Rymdsondernas kameror ser snart allt!

Igår skrev jag ett inlägg om hur allt bättre kameror och därmed förbättrad bildkvalitet ger oss nya fantastiska bilder från bl a planeten Mars. Idag har Ulf R. Johansson i Cassiopeiabloggen en artikel om hur rymdsonden MRO tagit en bild av Marslandaren Phoenix som med fallskärm är på väg ned mot Marsytan. Kolla in bilden på bloggen. Häftigt!


Illustration av Marslandaren Phoenix (Bildkälla: Wikipedia)

Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=26064

Var kommer allt rymdskrot ifrån?

I väntan på att rymdsonden PHOBOS-GRUNT ska krascha på jordytan (se bl a Populär Astronomis artikel idag) ställer sig Scientific American frågan i rubriken till detta inlägg. Ja, var kommer allt skrot ifrån som far omkring i rymden? Det rör sig enligt amerikanska militära myndigheters beräkningar, och dom har verkligen koll på varje liten skrotbit, om ca 15.000 lite större skrotdelar. Till det kommer en stor mängd mindre delar. Det är allt från pyttesmå metallbitar till hela eller delar av satelliter + som sagt en 13,5 ton tung rysk rymdsond! (11 ton är dock bränsle).

Allt rymdskrot gör att risken för att satelliter och rymdsonder ska träffas av skrot börjar bli så pass stor att det finns anledning till oro. Varje gång en kollision sker blir det ännu fler delar som far omkring. Sedan mitten av 1990-talet har därför vissa ansatser gjorts för att internationellt försöka komma tillrätta med problemet. Det har väl inte gått så värst bra med det arbetet. Mellan 2007 och 2009 skedde ett par händelser som ökade mängden rymdskrot markant. 2007 förstörde Kina medvetet en icke fungerande vädersatellit, vilket resulterade i ytterligare 3.000 skrotdelar. 2009 kolliderade en amerikansk och rysk satellit, vilket spädde på skrotmängden med 2.000 delar.

Frågan är väl när en rymdsond eller ett rymdobservatorium på väg till sin destination träffas av rymdskrot och förstörs? Hade jag suttit på NASA hade jag varit lite lätt nervös inför uppskjutningen av dyra James Webb-teleskopet 2018. Vad är sannolikheten att den träffas av skrot? Kan den rent av vara så stor som 5%?


Rymdskrot i stora mängder! (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://blogs.scientificamerican.com/guest-blog/2012/01/14/where-did-all-that-space-debris-come-from/

Saturnusmånen Iapetus är en märklig måne

Rymdsonden CASSINI har tagit ett flertal bilder av Saturnusmånen Iapetus. En av dessa var gårdagens "Astronomy Picture of the Day" (APOD), se den första bilden nedan. Det är allt en märklig himlakropp! Delar av månytan är kolsvart medan andra delar blänker som is! På bilden syns också en mycket stor krater, med en diameter på hela 450 kilometer.Månen har dessutom en hög bergskedja längs stora delar av ekvatorn vilket gör att månen ser ut som en valnöt. Det syns tydligare på bild 2 nedan.


(Bildkälla: NASA)

Iapetus är Saturnus tredje största måne med en diameter på ca 1.500 kilometer. Den kretsar runt Saturnus på ett betydligt större avstånd än övriga stora Saturnusmånar. Månen har en väldigt låg densitet, vilket antyder att den mestadels består av is. Den har blivit utsatt för en stor mängd meteornedslag och uppvisar därför en kraterfylld yta.


Bergskedjan på Iapetus (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://apod.nasa.gov/apod/ap120113.html

Rymdsonden LRO kartlägger månens baksida

Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) kartlägger månens baksida sedan en tid tillbaka. Observationerna visar att terrängen består av så mycket som 1-2 procent fruset vatten i områden med permanent skugga. Som bekant ser vi bara lite drygt halva månytan i och med att den alltid visar samma sida mot oss. Rymdsonden LRO:s observationer är viktiga inför planering av en eventuell framtida månbas som sannolikt skulle vara lokaliserad i den skuggade delen av månen, vid någon av polerna. NASA, och även andra rymdmyndigheter, planerar för en månbas inom kanske 10-20 år. Förekomst av vatten på månen är viktig eftersom vatten annars måste transporteras till en bemannad månstation.

En rad bilder av månens baksida har tagits. Baksidan består av några större kratrar men framförallt av en stor mängd mindre kratrar. Klicka här för att se detaljerna i bilden nedan lite bättre.


Bild av månens baksida (Bildkälla: NASA)

Den senaste veckan har bilder från Hayn-kratern publicerats. Energin vid ett meteornedslag smälter materia som kan bilda små floder och pölar som formar landskapet. Bilden nedan visar en del av kratern med sådana lämningar.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2012/01/120113210608.htm

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/LRO/multimedia/index.html