söndag 2 oktober 2011

Lite foton från Astronomdagen vid Onsala Rymdobservatorium

Här kommer några bilder från lördagens besök på Onsala Rymdobservatorium. Det var väl årets dimmigaste dag, så bilderna ger ett lite mystiskt skimmer över denna spännande verksamhet.



Solen är högt uppe på himmelen, men lyckas inte tränga igenom dimman. Det stora 25-metersteleskopet på Onsala är, även i dimma, en imponerande syn.



Bilden visar delar av LOFAR-anläggningen, med dess lite lustiga antenner. Avancerad astronomi med till synes ganska enkla medel.



Astronomer som intresserat studerar den märkliga anläggningen.



Under presenningar återfinns en rad fyrkantiga sektioner som samlar in data.



Från alla de "enkla" antennerna samlas data in i "datacontainern" som står därute på den halländska åkern. Vilken kabelhärva!! Och vilka datamängder som samlas in och skickas via fiberkabel till datacentraler och sedan vidare till LOFAR-centralen i Holland!!



På observatoriet finns också en utställning över gamla tiders instrument. Det har hänt en del inom radioastronomin de senaste decennierna!


Bilden nedan visar en flygbild över hela detta område


De fyrkantiga plattorna med antenner är som synes ganska många. Den stora konstruktionen till högre på bilden är alla de frigolitklädda plattorna under mörk presenning. Mitt i bilden syns också "datacontainern" (Bildkälla: Onsala Rymdobservatorium)

Rymdsonden DAWN allt närmare asteroiden Vestas yta

Rymdsonden DAWN har gått in i en närmare omloppsbana runt asteroiden Vesta. Denna s.k High Altitude Mapping Orbit (HAMO) innebär att sonden kretsar runt Vesta på ett medelavstånd av endast 680 kilometer, vilket är fyra gånger närmare än den tidigare omloppsbanan. Det innebär att ett varv runt Vesta endast tar 12 timmar mot tidigare 3 dygn. Under denna fas på 30 dagar, och alltså 60 varv runt Vesta, kommer en rad vetenskapliga observationer att göras. Det innebär sannolikt att vi kommer att få se en rad fina bilder från Dawn.

Vesta, taken by NASA's Dawn spacecraft
Bild av Vestaytan tagen innan HAMO-fasen inleddes (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-307&rn=news.xml&rst=3157

Tre spännande dagar i astronomins tecken

I Göteborg samlades Sveriges astronomielit (+ några amatörastronomer såsom denne bloggförfattare) för att under tre dagar lyssna på en mängd intressanta föredrag om den senaste utvecklingen inom astronomins olika forskningsfält. I det fullspäckade programmet ingick drygt 30 spännande föredrag, en stor posterutställning och ett studiebesök ute på Onsala Rymdobservatorium. Jag har i tre tidigare inlägg här i bloggen gett min sammanfattning av de olika inläggen (med lite extra fokus på det som handlar om rymdsonder). Läs artiklarna här:

  1. Astronomdagarna i Göteborg har inletts
  2. Mycket om rymdsonders utforskning på dagens "Astronomdag" i Göteborg
  3. Det europeiska rymdsondsprogrammet diskuterades på Astronomdagarna
Under fredagen var det dessutom flera andra intressanta föredrag som kort kan sammanfattas enligt följande:

  • Flera föredrag handlade om utforskningen av supernovor. Josefin Larsson gav lite "nytt ljus" över supernovan 1987A, som var en supernova i det Stora Magellanska molnet, vars kraftiga sken nådde oss på jorden för snart 25 år sedan. Det lustiga med den här spektakulära supernovan är att den helt plötsligt börjat lysa starkare igen från ungefär år 2003 (se bild nedan) . Det "normala" är att supernovornas sken sakta men säkert bleknar med åren. Populär Astronomi har en artikel på sin websida om Josefins forskning.
  • Sedan berättade Fabien Batejat om ett annat spektakulärt fynd: De sju supernovorna, sex supernovaresterna och två eventuella supernovorna (?) i Arp220, denna konstellation som är ett resultat av en kollision mellan två galaxer.Det är ett forskarteam, lett av astronomer vid Onsala Rymdobservatorium, som upptäckt sju tidigare okända supernovor i denna galax som ligger 250 miljoner ljusår bort. Det är första gången som så många supernovor upptäcks samtidigt i en och samma galax. En stor framgång för den radioastronomiska forskningen! Läs mer om detta på Chalmers websida. Forskningsrönen presenteras den 20 oktober i tidskriften Astrophysical Journal men finns redan publicerat på nätet. Läs här.
  • Rahman Amadullah berättade om hur supernovor används som avståndsindikatorer i syfte att få mer kunskap om universums expansion. Galaxhopar kan användas som s.k teleskoplinser för att hitta avlägsna supernovor. Man kan säga att galaxhopen gör den avlägsna supernovan lite ljusstarkare. För den intresserade finns en artikel som beskriver det hela här.
  • Ett flertal fördrag om stjärnor, pulsarer och svarta hål. Det mest spännande var kanske Anthony Rushtons föredrag om Cygnus X-1 och dess ensidiga jetstråle. Detta objekt, som är en kraftig röntgenkälla, har en häftig jetstråle (se bild nedan). Man vet inte riktigt orsakerna till att jetstrålen är ensidig.
  • Ett flertal intressanta föreläsningar om galaxer, kvasarer m.m. Erik Zackrissons föredrag om riktigt exotiska objekt, eller "monster" som han kallade det var kanske det mest spännande. Det handlar bl a om jakten på tidiga stjärnor och galaxer (s.k Pop III). Dessa är riktigt avlägsna så man studerar verkligen universums barndom just efter Big Bang. Dessa stjärnor är svåra att hitta medan galaxerna, som består av en massa Pop III-stjärnor, är lättare att hitta. Hoppet står till att de riktigt kraftfulla teleskopen kommer i drift. Det gäller både Rymdteleskopet James Webb (JWST) och det stora europeiska jordbaserade teleskopet E-ELT.

Hubble Images Chronicle the Inner Ring's Light Show
Supenovan 1987A (Bildkälla: NASA)

File:Accretion disk.jpg
Illustration av Cygnus X-1 (Bildkälla: NASA)

På lördagen besöktes Onsala Rymdobservatorium där den nya LOFAR-anläggningen studerades särskilt. Jag återkommer här på bloggen med lite (dimmiga) bilder från detta besök. John Conway berättade också om den oerhört spännande utveckling som radioastronomin just ju genomgår. Det finns snart förutsättningar för att utforska vad som verkligen hände precis efter Big Bang. Garrelt Mellemas föredrag om joniseringsepoken efter Big Bang var också mycket intressant.

Som helhet tre mycket spännande dagar och en ynnest för en amatörastronom att få vara med på!