"Jakten på liv i universum" - en utmärkt astronomibok

Jag har äntligen läst Peter Lindes bok "Jakten på liv i universum". När jag väl fick tid att börja läsa boken har det varit svårt att lägga ifrån sig den. Det här är nämligen en alldeles utmärkt astronomibok. Boken handlar, som titeln antyder, om sökandet efter liv på andra himlakroppar än vår egen jord. På lite drygt 270 sidor får vi en genomgång av hur planetsystem bildas, hur liv utvecklades på jorden och om förutsättningar för liv på andra planeter i vårt solsystem och på exoplaneter. Vi får en god beskrivning av hur utforskningen av exoplaneter har utvecklats och vilka intressanta fynd som gjorts. En relativt stor del av boken ägnas åt att beskriva sökandet efter någon form av signaler från intelligenta civilisationer i vår galax. Det är stundtals spännande läsning för alla oss som inte har koll på allt det arbete som entusiastiska forskare och amatörer lagt ner inom området.

I ett av kapitlen ställer sig Linde frågan: "Hur många civilisationer finns det?" och resonerar kring frågan utifrån bland annat Drakes ekvation. Utifrån hur man uppskattar olika faktorer i denna ekvation kan man komma till väldigt olika resultat. Även om man är pessimist finns dock en hyfsat god chans att det faktiskt kan finnas relativt många utomjordiska civilisationer. I det följande kapitlet kommer därför helt naturligt följdfrågan: "Var är alla". Det var den fråga nobelpristagaren Enrico Fermi ställde sig när han funderade kring detta. Peter Linde skriver "objektivt" och sansat kring sannolikheterna för utomjordiskt liv.

Linde är en lysande skribent som har lyckats med den svåra konsten att skriva en lättläst populärvetenskaplig bok om ett ganska komplext ämne. Boken är i mångt och mycket också en bra introduktion till astronomin i allmänhet och borde kunna fungera utmärkt i grundutbildning. i astronomi. Linde har valt att inte skriva så mycket om astrobiologi. För den som vill fördjupa sig i det ämnet finns också en relativt nyutkommen (2012) bok på svenska: "Astrobiologi", med Björn Stenholm som redaktör och med en rad framstående forskare som medförfattare. Den är läsvärd, men kräver lite mer av läsaren.

Det är kul att det åter börjat komma lite bra svenska astronomiböcker. Ett tag verkade det som om man var tvungen att helt förlita sig på engelskspråkig litteratur om man ville få till livs de senaste forskningsrönen inom astronomin. Peter Linde ska berätta om sin bok på Astronomdagarna om en vecka. Det, liksom mycket annat i konferensprogrammet, ska bli intressant att lyssna på. Rapport kommer här i bloggen i slutet av nästa vecka.

Förberedelserna för rymdsonden MAVEN:s uppskjutning kan fortsätta

Trots att nästan all amerikansk statlig verksamhet ligger nere just nu med anledning av budgetkrisen, fick idag rymdsondsprojektet MAVEN klartecken att fortsätta förberedelsearbetet inför uppskjutningen i nästa månad. UniverseToday rapporterar att NASA lyckats utverka ett undantag för detta projekt. Att tidplanen hålls är nämligen synnerligen viktigt om en uppskjutning ska kunna ske under det tre veckor långa uppskjutningsfönstret fr o m 18 november och framåt. I annat fall hade man fått vänta till 2016 för nästa chans att skicka sonden till Mars. Det hade varit lite av en katastrof. Inte bara vetenskapligt utan också ekonomiskt. Projektet har nämligen en kostnadsram på hela 650 miljoner dollar! Inga småpengar direkt!

Förberedelsearbetet fortsätter (Bildkälla: NASA)

Hur kommer nästa generation Marsfordon att se ut?

Vi har just nu två fordon, Opportunity och Curiosity, som kör omkring på Mars. Den förstnämnda har snart tillbringat 10 år på Mars, medan Curiosity firade ettårsjubileum i augusti i år. År 2018 är det tänkt att ESA ska sända upp sitt Marsfordon inom ramen för det s.k ExoMars-projektet. Redan nu pågår tester av en prototyp av detta fordon. Även NASA har kommit en bit på väg i sin planering vad gäller det fordon man ska sända till Mars år 2020.

ESA testar just nu ett fordon i Atacamaöknen i norra Chile. Terrängen liknar i mångt och mycket den på Mars. Det är en av jordens torraste platser, det finns i stort sett ingen växtlighet och området är lite stenigt och bergigt ungefär som på Mars. Liksom sina föregångare på Mars är ESA:s fordon utrustat med sex hjul. Den tycks ha arbetsnamnet SAFER (akronym för Sample Acquisition Field Expreiment). Prototypen som testas är utrustad med bl a kameror som kan ta 3D-bilder och högupplösta närbilder samt en radar som kan penetrera Marsmaterian. Bilden nedan visar prototypen. Den ser lite avskalad ut,. med relativt små hjul och simpel "kaross". Man får väl anta att den inte är färdig utan att det i slutändan blir ett något annorlunda fordon som skickas till Mars.

(Bildkälla: ESA)

Liksom Curiosity ska ESA:s fordon kunna samla in och analysera lite Marsgrus. Än så länge har prototypen inte utrustats med någon borr, så testerna sker med lite mänsklig borrassistans. Att borra i Marsgruset är nödvändigt om man ska finna spår av liv. Helst behöver man komma ner minst en meter enligt ESA:s forskare. Marsytan utsätts för så stark strålning att inget liv överlever på eller precis under ytan.

Även NASA har som sagt börjat fundera på sitt Marsfordon som är tänkt att köra omkring på Mars om lite drygt 7 år. Den information som hittills nått ut om projektet visar på att det tycks bli ganska likt Curiosity-projektet. Även den skiss på det tänkta fordonet som NASA släppt visar slående likheter med Curisoity. Projektet fick också tidigt kritik för bristen på nytänkande. Det är i och för sig långt till 2020 och mycket kan hinna hända, så det återstår att se hur detta fordon till slut kommer att bli.

Skiss på NASA:s nästa Marsfordon (Bildkälla: NASA)