B612 Foundation - privat initiativ för att jaga nära-jorden-asteroider

Det börjar dyka upp en hel del intressanta privata initiativ vad gäller utforskningen av vårt solsystem. Dels är flera kommersiella företag långt framme i utvecklingen av raketer och rymdsonder. Det bästa exemplet på det är förstås SpaceX som för några månader sedan dockade med den internationella rymdstationen ISS. Dels finns det planer på att starta projekt kring gruvdrift på asteroider. Nu berättar websidan UniverseToday om B612 Foundation som vill börja utforska alla de asteroider som kommer nära jorden och som kan utgör ett hot mot vår existens. Enligt B612 Foundation finns det uppemot en halv miljon objekt som är större än den asteroid/meteor som ödelade ett område på flera tusen kvadratkilometer i Tunguska, Ryssland, år 1908. Endast en bråkdel av dessa har kartlagts.


Asteroiden 2011 AG5, en av många asteroider som kommer nära jorden (Bildkälla: NASA)

B612 Foundation är inget amatörgäng med vilda drömmar, utan består av synnerligen rutinerat rymdfolk. Här finns bl a Apollo 9-astronauten Rusty Schweickart, ISS-astronauten Ed Lu, Stanford-professorn Scott Hubbard som är f.d NASA-expert kring Marsfärder m.fl. 612B Foundation anser att NASA inte satsar tillräckligt på att utforska de s.k near-earth-asteroids och att risken är uppenbar att NASA:s budget de kommande åren inte kommer att inrymma resurser till detta. Nu vill man kartlägga vartenda objekt som kan tänkas ha en omloppsbana som hotar jorden. Det hela ska ske med hjälp av en rymdsond som medför ett 20-tums teleskop som studerar asteroiderna i infrarött ljus. Rymdsonden, kallad Sentinel, ska placeras i omloppsbana runt solen. Man tänker sig att ta hjälp av SpaceX och deras Falcon 9-raket för att få upp rymdsonden. Ska bli intressant att se om det blir något av det hela.

Namnet B612 kommer från den franske författaren Antoine Saint-Exuperys novell "Lille prinsen" som handlar om en pilot som kommer från en liten planet som heter B612.

Forskare har upptäckt plattektonik på Mars

An Yin, forskare vid University of California, har upptäckt vad som tycks vara plattektonik på Mars. Plattektonik innebär att övre delen av jordskorpan består av olka plattor som inbördes "flyter". Man har tidigare trott att plattektonik i solsystemet endast förekommer på jorden. An Yin har analyserat bilder som tagits av rymdsonden Themis samt av Marssonden MRO och har då funnit att Mars har en primitiv form av plattektonik som kanske liknar det som jorden upplevde för länge sedan. På de bilder forskaren har studerat upptäckte han spår av förkastningar m.m, liknande de man kan se mellan plattorna på jorden. På Mars finns solsystemets största kända kanjon, Valles Marineris, som slår Grand Canyon i USA med hästlängder. Den är hela 4.000 kilometer lång, dvs hela 9 gånger längre än Grand Canyon. Forskare har länge undrat hur Valles Marineris uppkommit, men nu hävdar Yin att det är två plattor på Mars som rör sig och skapar denna kanjon. Läs mer om detta på tidningen Astronomys websida.

Det är intressant om Yins teori stämmer. Plattektonik anses nämligen vara en viktig faktor som bidrar till att öka förutsättningarna för uppkomsten av liv. Grundämnen mellan "fast mark" och atmosfär utväxlas. En livgivande atmosfär kan då bildas. På Mars har dock med tiden skapats en atmosfär bestående huvudsakligen av koldioxid. Växthusgaseffekten är mycket hög och inte särskilt nyttig för ens primitiva organismer. En fråga av intresse att få svar på är hur Mars utveckling sett ut under de senaste miljarderna år. Det är bl a det som rymdsonder, Marsfordon m.m utforskar.



Sprickdalen Valles Marineris (Bildkälla: NASA)

Primitiva datorer och kameror på Curiosity. Bra bilder trots det.

Det kommer löpande nya bilder från Curiosity på Mars (se NASA:s bildsamling här). Det har skrivits en hel del intressanta artiklar om Curiosity under veckan som gått. Idg.se hade i torsdags en intressant artikel om datorutrustningen på Curiosity, med rubriken "Curiosity lika smart som en mobiltelefon".  I artikeln beskrivs kapaciteten på den datorutrustning som finns på Marsfordonet. Det viktigaste är inte att ha den senaste och mest kraftfulla processorkapaciteten, utan snarare att ha tillförlitlig utrustning som tål tuffa förhållanden. Desutom behövs inga superdaorer för att genomföra uppdraget. Datorkapaciteten är därför förvånansvärt låg och inte ens i nivå med enkla persondatorer. Detsamma gäller upplösningen på de kameror som används. Många mobiltelefoner har idag 8 megapixel-kameror. Curiositys kameror är på ett par megapixel. Enligt Idg skulle en Intel i7-processor (vanlig i lite mer avancerade persondatorer idag) inte klara en enda dag på Mars!

En orsak till att det till synes verkar vara ålderdomlig utrustnng som används är att all utrustning provas ut under lång period. Under tiden utvecklas datorteknologin snabbt. Rymdsonderna kommer därför alltid att vara en bra bit efter vad gäller utnyttjande av modern teknologi. Med tanke på att allt verkar ha fungerat utmärkt vid Curiositys landning och med tanke på att vi ändå får en hel del bra bilder från Curiositu så verkar det inte spela någon större roll om kameran har 2 megapixel eller 15 megapixel. Se bara på dom här bilderna.



Kraterväggen syns i bakgrunden (Bildkälla: NASA)



(Bildkälla: NASA)



(Bildkälla: NASA)


Precisionen vad gäller landning av Marsfordon och landare har utvecklats markant under de senaste årtiondena. Bilden nedan visar hur exakt Curiositys landning var jämfört med landningen för de övriga Marsfordonen och Marslandarna.


(Bildkälla: NASA)

Kolla också Planetary Societys Blog där mängder med bilder från Curiosity presenteras. En hel del av dem har dessutom piffats upp lite så att de än bättre visar hur det ser ut omkring Curiosity.