NASA-uppmaning: Upptäck alla asteroider som kan hota livet på jorden!

NASA vill uppmana alla rymdorganisationer, forskare, rymdindustri, amatörastronomer m.fl att göra en kraftansträngning för att upptäcka alla asteroider, meteorer och andra "stenklumpar" som kan hota livet här på jorden. NASA har i många år arbetat med att försöka identifiera alla de objekt som kan tänkas utgöra ett hot mot jorden. Man bedömer att 95% av dessa NEO:s (Near Earth Asteroids) har upptäckts, men det finns många fler att upptäcka. Därför uppmanar man till en kraftsamling för att identifiera så många asteroider och meteorer som möjligt. Även om stora meteornedslag har skett ett flertal gånger i jordens historia så är det lyckligtvis en ganska liten sannolikheten att ett stort nedslag ska ske på jorden i närtid (tusentals år alltså).

Illustration av ett gigantiskt meteoritnedslag (Bildkälla: Reuters)

Jag läser i senaste numret av tidskriften Forskning & Framsteg vad det skulle innebära om en 10 kilometer stor meteorit skulle träffa jorden. Det är en meteorit liknande den som tros ha utplånat dinosaurierna för 65 miljoner år sedan. Skulle den slå ner i havet med en hastighet på 15-25 km/sekund, skulle den tränga ända ner till havsbotten i den djupaste ocean och skapa enorma tsunamis.Vi talar om en flera kilometer hög flodvåg som utplånar allt i sin väg. Oavsett om meteoriten slå ner på land eller i havet blir det ett enormt stoftmoln som skulle sprida sig i atmosfären runt hela jordklotet.

Solen firade sommarsolståndet med ett rejält utbrott!

Midsommarafton och sommarsolstånd. Det firade solen med ett rejält utbrott. Solsonden SDO fångade denna magnifika koronamassutkastning på bild.

(Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopet kan få ett andra liv

Jag har tidigare här i bloggen rapporterat om de tekniska problem som Keplerteleskopet råkat ut för (läs HÄR). Det verkade som om teleskopet observerat färdigt. Den metod som Keplerteleskopet letar planeter med, den s.k transitmetoden, kräver att teleskopet är riktat exakt mot de objekt som den studerar. Minsta lilla svaj i denna positionering innebär att det inte går att mäta den svaga dipp i ljus som en passage över solskivan på en stjärna innebär. Nu rapporterar New Scientist att kluriga forskare kommit på att teleskopet skulle kunna tillämpa en helt annan  metod för att upptäcka exoplaneter, gravitationslinsmetoden.

Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Gravitationslinsmetoden bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten. Normalt används metoden av teleskop som finns på jorden. Problemet är att metoden kräver att ett par stjärnor ligger i linje sett från jorden. För ett rymdteleskop som Kepler, som kretsar kring solen, är det lättare att söka efter sådana stjärnpar. Forskarna tror därför att Kepler skulle kunna hitta betydligt fler planeter med gravitationslinsmetoden.

Keplerteleskopet konstruerades inte för att leta efter planeter med gravitationslinsmetoden, så möjligen vore det mer kostnadseffektivt att sända upp rymdteleskop som är specialbyggda för detta. NASA fick överta två  avancerade teleskop av amerikanska försvaret, som skulle kunna vara perfekta för detta uppdrag. Läs min tidigare artikel HÄR om projektidén WFIRST. Om den idén realiseras så lär det ske en bra bit in på 2020-talet. Tills dess kan väl Keplerteleskopet få prova metoden.