Nya bevis på att månen skapats vid en krock mellan jorden och en annan himlakropp

Planetforskaren Frederic Moynier vid Washington University i S:t Louis säger att hans forskargrupp nu funnit bevis på att månen skapats vid en krock mellan jorden och en himlakropp av Mars storlek. Forskarna har studerat månmateria i form av dels de månstenar som Apolloexpeditionerna förde med sig till jorden, dels meteoriter från månen. Man har då funnit samma ämnen som på jorden, dock med en underrepresentation för flyktiga ämnen, dvs sådana som lätt förångas. Man har också studerat stenarnas kemiska sammansättning i detalj vad gäller olika ämnens isotoper, framförallt olika Zinkisotoper och då funnit intressanta skillnader mellan stenar på jorden och stenar på månen. Hur har månstenarna "tömts" på dessa lättflyktiga ämnen och fått sin ämnessammansättning? Den enda tänkbara förklaringen är enligt forskarna att ett mycket kraftigt nedslag skapat månmaterian med denna ämnessammansättning. Forskningsrönen presenteras idag i tidskriften Nature.

Teorin om att månen skapats via en gigantisk kollision mellan himlakroppar är inte ny. Den framlades redan 1975. Kollisionen ska ha skett i ett tidigt skede i solsystemets historia. Smällen skapade stor förödelse och bröt sönder den himlakropp som var under bildande. Ur resterna skapades så småningom jorden och månen. I och med denna forskningsrapport har vi kanske fått de slutgiltiga bevisen för krockteorin.

(Bildkälla: NASA)

Jupiters atmosfär utsätts för turbulens underifrån och bombardemang från ovan

Forskare som har studerat Jupiters atmosfär konstaterar att det är en mycket stor turbulens i de olika atmosfärlagren. Dels är det tumultartad aktivitet underifrån, dels bombarderas atmosfären hela tiden av små och stora meteorer. Effekten av allt detta är att Jupiters ekvatorialbälte, som består av brunaktiga band runt planeten, hela tiden ändrar form och färg. Varma fläckar, s.k hotspots, uppstår med jämna mellanrum på grund av strålning från lägre atmosfärlager. Emellanåt träffas Jupiter av relativt stora meteorer, och t o m kometer, som skapar stora ärr i planetatmosfären. Det mest kända exemplet på detta är när fragment av kometen Shoemaker-Levy 9 träffade planeten 1994. Spåren av denna krasch kunde ses i månader efteråt.

Forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory presenterade resultatet av dessa observationer på planetkonferensen i Reno, USA. Enligt forskarna ser det ut som aktiviteten i Jupiters atmosfär har intensifierats under senare år. Man är dock lite osäkra på detta. Det kan också vara så att Jupiter numera observeras mycket mer intensivt. Teleskoputrustningen blir allt bättre. Framförallt har amatörastronomer såpass bra teleskoputrustning att de i högsta grad bidrar till forskningen om Jupiter.

Förändringar i atmosfären 2009-2012 (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Galileo studerade förstås Jupiteratmosfären under åren 1995-2003 när den kretsade totalt 34 varv runt planeten. Galileo sände t o m en minisond ner i Jupiteratmosfären. Tyvärr råkade den hamna i en hotspot, vilket inte var en helt "normal" del av Jupiteratmosfären. Den överlevde dessutom bara en knapp timme innan tryck och hetta gjorde att den förstördes. Minisonden hann dock göra en del observationer. Vindhastigheter på över 650 kilometer per timme mättes upp. Även mycket kraftiga åskväder noterades. Om några år får vi förhoppningsvis mer fakta om Jupiteratmosfären när rymdsonden Juno når fram till planeten. Detta beräknas ske i juli 2016.