Nu visar rymdsondens fortsatta observationer att den här typen av formationer tycks bildas löpande på Merkurius. Det är unikt för planeten. Ingen annanstans har man funnit liknande processer. Forskarna tror att solvinden åstadkommer hålen genom att den "blästrar" planetytan. Merkurius utsätts ju för en mycket kraftig påverkan av solen.

Bilden nedan visar ett område där NASA tror att håligheter uppstått nyligen.


(Bildkälla: NASA)

Det finns områden på Merkurius som är täckta av en stor mängd hål. Bilden nedan visar ett sådant område.


(Bildkälla: NASA)

Spår av vatten lite varstans på Mars

Under de senaste åren har det kommit ett flertal rapporter om att Marsfordon och rymdsonder observerat tydliga spår av vatten som flödat på Mars. Det bästa "beviset" för detta är väl Curisoitys observation av en flodbädd för ett par månader sedan (läs HÄR). Det är framförallt Marssonderna som har identifierat en slags packad lera, som skapas av att vatten under en längre period flödat i ett område. Forskarna anser nu att större områden på Mars varit täckta av vatten än vad man tidigare trott. Läs mer om detta HÄR.

Bilden nedan visar en panoramabild som skapats av foton som Curiosity tagit i Yellowknife Bay på Mars. Klicka på bilden för förstoring.


(Bildkälla: NASA)

Curiosity har nu kört totalt 700 meter på Mars. Den tar det lite lugnt under julhelgen för att under de kommande veckorna börja borra i någon lämplig sten och analysera ämnessammansättningen. Tanken är att för första gången studera stenmateria på djupet så att säga. Fordonet befinner sig fortfarande i det område som kallas Glenelg. Om en drygt månad kommer färden att fortsätta mot Curiositys huvuddestination, berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som amerikanarna kallar det). Det är ca 10 kilometer till berget. Det blir en årslång färd som förmodligen innebär stopp lite här och var för att studera något av intresse.


Curiositys färd så här långt (Bildkälla: NASA)

tisdag 25 december 2012

"Populärt om astronomi" utmärkt introduktion till astronomins underbara värld

Mikael Lerner på Onsala Rymdobservatorium har skrivit en alldeles eminent astronomibok som nu finns att köpa för superlåga 80 kronor! Boken kan också laddas ner gratis som PDF-fil, men köp boken istället! Den är nog det mest prisvärda som skådats på år och dag. På lite drygt 200 sidor, och i korta avsnitt, beskrivs populärt det mesta av intresse inom astronomin. Det står att läsa om allt från vårt solsystem, exoplaneter, stjärnor, nebulosor och galaxer till universums uppkomst och utveckling. Vi får också lite information om teleskop, rymdsonder och observationsteknik m.m. Boken avslutas med kortfattad beskrivning av svensk astronomisk forskning och om vikten av att öka vår kunskap om tingens ordning utifrån vetenskapliga fakta. Boken är illustrerad med ett stort antal fina bilder.




Idag sprids information via internet på nolltid till miljoner människor. Desinformation sprid exakt lika fort. Massmedia och sociala medier kan snabbt åstadkomma panik bland människor genom att sprida ut information som inte bygger på vetenskap. Forskarna tycks ha en allt svårare uppgift att göra sin röst hörd i detta mediebrus. Se bara på den oro som "domedagen" skapade häromdagen. Därför behövs böcker som "Populärt om Astronomi" som på ett enkelt sätt berättar om hur "det egentligen är". Kanske en bok för grundskolan?

Läs mer om boken på Chalmers websida.

Julhälsningar från rymdsonderna

Medan vi firar jul och tar det lugnt fortsätter rymdsonderna sin utforskning av planeter, månar och andra himlakroppar. De skickar dessutom julhälsningar till oss i form av fina bilder. Här nedan följer några av dessa. Vi måste ju börja med rymdsonden MRO:s fina julvideo (tipstack till RymdTweets). Sleigh Ride over Mars heter den. Det ser riktigt vintrigt ut på Mars!


(Källa: NASA)

Rymdsonden Cassinis julhälsning är en fin bild av Saturnus med dess ringar. Skuggan av månen Mimas syns svagt i nedre delen av bilden. Månen är knappt 400 kilometer i diameter. Även månen Janus ska synas i bildens övre del, men jag kan inte se den. Möjligen är det den pyttelila vita pricken som syns ovanför Saturnus. Janus är en lite avlång måne med en längd på ca 200 kilometer. Klicka på bilden för att förstora den.


(Bildkälla: NASA)

Dessutom har Cassini sänt en närbild på månen Dione. Bilden är i råformat, men ändå ytterst skarp. En ganska slät isyta på denna måne. Månen är lite drygt 1.100 kilometer i diameter.


(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Dawn skickar en bild av en snögubbe på asteroiden Vesta. För visst ser kraterformationen ut som en snögubbe som står på huvudet?!


(Bildkälla: NASA)

Även månsonden LRO (Lunar Reconnaisance Orbiter) kan bidra med en riktigt fin bild. Bilden föreställer delar av Taurus Littrow-dalen där Apollo 17 landade för ganska prick 40 år sedan. Häftigt landskap!


(Bildkälla: NASA)

fredag 21 december 2012

Ytterligare en Venuspassage i år!

Vi som trodde att det "bara" var en Venuspassage i år, den 6 juni, och att nästa inträffar om drygt 100 år, hade fel. Det inträffar faktiskt en just idag. Fast det är förstås inte från jorden man kan se denna passage utan från Saturnus. Eller rättare sagt från rymdsonden Cassini som kretsar kring denna planet. Bilden nedan illustrerar Cassinis observation av årets sista Venuspassage. Venus är den lilla pricken som är markerad tre gånger på solskivan. Från Cassinis vy är ju inte Venuspassagen lika framträdande som den vi hade från jorden i juni. Det blir första gången som en rymdsond, som inte kretsar kring jorden, kartlägger en planetpassage över solskivan.


(Bildkälla: NASA)


Huvudsyftet med sondens studie av denna Venuspassage är inte att studera Venus utan att testa ett av sondens instrument, VIMS (Visual and Infrared Mapping System). Detta instrument har nämligen visat sig vara användbart för att söka efter exoplaneter. Det var kanske inget man tänkte på när Cassini sändes mot Saturnus 1997, men exoplanetutforskningen har utvecklats avsevärt under senare år. Detta gäller inte minst observationer i infrarött ljus.  Forskarna hoppas att VIMS kan komplettera andra rymdteleskop, såsom Hubble och Spitzer i utforskningen av exoplaneter. Det man framförallt planerar att studera är atmosfärer kring exoplaneter och då leta efter spår av metan. Faktum är att VIMS tidigare i år upptäckte en exoplanet, HD189733 b, med hjälp av transitmetoden (en planets passage över solskivan). Annars har detta instrument framförallt använts för att studera Saturnusmånen Enceladus vattenfontäner samt "hotspots" och turbulenta moln på Saturnus.


VIMS (Bildkälla: NASA)


Läs mer om VIMS på NASA:s websida.

NASA har också en topp-10-lista över CASSINI-bilder på sin websida, kolla HÄR. Bilden nedan är en av många fina foton som denna rymdsond tagit.

(Bildkälla: NASA)

Alla asteroider och kometer som besökts av rymdsonder i en bild!

Den flitige rymdbloggaren Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har skapat en fantastiskt fin bild som visar alla asteroider och kometer som besökts av rymdsonder. Alla utom en, asteroiden Vesta, som är så stor att den skulle täcka hela bilden och mer därtill. Vesta har jag beskrivit ingående här i bloggen (klicka HÄR). Det är till dags dato 17 sådana himlakroppar som närstuderats av rymdsonder. Storleksmässigt är variationen som synes enorm, alltfrån de stora asteroiderna Vesta och Lutetia till den pyttelilla Itokawa. Jag har av Emily fått tillåtelse att publicera bilden här i bloggen. Klicka på bilden för att förstora den.


(Montage by Emily Lakdawalla. Data from NASA / JPL / JHUAPL / UMD / JAXA / ESA / OSIRIS team / Russian Academy of Sciences / China National Space Agency. Processed by Emily Lakdawalla, Daniel Machacek, Ted Stryk, Gordan Ugarkovic)


Bilden inkluderar t o m asteroiden 4179 Toutatis som besöktes av den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 så sent som den 13 december. Under drygt 25 års tid har alltså "bara" 16 sådana objekt utforskats mer detaljerat. Några av dem har dessutom studerats liksom i förbifarten. Det gäller t.ex asteroiderna Gaspra och Ida, som rymdsonden Galileo kollade in under sin färd mot Jupiter. Då upptäcktes också det kanske mest udda av alla objekten i bilden, den lilla asteroidmånen Dactyl. Denna lilla himlakropp kretsar kring asteroiden Ida!

Vad kan vi då se fram emot för rymdsondsprojekt framöver med asteroider eller kometer som mål? Det är några rymdsonder som ska sändas upp inom de närmaste åren. Färden till asteroiderna tar dock ganska lång tid så vi får tåla oss ända till 2018 innan bilden kompletteras med ännu en rymdsondsutforskad asteroid. Följande projekt kan vi se fram emot:

  • Japanska rymdmyndigheten JAXA planerar att sända upp rymdsonden Hayabusa 2 mot en asteroid 2014. Den asteroid som ska utforskas heter 1999JU3 och är ett kilometerstort objekt. Rymdsonden beräknas nå asteroiden år 2018, plocka med sig lite materia och återvända till jorden i slutet av år 2020 (se mer på JAXA:s websida)
  • NASA sänder rymdsonden OSIRIS-REx mot asteroiden 1999RQ36 år 2016. Asteroiden har en  diameter på ca 600 meter. Liksom den japanska sonden ska OSIRIS-REx plocka med sig lite materia till jorden. Sonden når asteroiden 2019 och återvänder till jorden 2023 (se mer på NASA:s websida).
  • ESA ska sända upp rymdsonden MarcoPolo-R i början av 2020-talet för att liksom de två andra sonderna plocka med sig lite materia till jorden. Denna rymdsond ska studera en s.k "nära-jorden-asteroid". Läs mer om projektet på ESA:s websida).

Sedan vet man ju aldrig vad t.ex de ryska eller kinesiska rymdmyndigheterna planerar. Den kinesiska rymdsonden Chang'e 2:s observation av asteroiden Toutatis kom ju som en fullständig överraskning för alla när beskedet kom i början av 2012.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera Planetary Society Blog, som så gott som dagligen rapporterar om intressanta rymdnyheter och framförallt analyserar det som händer lite djupare än de flesta andra rymdmedier.

torsdag 20 december 2012

Eventuellt planetsystem kring Tau Ceti är spännande!

Nyheten igår (se HÄR) om att en forskargrupp har funnit vad som tycks vara ett planetsystem kring stjärnan Tau Ceti är en av de mest spännande nyheterna i år. Tau Ceti, denna mytomspunna stjärna, finns bara 12 ljusår bort. Stjärnan, och bebeodda planeter, har figurerat i en mängd science fiction-böcker, filmer, TV-program och dataspel under årens lopp (se engelskspråkiga Wikipedia för en komplett förteckning). Tänk om det faktiskt finns ett större planetsystem kring stjärnan! Vi ska dock inte hoppas för mycket på förekomsten av liv på dessa planeter. Det är inte ens säkert att det är planeter man upptäckt. 

En av många Tau Ceti-böcker


Vad är då fakta om exoplaneter kring Tau Ceti. I den rapport som forskargruppen skrivit (se Arxiv) beskrivs fynden i lite mer försiktiga ordalag. Forskarna har egentligen försökt utröna orsakerna till de störningar som uppkommer när man söker efter exoplaneter kring olika stjärnor. I en mängd signaler har man noterat en viss periodicitet i fem fall. Det är denna periodicitet som indikerar att det rör sig om fem exoplaneter som kretsar kring Tau Ceti. Det tycks röra sig om planeter med omloppsbanor på 13,9, 35,4, 94, 168 och 640 dygn. Massan för de fem tänkta objekten är minst 2,0, 3,1, 3,6, 4,3 och 6,6 jordmassor. Det rör sig alltså om fem relativt små planeter, där några kretsar på ett ganska långt avstånd från stjärnan.

Forskarna har analyserat störningar med hjälp av tre olika instrument; HARPS vid ESO:s LaSilla-observatorium i Chile, AAPS vid Anglo-Australian Observatory i Australien samt HIRES vid Keck-observatoriet på Hawaii. Resultaten som presenteras är en kombination av data från de tre instrumenten. Forskarna pekar i rapporten på att det finns en hel del osäkerheter vad gäller signalernas ursprung. Signalerna kan indikera att det rör sig om planeter men kan också vara orsakade av något som har med stjärnan att göra eller av något annat okänt fenomen. Tau Ceti-systemet behöver utforskas ytterligare för att säkerställa att det verkligen rör sig om planeter. Forskarna tycker att Tau Ceti är är ett idealiskt studieobjekt för framtida "direct-imaging"-studier, dvs att med hjälp av kraftfulla teleskop försöka detektera dessa planeter direkt (och inte indirekt). Forskarna menar att ett planetsystem, med de massor som beräknats enligt ovan, skulle kunna vara stabilt och att det är fullt möjligt att det existerar.

ESO:s mäktiga observatorium i Chile (Bildkälla: ESO)

Tau Ceti har varit föremål för studier under långt tid. I en rapport som presenterades i Astrobiology Magazine 2004 anges stjärnan vara omgiven av ett mycket omfattande asteroid- och kometbälte. Det tycks finnas tio gånger mer materia i form av asteroider och kometer kring Tau Ceti än kring solen. Forskarna som identifierade detta bälte av objekt ansåg att eventuella planeter skulle ha svårt att hysa liv. De skulle helt enkelt utsättas för så kraftigt asteroid- och meteorbombardemang att eventuellt liv snabbt skulle släckas. I forskningsrapporten uppmanas exoplanetjägare att leta någon annanstans efter jordkopior som kan tänkas hysa liv.

Även om planeter kring Tau Ceti svårligen kan hysa liv är det ändå intressant att notera att vi nu börjar hitta spår av planeter kring var och varannan stjärna. Teoretiska beräkningar gör gällande att det finns fler planeter än stjärnor i vår galax. Ett intressant observandum kring exoplanetfynden så här långt är att det tycks vara vanligt med en eller flera planeter som kretsar nära stjärnan, t o m betydligt närmare än Merkurius avstånd till vår sol. Många av de multiplanetsystem som upptäckts har ett flertal planeter med omloppstider på under 100 dagar (Merkurius har 88 dagar). Inget planetsystem liknar tillnärmelsevis vårt solsystem. Nu ska man dock komma ihåg att utforskningen av exoplaneter fortfarande är i sin linda och att vi under kommande år kommer att få en mängd nya fynd som kanske ändrar på detta faktum. Så här långt tycks ändå vårt solsystem vara ganska unikt.

Planetary Habitability Laboratorys websida beskrivs två av de fem planetkandidaterna lite djupare. Det är Tau Ceti e och Tau Ceti f. Båda anses kretsa innanför den beboeliga zonen runt Tau Ceti, även om Tau Ceti f är precis vid den yttre gränsen. Båda planetkandidaterna anses såpass intressanta att de platsar på topp-10-listan över tänkbara beboeliga planeter (asteroidbälten och annat som negativt kan påverka beboelighet beaktas nog inte?). Den listan toppas förstås av vår egen jord, med ett "habitability-index" på 1,0. De två Tau Ceti-planeterna hamnar på index 0,77 resp 0,71. Det kan jämföras med planeten Mars som har värdet 0,66.


Storleksjämförelse med vår jord (Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

I bilden nedan visas de fem planetkandidaternas omloppsbanor. Som synes är Tau Ceti e en bit inne i den beboeliga zonen medan Tau Ceti f är i ytterkanten.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Så här ser toppkandidaterna ut vad gäller förutsättningar för att hysa liv. Det bedöms så här långt finnas 9 exoplaneter som har bättre förutsättningar för liv än Mars.


(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Jaha, sista kvällen alltså innan jorden går under (igen)

Ja, då var det alltså sista kvällen innan jorden går under. Allt enligt den stora skara domedagstroende som tycks befolka vår planet. Vad ska man då göra så här timmarna innan slutet? Rymdfilm föreslår att man kan ägna tiden åt att titta på några klassiska katastroffilmer. Det är ju förstås inte så dumt. Det gäller att komma in i rätt stämningsläge och försöka bryta upp från den där goa julstämningen som så sakteliga börjat infinna sig. Nä, nu gäller det att ta sig samman och inse allvaret! Fast lite glögg och pepparkakor skulle ju sitta fint trots allt. Eller kaffe och lussebulle?

Nu tappade jag fokus igen! Domedagen var det jag skulle förbereda mig på. Vad synd att dom där mayaindianerna inte kunde ha lite mer långsiktighet i sin kalenderplanering och lite bättre känsla för när kalendern skulle ta slut. Var det verkligen lämpligt att indikera att domedagen skulle infinna sig just tre dagar före julafton. Bad timing skulle jag säga att det är. Johan Normark, arkeolog vid Göteborgs universitet, påstår dessutom att man räknat fel på datumen och att mayakalendern egentligen tar slut på självaste julafton. Ännu värre! Hade det inte varit bättre att satsa på en dyster oktoberkväll när regnet står som spön i backen och snålblåsten viner runt husknuten. Det hade ju varit mycket lättare att komma i rätt stämning då. Nä, sur kan man bli för mindre.

Jag tror jag tar och struntar i hela domedagen och studerar det senaste fyndet vad gäller exoplaneter kring vår stjärngranne Tau Ceti. Om det till äventyrs skulle finnas utomjordingar på den jordliknande planeten Tau Ceti e så får vi hoppas att de är lite mer utvecklade än vi simpla jordmänniskor och inte tror på undergångsprofetior.

onsdag 19 december 2012

De bästa svenska rymdbilderna 2012

Populär Astronomis websida visas årets bästa svenska rymdbilder. Fantastiskt fina bilder! Vi har utan tvekan många duktiga fotografer!

Har man upptäckt flera planeter kring den närmaste solliknande stjärnan?

ScienceNow rapporterar att fem exoplaneter (eller vad som åtminstone liknar planeter) upptäckts kring stjärnan Tau Ceti. Denna stjärna är den närmaste stjärna som liknar solen, endast 12 ljusår bort. En av planeterna tycks kretsa på lagom avstånd från stjärnan i den beboeliga zonen och verkar också vara en s.k superjord, dvs några gånger större än jorden men med fast yta. Här skulle det kunna finnas flytande vatten. Fynden behöver utforskas ytterligare för att säkerställa att det verkligen rör sig om exoplaneter. De analyser som hittills gjorts indikerar att det finns fem planeter med massor på mellan 2 och 7 gånger jordens kring Tau Ceti. Det finns dock astronomer som är lite tveksamma till om det i slutändan verkligen rör sig om planeter. Det kan vara fråga om någon annan "störning" som man observerat.

Planetkandidaten Tau Ceti e är den av objekten som är mest intressant. Den tycks ha en massa som är fyra gånger jordens och kretsar som sagt i den beboeliga zonen kring stjärnan. Den gör ett varv på 168 dygn. Tau Ceti är ungefär dubbelt så gammal som vår sol och har därmed haft gott om tid för att skapa förutsättningar för liv. NewScientist anger dock att stjärnan har ett mycket stort asteroidbälte, vilket väl kan antyda att eventuella planeter utsätts för en hel del asteroid- och meteornedslag. Det är ju inte så bra för att liv ska bestå någon längre tid. Å andra sidan kan asteroider föra med sig vatten till en planet.

Tau Ceti är en stjärna som förekommit i en del science fiction-sammanhang och det vore ju lite spännande om det visar sig att det finns planeter kring stjärnan


Illustration av Exoplanet (Bildkälla: ESO)

tisdag 18 december 2012

Mer om månsondernas kraschlandning igår

Idag gör jag det lite lätt för mig och hänvisar till andra rymdskribenter (Det finns ju som bekant några fler än jag som skriver om det som händer i rymden). I detta inlägg tänkte jag berätta lite mer om de två månsonderna Ebb och Flow och deras kraschlandning på månen sent igår kväll svensk tid. Ser dock att Ulf R. Johansson har en finfin artikel om detta i Cassiopeiabloggen, så kolla in den artikeln HÄR istället.

Mitt i prick (Bildkälla: NASA)

Sonderna kraschade helt enligt plan mot ett månberg.

(Bildkälla: NASA)

Mer om solstormar

Jag skrev ett inlägg här i bloggen igår om solens utbrott och vad de kan ställa till med. Robert Cumming beskriver solstormarna mer utförligt på Populär Astronomis websida. Dessa solutbrott kan visserligen orsaka en hel del störningar här på jorden, men kan också vara riktigt vackra emellanåt!

(Bildkälla: NASA)

Annorlunda bild på Saturnus

Rymdsonden Cassini har tagit en lite annorlunda bild på planeten Saturnus. Sonden har från Saturnus skuggsida tagit denna vackra bild.

(Bildkälla: NASA)

Det är en vacker planet den där Saturnus! Det finns faktiskt två månar i bilden också. Klicka på bilden så syns de (knappt) på vänster sida och en bit under ringarna. Det är månarna Enceladus och Tethys. Här nedan visas hur dessa månar egentligen ser ut. Det är två mycket isiga månar!

Enceladus med sina vattenfontäner (Bildkälla: NASA)
 

Tethys (Bildkälla: NASA)

När vi ändå är inne på Saturnus månar kan det vara kul att i en bild visa deras relativa storlek. Det finns bara en riktigt stor Saturnusmåne, Titan, och några halvstora. Det stora flertalet av de dryga 60 månarna är som synes mycket små.

(Bildkälla: Wikipedia, bildbearbetning K. Aartojärvi)

måndag 17 december 2012

Intressant i Vetenskapens värld om solutbrott

Vetenskapens värld är för det mesta riktigt sevärt. Det har dessutom varit en hel del astronomi under hösten vilket ju är extra trevligt. Dagens avsnitt handlade om solutbrott och vad de kan innebära för problem i vårt högteknologiska samhälle. Solen är nu på väg mot en mer aktiv period i sin 11-åriga cykel. Under 2013-2014 är solaktiviteten på topp och vi får räkna med ett antal rejäla solutbrott. Någon eller några av dessa kan vara riktade mot jorden och förorsaka kraftiga störningar på kommunikationsutrustning, satelliter m.m.

NASA:s solsonder håller koll på solen. På rymdsonden SOHO:s websida kan man få en massa intressant information om status just nu. Man kan få bilder nästan i realtid från solen, som bilden nedan.

(Bildkälla: NASA)

Man kan också få en rymdväderrapport i form av en dashboard med en massa statusbilder. Kolla in sidan HÄR.

söndag 16 december 2012

Kinesisk rapportering från sonden Chang'e 2:s möte med asteroiden Toutatis

Jag skrev i ett inlägg igår (med uppdatering idag) om de finfina bilder som den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 tagit på asteroiden 4179 Toutatis. Nu börjar det också komma lite rapportering från kinesisk media kring rymdsondens träff med asteroiden.

(Bildkälla: news.xinhuanet.com/photo, chinanews.com)

Xinhuanet.com har en elegant illustration av Chang'e 2:s färd sedan den lyfte från jorden i oktober 2010. Sondens primära uppdrag var ju att studera månen, vilket den också gjorde mycket framgångsrikt. Därefter placerades den vid solen-jordens Lagrangepunkt 2 för att därifrån skickas vidare mot Toutatis. Nu fortsätter Chang'e 2 sin färd ut i rymden. Det som är intressant med den här rymdsonden är att den tycks kunna genomföra ett flertal uppdrag under en tidsperiod på mer än två år. Kanske en idé även för NASA att ta efter?!


(Bildkälla: news.xinhuanet.com/photo, chinanews.com)

Ännu en fin bild från den kinesiska websidan.

(Bildkälla: news.xinhuanet.com/photo, chinanews.com)

lördag 15 december 2012

Finfina bilder av asteroiden 4179 Toutatis, en av många asteroider som passerar jorden

(Artikeln uppdaterad söndag 16/12)
Asteroider som passerar nära jorden finns det gott om. Populär Astronomi skriver om en, asteroiden 2012 DA14, på sin websida. Om två månader kommer den riktigt nära vår planet. En lite större asteroid som precis passerat jorden är 4179 Toutatis. NASA har tagit lite radarbilder på Toutatis och skapat en video som visar denna avlånga stenklump. Det är fascinerande, och lite skrämmande, att tänka sig att det var och varannan dag passerar asteroider förbi jorden.


(Källa: NASA)

Just Toutatis har studerats lite närmare av en rymdsond, den kinesiska Chang'e 2. På Planetary Society Blogs websida visas oväntat skarpa bilder av asteroiden som sonden tog häromdagen. Chang'e 2 flög förbi Toutatis på förmiddagen svensk tid den 13 december. Sonden kom så nära som 3,2 kilometer från asteroiden. Med tanke på att sondens relativa hastighet kontra asteroiden var 10,7 kilometer per sekund är det imponerande att den kunde ta skarpa bilder. I och med denna närkontakt med en himlakropp en bit ut i solsystemet visar Kina att man verkligen har kapacitet att genomföra även avancerade manövrer i rymden. Tidigare har endast USA, ESA och Japan närstuderat asteroider. Fler och ännu skarpare bilder utlovas från den kinesiska rymdmyndigheten.


(Bildkälla: Kinesiska rymdmyndigheten)

Rymdsonden WISE har mer ingående studerat en större mängd asteroider i jordens närhet (läs bl a min artikel från september 2011 HÄR).

Det passerar kilometerstora asteroider ganska ofta förbi jorden. För det mesta sker passagerna på behörigt avstånd, några miljoner kilometer. Som exempel kan nämnas asteroiden 2007 PA8 som passerade på ungefär samma avstånd från jorden som Toutatis, dvs drygt 6 miljoner kilometer. Passagen skedde i början av november 2012.

Bilder av asteroiden 2007 PA8 (Bildkälla: NASA)

NASA har ett särskilt "Near Earth Objects"-program (NEO) där man kartlägger alla dessa objekt som kan tänkas hota jorden. På websidan finns ett diagram som visar antalet upptäckta "nära-jorden-objekt". Som synes upptäcks närmare ett tusen nya objekt varje år (Observera att resp stapel visar en 6-månadersperiod).


(Bildkälla: NASA)

Även om antalet upptäckta asteroider i vår närhet ökar per år så har antalet upptäckta stora asteroider  minskat under senare tid. Diagrammet nedan visar att det numera "bara" upptäcks ett tjugotal asteroider per år som är större än 1 kilometer. Till dags dato har 860 sådana lite större asteroider upptäckts som emellanåt kommer nära vår jord. Totalt har över 9.000 när-jorden-asteroider upptäckts.


(Bildkälla: NASA)

Det är trots allt en ganska stor andel stora asteroider i vår närhet som så här långt har upptäckts. Förmodligen finns det mängder med mindre objekt som passerar jorden, men som är svåra att identifiera. Diagrammet nedan visar därför sannolikt inte en helt rättvisande bild.


(Bildkälla: NASA)

fredag 14 december 2012

Rymdsondskrasch om tre dagar på månen

Sent på kvällen den 17 december är det slut på rymdsonderna Ebb och Flows utforskning av månen. Då kommer de nämligen att krascha mot ett berg vid månens nordpol! Det sker planerat därför att rymdsondernas bränsle är slut och uppdraget är fullgjort. Rymdsonderna behövs inte längre och förstörs därför för säkerhets skull. De riskerar annars att bli okontrollerbara.

Man har valt en kraschlandningsplats som är långt ifrån tidigare landningsplatser på månen och där man inte riskerar att förstöra något av vetenskapligt värde. Tanken är att de två sonderna ska krascha på ungefär samma ställe. Först Ebb och ca 20-30 sekunder senare Flow. De kommer att ha en hastighet på hela 6.000 kilometer i timmen vid kollisionen. Vilka smällar det kommer att bli! Tyvärr kan det hela inte observeras från jorden. Däremot kommer rymdsonden LRO att studera nedslagen. Det är inte första gången en rymdsond kraschas på månen. I oktober 2009 kraschade rymdsonden LCROSS, en del av LRO, vid månens sydpol. Forskarna vill vid dessa kollisioner studera effekterna av nedslag vad gäller kraterbildning och hur materia kastas iväg över månytan.


(Källa: NASA via Youtube)


Emily Lakdawalla beskriver ingående på Planetary Society Blog de två sondernas sista skälvande dygn.

Idag är det förresten prick 40 år sedan som den sista bemannade rymdfärden, Apollo 17, lämnade månen för återfärd till jorden. Astronauten Eugene Cernan var den siste (senaste?) människan som promenerade på månens yta. Han hade också nöjet att köra bil på månen. Hela 40 år sedan alltså!


(Bildkälla: Wikipedia)