NASA:s budget 2014 - kärva budgetdiskussioner väntar i höst

Häromdagen skrev jag om att en budgetkommitté i representanthuset lagt ett budgetförslag för 2014 som innebär att NASA står inför rejäla besparingar. Budgeten enligt förslaget omsluter endast 16,6 miljarder dollar, vilket är betydligt lägre än de senaste årens NASA-budgetar. Nu har budgetkommittén för senaten lagt sitt budgetförslag och det omsluter hela 18,0 miljarder dollar, vilket t o m är lite mer än president Obamas budgetäskande (17,7 miljarder dollar). Kongressens två kammare står därmed långt ifrån varandra. Det kommer att bli tuffa budgetförhandlingar, med en och annan kompromiss, innan en budget kan beslutas. UniverseToday beskriver budgetläget på sin websida.

Tydligen föreslår representanthuset budgetnedskärningar vad gäller utvecklingsbidrag till program för att utveckla kommersiell rymdfart. Det kan ju tyckas vara lite kontraproduktivt, eftersom syftet med programmen är att bli mindre beroende av Ryssland och ryska raketer. Idag sker ju merparten av transporterna av både astronauter och material till den Internationella Rymdstationen (ISS) med hjälp av ryska raketer. Ryssland tar saftigt betalt för varje transport. Flera amerikanska rymdbolag är långt framme i utvecklingsarbetet för att ta över den lukrativa transportverksamheten från Ryssland. Det gäller inte minst SpaceX, som redan är igång med vissa transporter till ISS. Även företaget Orbital Sciences planerar genomföra en testflygning till ISS i höst. Ytterligare ett företag, Virgin Galactic, är också på gång med kommersiell rymdfart.

Även en del rymdsondsprojekt kan komma att drabbas av besparingar. En spännande budgethöst väntar (igen).

Allt om kometen ISON i NASA:s ISON-toolkit

Kometen ISON är i antågande och kan bli årets mest spektakulära astronomiska händelse. För att förbereda oss inför denna spännande händelse så har NASA tagit fram ett ISON-toolkit med all upptänklig information, se HÄR.

Hubbleteleskopets bild av ISON, tagen i april (Bildkälla: NASA)

Mars har successivt förlorat sin atmosfär

Analyser som gjorts med hjälp av Curiositys minilab visar att Mars under årmiljardernas lopp successivt förlorat sin atmosfär. Denna process fortgår fortfarande och ska analyseras mer i detalj av en specifik rymdsond för ändamålet, MAVEN. Den sänds upp i november och ska mäta i vilken takt som Mars idag förlorar atmosfär. Sonden är utrustad med en avancerad spektrometer, NGIMS (Neutral Gas Ion Mass Spectrometer). Tanken är att få en bild av Marsatmosfärens utveckling under de senaste miljarderna år och få svar på frågan om Mars någonsin haft förutsättningar att utveckla liv. Videon nedan beskriver MAVEN's uppdrag.

(Källa: NASA)

Curiositys SAM-instrument (Sample Analysis at Mars) har mätt förekomsten av olika gaser och isotoper i Marsatmosfären. Bland annat har sammansättningen vad gäller olika isotoper av kol och syre mätts i den koldioxid som Marsatmosfären huvudsakligen består av. De tyngre isotoperna av dessa två ämnen utgör en större andel idag än tidigare i Mars historia. Marsatmosfären har förlorat de lättare isotoperna av ämnena ut i rymden. Sannolikt skedde detta tidigt, kanske redan under den första miljarden år efter att planeten bildades.

Mars atmosfär har också varit mycket tätare. Ett flertal observationer av gamla flodbäddar, sjöar m.m visar att Mars en gång i tiden haft rikligt med flytande vatten på ytan. Idag är atmosfärtrycket bara 0,6% av jordens tryck. Atmosfären består av 95,3% koldioxid, 2,7% kväve, 1,6% argon och ca 0,1% av vardera syre och kolmonoxid samt ytterligare små mängder av ett antal andra ämnen. Jordens atmosfär består ju som bekant av ca 78% kväve och 21% syre + mindre mängd av diverse andra ämnen. Koldioxidhalten är i stigande i jordatmosfären och har nyligen passerat 0,04%. Illa, men långt kvar till Marshalten.

Vinka till Saturnus ikväll!

Klockan har precis passerat midnatt när detta skrivs. Idag, fredagen den 19 juli, uppmanas vi alla vinka till Saturnus. NASA:s rymdsond Cassini ska nämligen ta ett historiskt foto av jorden, som bakgrundsbelyses av solen. Det sker som en hyllning till den bild som rymdsonden Voyager 1 tog 1990 av jorden, denna bleka lilla blå prick ("the Pale Blue Dot") i rymden. Robert Cumming ger lite mer information om det hela på Populär Astronomis websida. Läs också om det på NASA:s websida.

Mellan klockan 23.27 och 23.42 är det läge att söka efter Saturnus, lågt i sydväst på stjärnhimlen och lite till höger om månen. Det tycks kunna bli en klar himmel. Planeten syns tyvärr inte för er som är i norra Sverige. Själv är jag i Göteborg och tänker absolut gå ut i sommarnatten och vinka.

Saturnus (Bildkälla: NASA)

När rymdsonden Voyager 1 tog bilden 1990 var det från ett avstånd på ca 6 miljarder kilometer. Dels var det en intressant bild av vår jord, dels ville den legendariske Carl Sagan med bilden ge ett lite djupare perspektiv på vår plats i universum:

"From this distant vantage point, the Earth might not seem of any particular interest. But for us, it's different. Consider again that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that in glory and triumph they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner. How frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds. Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity – in all this vastness – there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known, so far, to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment, the Earth is where we make our stand. It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known."

—Carl Sagan, Pale Blue Dot: A Vision of the Human Future in Space, 1997 reprint, pp. xv–xvi

Det är ack så tänkvärda ord.

Voyagersondens bild av "the pale blue dot" (Bildkälla: NASA)