Allt om rymdturism på Rymdturism.se

Jag har lagt till en länk här i bloggen till websidan Rymdturism.se. Här kan man läsa om det mesta som händer inom en bransch som sannolikt kommer att växa explosionsartat under de kommande åren - rymdturismen. Det ska bli intressant att följa framförallt det amerikanska rymdföretaget Virgin Galactics fortsatta framfart. Kommer vi att få se de första "charterresorna" upp i atmosfären redan inom ett år? Det verkar ju kunna bli relativt billigt dessutom. Man kanske skulle ta ett saftigt banklån och boka en biljett? Det vore ju något att berätta vid en kommande middag med goda vänner! Jag kan se framför mig följande konversation vid middagsbordet:

Gäst: Nu ska du få höra något häftigt! Jag har bokat en tvåveckors resa till Kanarieöarna! Häftigt va! 

Jag: Låter trevligt. Själv blir jag nog hemma i år.

Gäst: Va? Ska du inte åka någonstans?

Jag: Nä, du vet, jag har bokat in mig på en rymdresa nästa vår, så jag får ta det lite lugnt i år.

Gäst: ???????????  (stum och med gapande mun)

"Charterplanet"  (Bildkälla: Virgin Galactic)

Curiosity pepprar Marsstenar med sin "laserkanon"

Curiosity fortsätter studera berggrunden på Mars genom att borra små hål i berget samt skjuta med sin laser. Den 26 mars i år sköt Curiosity 150 "skott" som med stor pricksäkerhet, med 30 skott per mål, skapade de fem små hålen i bilden nedan. Dessutom avfyrades hela 300 skott in i det ena av borrhålen. Syftet med detta våldsamma skjutande är att försöka analysera Marsmaterian. Bilden nedan visar borrhålen och märkena efter  lasern (klicka på bilden för att förstora den).

Hur kol, livets viktigaste byggsten, hamnar i atmosfären

Kol anses vara själva "ryggraden" för det liv vi har här på jorden. När forskarna letar efter liv i universum söker man oftast efter just kol. En av de viktigaste förutsättningarna för liv på en planet är att planeten har en lagom tät atmosfär som ser till att hålla planeten lagom varm och samtidigt skyddar planeten från skadlig strålning från den stjärna som planeten kretsar kring. Vår jord har just en sådan skyddande atmosfär. Den består av framförallt kväve och syre, men också av koldioxid. Även om andelen koldioxid i atmosfären endast uppgår till delar av en promille så är det sannolikt av allra största betydelse för liv på jorden. Det viktiga är dock att ha lagom mängd koldioxid i atmosfären. Annars kan det gå som för Venus och Mars.

Hur har vi då fått koldioxid i vår atmosfär. Jo genom den s.k kolcykeln sker en ständig omsättning av kol mellan biosfär, geosfär, hydrosfär och atmosfär. Det är alltså en kombination av biologiska och geologiska processer samt mänsklig påverkan i form av förbränning av organiskt material som förser atmosfären med kol. Om vi här bortser från biologin och mänsklig påverkan och tittar lite på geologin så beskrivs i en färsk forskningsrapport hur kol tillförs atmosfären från underjorden så att säga.

Till skillnad från t.ex Venus och Mars atmosfärer, som till mer än 95% består av koldioxid, är vår atmosfär relativt koldioxidfattig. Venus lider av ett extremt växthusklimat eftersom koldioxid förhindrar värme att komma ut i rymden. Det innebär att planeten har en yttemperatur på över 400 grader Celcius. Mars har en tunn atmosfär som i huvudsak består av koldioxid. Tabellen nedan visar lite atmosfärfakta. Förutom skillnader i andelen koldioxid i atmosfären kan man också notera den stora skillnaden i atmosfärtryck. Venus har mer än 90 gånger större tryck än jorden!

På jorden däremot är det mesta av kolet bundet i sedimentära bergarter såsom kalksten. När material från jordmanteln smälter till magma fångas en del av detta kol in. När sedan magman rör sig uppåt jordytan vid t.ex ett vulkanutbrott minskar trycket på magman och kolet frigörs som gas. Koldioxid förs därmed till vår atmosfär. Denna process har varit känd länge. Däremot har viss oklarhet rått kring motsvarande process på andra planeter och på månar. I forskningsrapporten har forskarna nu klarlagt hur det sannolikt går till.

Kolet binds lite annorlunda i magman i dessa himlakroppar och frigörs i planeternas atmosfärer som kolmonoxid eller metangas. Skillnaden mellan jorden och t.ex Mars eller vår måne är mängden fritt syre. Jorden har betydligt större andel fritt syre i jordmanteln. Denna skillnad innebär en helt annorlunda utveckling på jorden än på Mars. Det fick till följd att Mars en gång i tiden hade aktiva vulkaner som sprutade ut en stor mängd metangas i Marsatmosfären. Eftersom metangas har en mycket kraftigare växthuseffekt än koldioxid kunde även en relativt tunn atmosfär ge planeten ett skyddande lager som höll planetytan varm. Mars var betydligt varmare än idag vilket gjorde att planeten kunde behålla stora mängder flytande vatten. I det skedet av planetens historia kan liv ha uppstått. Det är spår av eventuellt liv från denna tid som rymdsonder och Marsfordon nu söker efter.

Bild av den röda planeten Mars, en idag torr planet (Bildkälla: NASA)

Riskerar Keplerteleskopet att haverera inom kort?

Det har varit ganska klent med nya exoplanetfynd i år. Trenden pekade för några år sedan på en närmast explosionsartad utveckling vad gäller antal identifierade exoplaneter. Under 2012 upptäcktes betydligt färre exoplaneter än under 2011 och 2013 ser nästan ännu sämre ut. Med tanke på att ett flertal forskningsrapporter uppger att det finns miljarder planeter därute så kan man ju tycka att t.ex Keplerteleskopet borde hitta fler och fler ju längre observationstid teleskopet får. NASA har ju beslutat förlänga Keplerprojektet till minst 2016 i syfte att just observera stjärnor under ett flertal år så att planeter "hinner" passera solskivan på dessa stjärnor minst 3-4 gånger. Detta för att eventuellt upptäcka några jordkopior.

Varför får vi då inga rapporter om nya exoplanetfynd från Kepler? Frågan är om inte teleskopet har större tekniska problem än vad som hittills rapporterats. Ett teleskop som Kepler, som studerar en ganska liten sektor av vår stjärnhimmel, stabiliseras med hjälp av fyra stycken s.k "reaction wheels". Dessa "hjul" ser till att rikta teleskopet exakt rätt över en lång tidsperiod. Utan denna positioneringshjälp börjar teleskopet att wobbla och kan då inte observera stjärnor. Ett av dessa reaction wheels slutade att fungera under 2012, men teleskopet fungerar fortfarande utmärkt med tre hjul. Under de senaste månaderna har ytterligare ett av hjulen börjat visa på friktionsproblem. Trots att teleskopet satts i viloläge under kortare perioder för att försöka komma till rätta med problemet har det inte hjälpt. Om dessa problem accentueras riskerar även detta hjul att sluta fungera. Med de återstående två hjulen kan teleskopet fortfarande göra observationer, men inte alls så som det var tänkt.

Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Dessa "reaction wheels" är relativt små mekaniska detaljer som används i många rymdsonder och rymdteleskop. Det känns ju lite surt om dessa synnerligen högteknologiska projekt som ofta kostar miljardbelopp får avbrytas i förtid på grund av ett sådant relativt simpelt tekniskt problem. Det här är väl en av de stora nackdelarna med rymdteleskop kontra jordbaserade teleskop. Ett teleskop på jorden kan alltid repareras och successivt uppgraderas medan man för det mesta måste få allt att fungera med detsamma med ett rymdteleskop. Det går visserligen att reparera även rymdteleskop, men det kräver (åtminstone i dagsläget) att de kretsar runt jorden så att de kan nås av "reparatörastronauter". Hubbleteleskopet är ju ett exempel på ett teleskop som reparerats några gånger. Keplerteleskopet kretsar ungefär i jordens bana kring solen, lite bakom jorden så att säga. Teleskopet har dessutom en något längre omloppstid, 372,5 dagar, vilket medför att den successivt halkar efter jorden. Motivet för denna omloppsbana är att teleskopet ska undvika att få solen eller månen i vägen för observerandet.

Keplerteleskopets omloppsbana runt solen (Bildkälla: NASA)

SpaceflightNow beskriver problemen mer i detalj i en artikel på sin websida.