Rapport från Astronomdagarna (4)

(Sidan är uppdaterad 2013-10-12)
Många bra föredrag har det varit idag på Astronomdagarna, men ett av dem stack ut från mängden. Det var Erik Zackrisson som berättade om det första svenska SETI-projektet, som man tycks köra på fritiden! Upplägget är dessutom lite annorlunda mot andra, mer traditionella SETI-projekt. SETI, som är en akronym för Search for ExtraTerrestrial Intelligence, dvs sökandet efter intelligent utomjordiskt liv, brukar handla om ett sökande i vår galax, Vintergatan. I det svenska projektet är det istället fokus på sökande efter liv i andra galaxer.

Mycket tyder på att det finns ett stort antal jordliknande planeter i vår galax såväl som i andra galaxer. Det intressanta är att flertalet av dessa planeter är äldre än vår jord. Faktum är att en typisk jordliknande planet faktiskt är 3 miljarder år äldre än jorden. 

Om en civilisation utvecklats under så mycket längre tid, och inte lyckats ta död på sig själv, kan man tänka sig att civilisationen är väldigt mycket mer avancerad än vår civilisation. En sådan civilisation kan tänkas ha utvecklat en metod att ta tillvara betydligt mer energi än vad vi kan åstadkomma. Kanske rentav en mycket stor andel av all den energi som stjärnorna i galaxen utstrålar. Galaxens luminositet skulle då sjunka, vilket man i så fall borde kunna detektera.

Erik berättar att projektet därför studerat 5.000 galaxer. Resultatet av studien så här långt är att ca 99,5% av de studerade galaxerna lyser som de förväntas lysa utan inverkan av någon superintelligent civilisation. De återstående 0,5% av galaxerna har en udda luminositet, men forskarna tror att det har helt naturliga förklaringar. Galaxerna är helt enkelt udda. 

Slutsatsen så här långt är alltså att ingen galax visar tecken på att hysa en superintelligent civilisation. Tur det kanske? Man vet ju aldrig vad en sådan civilisation skulle kunna hitta på. 

Rapport från Astronomdagarna (5)

(Sidan är uppdaterad 2013-10-12)
Fredagens, i mitt tycke, mest intressanta föredrag på Astronomdagarna i Lund svarade Erik Zackrisson för. Om det skriver jag i ett särskilt blogginlägg. Vad fick vi då lyssna på i övrigt idag? Dagen har kännetecknats av en mycket stor bredd vad gäller ämnen. Det har varit allt från hur man får barn och ungdomar att intressera sig för astronomi till senaste nytt inom röntgen- respektive gammaastronomi. Här kommer en sammanfattning av några av dagens föredrag.

John Conway berättar om det stora SKA-projektet. SKA står för Square Kilometre Array och är, som namnet antyder, ett gigantiskt observatorium inom radioastronomin. Det börjar byggas 2018 och kan börja användas från år 2020. Anläggningen består av mer än 300 antenner och 50 stationer, delade mellan Sydafrika och Australien. Bland många tänkbara uppdrag för SKA noterade jag särskilt utforskningen av hur liv uppstod och andra uppdrag inom astrobiologin.

Ett gytter av antenner blir det!

Tanja Nymark och Daniel Michanek talade båda om hur man kan intressera allmänheten för astronomi. Tanja hade under 2012 hela 40.000 besök, varav många skolklasser, på Vetenskapens hus. Med ett litet solteleskop, en kopia av det svenska solteleskopet vid La Palma, har framförallt ungdomar fått observera solen. I och med att observationerna sker på dagtid passar det skolklasser perfekt. Daniel berättar om det arbete man gör för att låta allmänheten använda den astronomiutrustning som finns vid Lunds Universitet. Bra initiativ det här!

Vetenskapens hus i Stockholm

Peter Linde berättar om sitt bokprojekt ("Jakten på liv i universum"), en bok jag recenserade häromdagen (se HÄR). Det kräver sin man (eller kvinna) att ge sig på den här typen av projekt. Det krävs en stor portion disciplin, mycket tid och förstås kunskap om det man skriver. Varför då skriva en populärvetenskaplig bok frågar sig Peter? Man blir inte rik på kuppen, man får knappast credit i den akademiska världen. En del uppmärksamhet kan man dock få (vilket inte minst Peter helt rättmätigt fått). Det man framförallt får är en tillfredsställelse över att man kanske åstadkommit något som bidrar till ökad astronomikunskap hos den breda allmänheten. Läs förresten boken, som är riktigt bra.

Ett besök i universitetets lilla planetarium hanns också med (Bild: Kari Aartojärvi)

Robert Cumming avslutar det s.k outreach-avsnittet på Astronomdagarna med att redogöra för den komplikation som finns i att kommunicera om vad som händer inom forskningen. Forskare arbetar med komplexa frågeställningar och vill helst att forskningsresultat faller inom ramen för de teorier och modeller som andra forskare bidragit till att skapa. Journalister är intresserade av det som går att skriva fort och lätt, som är avvikande på något sätt och som är lite sensationellt. Det blir med nödvändighet svårt med nyhetsförmedlingen. Universiteten har därför numera särskilda kommunikatörer som mellanled mellan forskare och journalister.  Likväl blir nyhetsrapporteringen ibland helt galen, vilket Robert ger några kul exempel på.

Dagen avslutades av Oleg Kochukhov som berättade om arbetet med att studera exoplaneters atmosfärer. Med de mycket stora teleskop som är på gång (framförallt teleskopet E-ELT) finns enligt Oleg goda förhoppningar om att kunna upptäcka atmosfärer t o m kring jordstora planeter. Kanske finns också möjligheten att finna tecken på liv. Det är framförallt planeter kring dvärgstjärnor av M-typ nära jorden man kommer att studera.

Illustration av det gigantiska E-ELT (Bildkälla: ESO)

Utöver det ovan beskrivna var det ytterligare ett stort antal föredrag. En intressant dag får man väl säga!

Rapport från Astronomdagarna (3)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
Astronomdagarna har traditionsenligt en lite längre föreläsning där även allmänheten är välkommen att deltaga. Denna s.k Nordenmarkföreläsning, namngiven efter Nils Nordenmark, en av grundarna av det svenska astronomiska sällskapet, hölls i år av professor emeritus Nils Bergvall. Titeln på föredraget var poetiskt: "Den kosmiska våren, galaxerna och det stora livspusslet" och handlade mycket om vår personliga relation till universum. Är vi människor egentligen så obetydliga i ett gigantiskt universum? Kanske inte, enligt Bergvall: "tänk om vi är de enda medvetna människorna i universum. Utan oss hade ingen vetat om att universum existerar".

Inledningen på föreläsningens titel "Den kosmiska våren" syftar på den period i universums historia då galaxer börjar bildas. Via supernovor skapas de tyngre grundämnen som ger förutsättningar för liv. Innan dess hade vi "den mörka epoken" då universum bestod av bara väte och helium.

Bergvall visar i flera eleganta datoranimationer hur galaxhopar, galaxer, stjärnor och planetsystem bildas. De spindelnätsliknande nätverk som skapades tidigt i universums barndom skapade så småningom stora galaxhopar med mängder med galaxer. Galaxer flyter emellanåt mellan olika galaxhopar. Det innebär att ett slags utbyte kontinuerligt sker mellan olika delar av universum. Tunga grundämnen, som är en förutsättning för liv, kan därmed överföras mellan galaxer och galaxhopar.

Det innebär att det borde finnas goda förutsättningar för liv i universum. Varför ser vi då inget intelligent utomjordiskt liv? Det kanske är så, menar Bergvall, att avancerade civilisationer är kortlivade. Eller så krävs det mycket för att så komplexa molekyler som DNA ska skapas och ännu mer för att så komplexa kemiska föreningar som aminosyror ska utvecklas. Bergvall menar t o m att det inte finns en chans att dessa ämnen bildas av en slump och att utveckling kanske inte sker slumpmässigt.

Närmast filosofiskt resonerar Nils Bergvall kring möjligheten av att universum kanske redan från början hade en "ambition" att skapa liv. Han frågar sig "finns det någon mekanism vi inte känner till som styr ett större system där vi är en del?". Intressant tanke onekligen, där fysik, astronomi och filosofi förenas. 

Bergvall nämner en annan möjlighet. Kanske är vårt universum en av många universa i ett multiversum. Kanske är det så att det råkade utvecklas liv just i vårt universum och just på vår jord. Kanske har livet i vårt universum uppstått genom en slags "trial-and-error-process". Efter många försök utvecklades till slut liv på vår jord som sedan blev allt mer intelligent. Kanske är det rentav oundvikligt att liv till slut utvecklas. 

Bergvall avslutar sin spännande föreläsning med lite funderingar kring naturlagarna, dvs de grunder som vår fysik och astronomi bygger på. Han menar att det inte är självklart att dessa naturlagar är konstanta. Man kan tänka sig att parallella universa kan studsa mot varandra och därmed skapa det som till synes är Big Bang, begynnelsen. I en sådan kollision kan olika naturkonstanter bildas. Vi kanske bara råkar ha de lagar vi har rörande gravitation m.m. 

Det kanske t o m är så att naturlagar gradvis skapas genom att universum provar sig fram. De kan därmed ha förändrats något under årmiljarderdernas gång. 

Onekligen en spännande och fantasieggande föreläsning! 

Rapport från Astronomdagarna (2)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
I mitt förra inlägg skrev jag om ett av alla föredrag som hölls under torsdagen på Astronomdagarna i Lund. Här kommer ett kort sammandrag av några av de övriga föredragen.

Eva Wirström berättar om sökandet efter vatten (och framförallt vattenis) bl a med hjälp av rymdteleskopet Herschel. Ett led i sökandet efter vatten är att identifiera metanol i interstellära moln. Där man hittar metanol förväntas man också hitta vatten. Herscheltelesopet har som bekant lagt ner observerandet, så jag antar att man nu får förlita sig på andra teleskop. Läs mer om Herschel HÄR.

Magnus Persson berättar också om sökandet efter vatten. Varför då detta sökande efter vatten? Där det finns vatten finns det syre. Vatten är i sig också en viktig förutsättning för liv. 

Göran Olofsson berättar om ett spännande ESA-projekt: rymdteleskopet CHEOPS (som står för Characterising Exoplanet Satellite). Detta exoplanetteleskop ska studera relativt närliggande stjärnor och söka efter planeter kring dessa. Förhoppningen är att man upptäcker planeter ner till jordstorlek. Kanske kan man även upptäcka månar. Det lär dock handla om mycket stora månar, t o m större än jorden.

Illustration av CHEOPS (Bildkälla: ESO)

CHEOPS använder sig, likt rymdteleskopet Kepler och CoRoT av transitmetoden. Det innebär att instrumenten vid en planetpassage kan identifiera mycket små dippar i det ljus som teleskopet fångar upp. Det är ett ganska litet teleskop, bara 32 centimeter i diameter. Teleskopet sänds upp 2017 och även svenska forskare medverkar i projektet. Utmaningen är att få allt att fungera vad gäller sondens stabilitet och tillförlitlighet vad gäller kamerautrustning m.m.

En paus mellan föredragen (Bild: Kari Aartojärvi)

Axel Brandenburg talar om forskning avseende solfläckars uppkomst. Bl a gör man avancerade datorsimuleringar för att försöka förklara hur solfläckar uppstår och utvecklas.

Shahin Jafarzadeh berättar också om solforskning och om studier av de lägre atmosfärlagren. En av många mysterier med solen är hur solkoronan kan bli så het. Processer i de lägre atmosfärlagren bidrar uppenbarligen med att hetta upp koronan. Även här har avancerade datorsimuleringar gjorts.

På kvällen höll Nils Bergvall ett mycket intressant föredrag med titeln "Den kosmiska våren, galaxerna och livspusslet". Om det berättar jag i ett särskilt inlägg.

Rapport från Astronomdagarna i Lund (1)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
Igår startade de svenska Astronomdagarna 2013 i Lund. Ca 100 astronomer träffas för att lyssna på ett 40-tal föredrag  om aktuell forskning m.m. Här kommer en sammanfattning av det i mitt tycke mest intressanta föredraget under torsdagen. Jag sammanfattar övriga föredrag från torsdagen i två särskilda inlägg.

Gabriella Stenberg Wieser berättar att två av totalt elva instrument i ESA:s stora rymdsondsprojekt JUICE är svenska. JUICE, som står för Jupiter Icy moons Explorer, sänds upp 2022 mot Jupiter och når sitt mål först 2030. De två instrumenten är Radio and Plasma Wave Investigation (RPWI) och Particle Environment Package (PEP). Det är institutet för rymdfysik, IRF, som ansvarar för utformningen av instrumenten.

Gabriella berättar om några av de utmaningar som man har att försöka bemästra. Det handlar bl a om att instrumenten ska klara strålningen kring Jupiter. Det är också enormt långa ledtider i ett projekt som detta. Samtidigt som den tekniska utvecklingen går snabbt framåt måste man i något läge besluta vilken utrustning rymdsonden ska utrustas med. Det innebär att rymdsonder kan tyckas ha gammaldags utrustning. Den tredje stora utmaningen som Gabriella tar upp är datavolym och datakommunikation. JUICE kan av praktiska skäl "bara" lagra 150 gigabyte på de tre år som den ska observera. Det gäller därför att fundera noga på vad och hur data ska samlas in och lagras.

Illustration av JUICE kring Jupiter (Bildkälla: ESA)

Jag frågade Gabriella i pausen efter föredraget om man har något samarbete med NASA och de forskare och företag som är knutna till NASA:s Jupitersond Juno. Denna sond är som bekant på väg mot Jupiter. 

Gabriella säger att man självklart sneglar på Juno och drar erfarenheter från det projektet och från andra rymdsonder som färdats till de yttre planeterna i vårt solsystem (såsom Cassini). Något regelrätt samarbete har man dock inte. I och med att kommersiella företag medverkar i utveckling av instrumenten till sonderna vill man förstås inte avslöja alltför mycket "affärshemligheter".

Jag har skrivit en hel del om JUICE här i bloggen (se HÄR).