Pan syns som en mycket liten vit prick mitt i bilden (Klicka på bilden för att förstora den).
(Bildkälla: NASA)
tisdag 22 april 2014
Den lilla Saturnusmånen Pan plöjer en fåra i Saturnusringarna
I förra veckan skrev jag om en ny liten Saturnusmåne under bildande (se HÄR). Häromdagen publicerade NASA en bild som rymdsonden Cassini tagit av en annan liten Saturnusmåne. Pan heter den och den har skapat en liten lucka i Saturnusringarna där den nu härskar i ensamt majestät. Ringdelningen, som kallas Enckes delning efter den tyske astronomen Johann Franz Encke, är ca 325 kilometer bred. Pan är en måne som är lite avlång till formen och den är som sagt relativt liten, bara knappt 30 kilometer i medeldiameter.
Pan syns som en mycket liten vit prick mitt i bilden (Klicka på bilden för att förstora den).
Pan syns som en mycket liten vit prick mitt i bilden (Klicka på bilden för att förstora den).
Det blåser lyckligtvis på Mars!
Marsfordonet Opportunity har haft lite problem med sina solenergipaneler. Dom har helt enkelt varit smutsiga av allt grus och damm som fastnat på panelerna. Det har inneburit problem med energiförsörjningen till Opportunity. Under Marsvintern har det dock blåst en del i det område som Opportunity befinner sig. Rejäla vindpustar har sett till att merparten av smutsen blåst bort så att panelerna åter kan fungera som avsett. Det är tur att det blåser. Annars kan man ju tycka att NASA borde kunna fixa rengöring av fordonen på något sätt utan att behöva förlita sig på naturkrafterna. En utmaning månne för ingenjörer när de konstruerar framtida rymdfordon? Bilderna nedan, som är tagna med mastkameran på Opportunity visar hur solpanelerna såg ut i januari (den vänstra bilden) respektive i mars (den högra bilden).
Opportunity tycks vara "still going strong" efter sina dryga 10 år på Mars. Det är onekligen fascinerande att fordonet fungerat så länge. Det tycks dock vara en risk för att Opportunitys dagar snart är räknade. NASA verkar ha problem att finansiera alla sina rymdsonder och fordon, så Opportunitys utforskning av Mars kan snart vara till ända. Läs mer om det på Planetary Societys websida. Det vore synd tycker jag om detta framgångsrika projekt läggs ner.
(Bildkälla: NASA)
Opportunity tycks vara "still going strong" efter sina dryga 10 år på Mars. Det är onekligen fascinerande att fordonet fungerat så länge. Det tycks dock vara en risk för att Opportunitys dagar snart är räknade. NASA verkar ha problem att finansiera alla sina rymdsonder och fordon, så Opportunitys utforskning av Mars kan snart vara till ända. Läs mer om det på Planetary Societys websida. Det vore synd tycker jag om detta framgångsrika projekt läggs ner.
Rymdsonden Messenger har nu gjort 3.000 varv runt planeten Merkurius
För några dagar sedan, den 20 april, avverkade rymdsonden Messenger sitt 3.000:de varv runt planeten Merkurius. Sonden kretsar nu väldigt nära planeten, bara knappa 200 kilometer ovan ytan. Genom att kretsa kring planeten på lite olika höjd, har en detaljerad kartläggning av Merkurius magnetfält kunnat göras. Sannolikt är det nu också läge för ännu mer högupplösta bilder på planeten. Under de dryga tre år som Messenger kretsat kring Merkurius har vi fått se mängder med fina bilder på denna, tidigare relativt okända, planet. Rymdsonden har faktiskt tagit mer än 200.000 bilder! Läs mer om Messenger HÄR.
Merkurius (Bildkälla: NASA)
Hur långt är det till solsystemets planeter?
Solsystemet har som bekant åtta planeter, men hur långt är det egentligen till de olika planeterna? Ja, det är ju lite astronomisk allmänbildning kan man tycka, men egentligen är frågan betydligt mer klurig än vad det kan verka vid första anblicken. Det här med avståndet till de olika planeterna är nämligen ganska komplicerat. Avståndet varierar rejält från tid till annan beroende på var jorden och övriga planeter befinner sig i sin omloppsbana kring solen. Ibland är jorden och någon eller några av de andra planeterna på samma sida solen och då är avståndet förstås kortare. Ibland är jorden på andra sidan solen i förhållande till andra planeter och då är avståndet betydligt längre. Eftersom jorden kretsar på ett avstånd av ca 150 miljoner kilometer från solen (i genomsnitt) så innebär det att avståndet till andra planeter kan variera med uppemot 300 miljoner kilometer. Komplikationen med avståndsberäkning stannar dock inte där. Planeterna har inte helt cirkelrunda omloppsbanor vilket gör att deras avstånd från solen (och jorden) kan variera mer eller mindre.
De fyra bilderna nedan illustrerar vårt solsystem och planeternas + några dvärgplaneters omloppsbanor. Läs bilden genom att börja i övre vänstra hörnet och sedan ta bilderna medurs för att "zooma ut" i solsystemet.
Websidan UniverseToday har en intressant artikel om just avstånd mellan planeter och planeters omloppsbanor. Flera av planeterna varierar rejält i avstånd från solen, vilket gör att de emellanåt kan komma lite närmare oss på jorden. Även jordens avstånd från solen varierar en del. Dock inte så mycket att det har någon större betydelse för klimatet och livet här på jorden. Kolla in UniverseToday och lär dig lite mer om våra planeter (+dvärgplaneten Pluto).
De fyra bilderna nedan illustrerar vårt solsystem och planeternas + några dvärgplaneters omloppsbanor. Läs bilden genom att börja i övre vänstra hörnet och sedan ta bilderna medurs för att "zooma ut" i solsystemet.
Vårt solsystem (Bildkälla: Wikipedia)
Websidan UniverseToday har en intressant artikel om just avstånd mellan planeter och planeters omloppsbanor. Flera av planeterna varierar rejält i avstånd från solen, vilket gör att de emellanåt kan komma lite närmare oss på jorden. Även jordens avstånd från solen varierar en del. Dock inte så mycket att det har någon större betydelse för klimatet och livet här på jorden. Kolla in UniverseToday och lär dig lite mer om våra planeter (+dvärgplaneten Pluto).
NASA:s plan för att sända den första människan till Mars år 2030
NASA har publicerat sin plan för att så småningom landsätta människor på Mars. Det handlar om att successivt utveckla kapaciteten så att en Marslandning kan utföras och en återfärd till jorden genomföras på ett säkert sätt. Målsättningen är att en bemannad Marsfärd kan ske kring år 2030. Dessförinnan ska en bemannad rymdfärd genomföras till en lämplig asteroid kring år 2025 enligt planerna. Asteroidfärden syftar till att just förbereda för Marsfärden, men är förstås också av vetenskapligt intresse i övrigt. Bilden nedan visar de olika stegen i NASA:s plan.
En stor del av förberedelsearbetet inför en Marsfärd sker genom de erfarenheter som astronauter får vid vistelse på den Internationella Rymdstationen (ISS). En bemannad Marsfärd beräknas ta uppemot 2-3 år. Innan en sådan färd kan genomföras behövs ökade kunskaper om hur människokroppen reagerar på så långa rymdvistelser. Det är här som ISS kan bidra med just sådan kunskap. Vi kommer sannolikt framöver att få följa enskilda astronauter under längre tidsperioder på ISS. Besök på rymdstationen syftar också till att testa rymdteknologi i olika former.
Nästa steg blir att fånga in en liten asteroid och sätta den i omloppsbana kring månen. Väl där så kan asteroiden besökas av bemannade rymdfärder, vilket ytterligare utvecklar kapaciteten för avancerade rymdfärder. Asteroidprojektet är fascinerande. Under 2020-talet är det tänkt att astronauter ska utforska asteroiden och föra med sig asteroidmateria till jorden för vidare analys. NASA:s nyutvecklade Orionfarkoster med det s.k Space Launch System kommer att förbättra förutsättningarna för den här typen av rymdfärder.
De rymdsonder och Marsfordon som just nu utforskar Mars gör löpande nya upptäckter och bidrar på så sätt till att öka kunskapen om förhållandena på Mars. Den otålige kan ju undra varför det måste ta mer än 15 år innan vi kommer att få se människor på Mars, men det är sannolikt förnuftigt att skynda långsamt. Det finns mycket stora risker i en bemannad Marsfärd. Dessa måste kunna bemästras på ett ansvarsfullt sätt, vilket kanske inte alla Marsentusiaster vill inse. Det finns ju en del projektidéer där man föreslår bemannade Marsfärder redan på 2020-talet, se bl a ett av mina tidigare inlägg här i bloggen. Man kan ju fråga sig hur realistiska dessa ideér är?
(Bildkälla: NASA)
En stor del av förberedelsearbetet inför en Marsfärd sker genom de erfarenheter som astronauter får vid vistelse på den Internationella Rymdstationen (ISS). En bemannad Marsfärd beräknas ta uppemot 2-3 år. Innan en sådan färd kan genomföras behövs ökade kunskaper om hur människokroppen reagerar på så långa rymdvistelser. Det är här som ISS kan bidra med just sådan kunskap. Vi kommer sannolikt framöver att få följa enskilda astronauter under längre tidsperioder på ISS. Besök på rymdstationen syftar också till att testa rymdteknologi i olika former.
Nästa steg blir att fånga in en liten asteroid och sätta den i omloppsbana kring månen. Väl där så kan asteroiden besökas av bemannade rymdfärder, vilket ytterligare utvecklar kapaciteten för avancerade rymdfärder. Asteroidprojektet är fascinerande. Under 2020-talet är det tänkt att astronauter ska utforska asteroiden och föra med sig asteroidmateria till jorden för vidare analys. NASA:s nyutvecklade Orionfarkoster med det s.k Space Launch System kommer att förbättra förutsättningarna för den här typen av rymdfärder.
De rymdsonder och Marsfordon som just nu utforskar Mars gör löpande nya upptäckter och bidrar på så sätt till att öka kunskapen om förhållandena på Mars. Den otålige kan ju undra varför det måste ta mer än 15 år innan vi kommer att få se människor på Mars, men det är sannolikt förnuftigt att skynda långsamt. Det finns mycket stora risker i en bemannad Marsfärd. Dessa måste kunna bemästras på ett ansvarsfullt sätt, vilket kanske inte alla Marsentusiaster vill inse. Det finns ju en del projektidéer där man föreslår bemannade Marsfärder redan på 2020-talet, se bl a ett av mina tidigare inlägg här i bloggen. Man kan ju fråga sig hur realistiska dessa ideér är?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)