Herschelteleskopet har fotat "domedagsasteroiden" Apophis

För några dagar sedan passerade asteroiden 99942 Apophis jorden på behörigt avstånd, drygt 14 miljoner kilometer. År 2029 kan dock denna 325 meter stora asteroid passera så nära som 36.000 kilometer från jorden. Det är bara 1/10 av avståndet mellan jorden och månen och lika nära jorden som vissa geostationära satelliter befinner sig. Det är lite i närmaste laget! Vi kan dock vara lugna. Den kommer inte att krocka med jorden. Inte heller 2036 då nästa närkontakt sker kommer asteroiden att smälla till oss. För några år sedan utsågs asteroiden till domedagsasteroid eftersom man befarade att risken var relativt stor för en kollision med jorden. Så lär det alltså inte bli åtminstone än på ett tag.

Rymdteleskopet Herschel tog några suddiga bilder av Apophis när den susade förbi jorden häromdagen. År 2029 lär vi få betydligt skarpare bilder på asteroiden.

(Bildkälla: ESA)

Läs mer om Apophis på Physorgs websida HÄR.

Exoplaneten Fomalhaut b på tapeten igen

Fomalhaut b börjar bli en riktigt legendarisk exoplanet. Dess existens har diskuterats en hel del under framförallt 2012 (läs bl a min artikel HÄR), men det mesta talar nu för att den faktiskt existerar. Hubbleteleskopet har studerat Fomalhaut och det mycket stora asteroidbälte som omger stjärnan. Man tror nu att exoplaneten Fomalhaut b lever lite farligt i denna asteroidtäta miljö. Planeten tycks ha en mycket udda elliptisk omloppsbana där avståndet till stjärnan varierar mellan 7,4 miljarder kilometer och 43 miljarder kilometer. Det innebär att planeten emellanåt kan tänkas plöja igenom asteroidbältet och kan då utsättas för en och annan kollision med asteroider. Forskarna är dock osäkra på om Fomalhaut b kretsar kring stjärnan i samma plan som asteroidbältet. I bilden nedan visas planetens bana genom systemet.

(Bildkälla: NASA och ESA)

Fomalhaut b har idag en omloppstid på 2.000 år runt stjärnan, men har sannolikt kretsat lite närmare i ett tidigare skede. Hur har då Fomalhaut b hamnat i denna omloppsbana. Forskarna tror att någon annan planet gravitationellt påverkat den och slungat ut den ur kurs. Det lär röra sig om en stor planet i så fall.

Hubbleteleskopet har också funnit ett tydligt gap i asteroidbältet, som indikerar förekomsten av ytterligare en planet. Planeter som kretsar kring stjärnor rensar rent i sin omloppsbana från mindre objekt och det tycks ha skett här. Det är alltså läge för teleskopen att leta upp den här planeten.

Fomalhautsystemet är intressant såtillvida att det kan ge en hint om hur det det såg ut i vårt solsystem för 4 miljarder år sedan när solsystemet var ungt. Mycket stenklumpar, kometer och andra mindre objekt kretsade kring solen innan solsystemet stabiliserades.

Forskningsrapporten presenterades på den amerikanska astronomikonferensen i Long Beach igår. Läs mer HÄR.

Stort asteroidbälte kring den ljusstarka stjärnan Vega

Ett stort asteroidbälte har upptäckts kring stjärnan Vega, en av stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor. Observationer gjorda med rymdteleskopen Spitzer och Herschel visar att Vega har två tydliga asteroidbälten, ungefär som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter respektive Kuiperbältet utanför Neptunus i vårt solsystem. Forskarna tror att gapet mellan de två asteroidbältena härbärgerar ett flertal planeter. Planeters gravitationskrafter håller asteroidbälten på plats i vårt solsystem och förmodligen också kring Vega. Upptäckten rapporterades på den pågående amerikanska astronomikonferensen i Long Beach, Kalifornien.

Illustration av ett asteroidbälte (Bidkälla: NASA)

Det är intressant att jämföra Vegas asteroidbälten med jordens. I bilden nedan kan man se att de liknar varandra om man skalar upp solsystemet lite. Som synes är Vegas asteroidbälten oerhört mycket större än jordens när de jämförs i samma skala (Klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Upptäckten liknar det asteroidbälte som observerats kring stjärnan Fomalhaut. Både Vega och Fomalhaut är större än solen (ca dubbelt så stora) och relativt unga, bara 400-600 miljoner år gamla. Det faktum att de är unga förklarar till viss del varför asteroidbältena är så stora. Sannolikt kommer en hel del av stenklumparna att med tiden kastas ur systemet eller hamna i banor som gör att de kolliderar med eventuella planeter. Stjärnorna är ju också betydligt större än solen, så helt naturligt fanns det mer materia att bygga asteroider med när stjärnorna bildades från stora gas- och stoftmoln. Var är då planeterna kring Vega? Med dagens teleskop har de ännu inte upptäckts, men om några år med ett flertal mer avancerade teleskop både på jorden och i rymden så ska man väl kunna hitta dem. 

Vega är bara 25 ljusår bort, så nästa gång du tittar upp mot stjärnhimlen, leta då upp Vega i Lyrans stjärnbild och föreställ dig att det kanske finns ett stort planetsystem där som liknar vårt solsystem. Det lär dock inte finnas någon planet med liv kring Vega. Tiden som eventuella planeter har på sig för att utveckla liv är alltför kort. I och med att Vega är dubbelt så massiv som solen är också dess livslängd betydligt kortare. Eventuellt liv hinner sannolikt inte utvecklas innan stjärnan dör.

Läs mer om upptäckten på NASA:s websida HÄR.