söndag 30 september 2012

Vilket är rymdsonden Cassinis största ögonblick?

Rymdsonden Cassini firar 15 årsjubileum om ett par veckor. Sonden sändes upp 1997 och har nu i många år gett oss en oerhörd mängd fina bilder på Saturnus och på ett flertal av dess månar. NASA vill fira detta jubileum genom att låta allmänheten ta fram en topplista över Cassinis största ögonblick. Man kan därför rösta på något av de 15 olika alternativ som NASA har tagit fram. Så, rösta HÄR, och kolla in slutresultatet om ca 2 veckor.

Jupiters galileiska månar i fokus i veckan

Ett par av Jupiters s.k galileiska månar (upptäckta av Galileo redan för ca 400 år sedan) har varit i fokus på den stora europeiska planetkonferensen i Madrid i veckan som gått. Det är dels månen Europa, dels månen Ganymedes.

Europa har allt sedan rymdsonden Galileos utforskningar för mer än 15 år sedan varit av stort intresse för alla planetforskare. Observationerna av månen visade på att det med stor sannolikhet finns underjordiska oceaner på denna måne. Många forskare har därför förespråkat att ytterligare rymdsonder ska sändas till Jupitersystemet för att studera Europa och övriga Jupitermånar lite djupare. Rymdsonden Juno är som bekant på väg mot Jupiter och når dit i juli 2016. Även ESA har gett klartecken för en rymdsond till Jupiter och dess månar. Det är sonden JUICE som planeras att sändas iväg år 2022 för att särskilt studera Jupitermånar. Nu presenteras en forskningsrapport där man uppmanar eventuella Europa-månlandare att förbereda sig på att gräva djupt om man ska hitta något vatten. Vid månen Europas yta lär det nämligen bli svårt att hitta vatten.

Månen Europa fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)


Månen Europa består huvudsakligen av sten med en metallisk kärna. Månen har ett lager med vatten, ca 100 kilometer tjockt, under det isiga skal som täcker planetens yta. Det som håller vattnet flytande är den gravitationella påverkan som Jupiter har på månen. Forskningsrapporten visar att eventuellt flytande vatten relativt snabbt, åtminstone ur ett kosmiskt perspektiv, dunstar bort från Europas yta. Det går på några tiotusental år. Man tror t o m att det är ovanligt med vatten på fem kilometers djup. De underjordiska oceanerna finns sannolikt på 20-25 kilometers djup.

En annan spännande nyhet för alla oss amatörastronomer presenterades på konferensen. En grekisk amatörastronom har med hjälp av ett relativt enkelt teleskop lyckats kartlägga Jupitermånen Ganymedes yta! Det handlar om kartläggning av månens albedo, dvs hur månens yta reflekterar ljus. Det visar på att amatörastronomer, med hyfsat bra utrustning kan bidra till utforskningen av vårt solsystem. Läs mer om det hela HÄR.

Månen Ganymedes fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Ny forskning visar att det är tveksamt om "superjordar" är beboeliga

Bland de drygt 800 exoplaneter som hittills upptäckts finns ett drygt 60-tal planeter som kategoriseras som s.k "superjordar". Det är jordliknande planeter, men de är större än jorden (Se mitt tidigare inlägg om "exoplaneternas periodiska system" HÄR). Forskarna har tidigare haft gott hopp om att den här typen av planeter skulle kunna vara beboeliga trots sin storlek. Man har uppskattat att det kan finnas miljarder planeter med massor som är uppemot tio gånger jordens massa och att dessa planeter är uppskalade jordar med goda förutsättningar för liv om de bara kretsar på rätt avstånd från sina resektive stjärnor och uppfyller ett antal andra krav som är gynnsamma för att liv ska uppkomma. Nu presenteras dock forskning som visar att det kanske inte är så.



European Planetary Science Congress i Madrid presenterades en forskningsstudie som visar på att många sådana planeter utvecklats på ett sätt som minskar chanserna för att liv ska kunna uppstå och bestå över tid. Några viktiga faktorer för liv på vår jord är förekomsten av en atmosfär, vulkanisk aktivitet, förekomsten av ett magnetfält och plattektonik. Vulkanism och plattektonik bidrar till ett kretslopp som reglerar klimat och förflyttar ämnen som ingår i "livets byggstenar". Magnetfältet, som skapas av att jorden har en flytande metallisk kärna, bidrar till att atmosfären inte förstörs.

Eftersom trycket inne i en superjord är kanske 10 gånger större än i jordens inre kan det innebära att dessa planeters inre struktur på ett avgörande sätt skiljer sig från jordens struktur. Det kan rent av vara så att det inte finns någon tydlig uppdelning mellan kärna och mantel i dessa planeter. Om det inte finns någon metallisk kärna riskerar magnetfälten att bli svaga, vilket på ett avgörande sätt minskar förutsättningarna för liv på dessa planeter. Även plattektonik och vulkanism tycks förekomma i mindre omfattning, vilket ytterligare reducerar dessa förutsättningar. Forskarna tror dock att det finns stora skillnader i hur superjordar utvecklats och att det bland dem trots allt kan finnas sådana planeter som i mångt och mycket ser ut som vår jord, fast i större skala.