Lite rymdsondshistoria: Galileo, utforskaren av Jupiter

Emily Lakdawalla skriver på Planetary Society Blog om hur hon fått tillgång till gamla rapporter om rymdsondsprojektet Galileo. I sin artikel beskriver hon Galileos långa och mödosamma förhistoria innan denna rymdsond ens kom iväg mot Jupiter. Jag läste före jul Daniel Fischers eminenta bok "Mission Jupiter - The spectacular journey of the Galileo spacecraft". Det är nog ingen rymdsond som haft en sådan förhistoria, med så mycket tekniska, ekonomiska och politiska hinder på sin väg och ändå genomfört sitt uppdrag på ett magnifikt sätt. Man kan sammanfatta problemen så här:

• Det tog mer 15 år från idé till förverkligande med nedläggningshot svävande över projektet hela tiden
• Uppskjutningen skulle ske med en rymdfärja, men Challanger-katastrofen 1986 gjorde att den planen övergavs
• Den raket som skulle möjliggöra en uppskjutning av sonden mot Jupiter, Centaur-raketen, ansågs 1986 för farlig (explosionsrisken ansågs vara för stor). Projektet stod nu utan en tillräckligt kraftfull raket för att kunna genomföra uppdraget. Det omöjliggjorde en "direktuppskjutning" mot Jupiter. Man fick tänka om och kreativa ingenjörer tog fram en ny plan: att ta hjälp av gravitationskrafterna från Venus och jorden och med hjälp av dessa "slunga ut" Galileo mot Jupiter. Ett varv runt Venus och två varv runt jorden skulle göra susen! Denna nya färdplan, som inledningsvis så att säga skulle gå åt fel håll, inåt mot solen istället för ut från solen, ställde nya krav på att skydda rymdsonden från de höga temperaturer som den nu skulle utsättas för. En värmesköld utvecklades och instrumenteringen fick delvis omkonstrueras.
• När allt var klart för uppskjutning blev det plötsligt en diskussion om huruvida Galileo verkligen skulle prioriteras före rymdsonden Ulysses. Lyckligtvis valde man att sända upp Galileo före Ulysses.
• I slutet av 1988 upptäckte plötsligt tyska tekniker (Tyskland stod för viss teknisk utrustning på sonden) allvarliga tekniska problem som kunde innebära att en överhettning i motorerna uppstod som skulle kunna innebära en katastrof. Problemen löstes.
• När rymdsonden till slut är klar för uppskjutning är det fortfarande inte slut på problemen! Dagarna innan uppskjutning uppstår plötsligt en hetsig debatt om rískerna med att skjuta upp raketer som innehåller radioaktivt material. Galileo innehöll nämligen 11 kilo plutonium. Plutonium var en viktig energikälla för långväga rymdsonder och hade även funnits med i de tidigare Pioneer- och Voyagersonderna utan att någon reflekterat nämnvärt över detta. Situationen var dock en annan i slutet av 1980-talet, bara ett par år efter Tjernobylkatastrofen. Till slut medgav en amerikansk domstol NASA rätt att sända upp raket och rymdsond.
• Sista dagarna uppstår datorproblem som gör att en av huvuddatorerna måste bytas ut. Dagen innan uppskjutning är det en kraftig jordbävning i San Fransisco-området (7,1 på Richterskalan), vilket kunde förhindrat uppskjutningen eftersom ett kontrollcentra för uppskjutningen fanns i området. Oväder var också på väg att hindra uppskjutningen, men den 18 oktober 1989 sändes Galileo till slut upp. Det var dock inte slut på bekymren.
• Det blev problem med rymdsondens huvudkamera, som dock löstes genom att den ständigt omprogrammerades. Det blev än allvarligare problem med sondens bandspelare, men även det lyckades teknikerna på jorden fixa. Det allvarligaste problemet uppstod när rymdsondens paraplyliknande antenn inte vecklades ut som planerat. Det innebar att den inte kunde användas. Istället fick man förlita sig på en nästan löjligt svag reservantenn som kom att sända alla data från sonden till jorden under nästan 15 års tid! Dessutom gjorde ett mindre bränsleläckage att sondens omloppsbana runt Jupiter fick "effektiviseras" så att man sparade bränsle.

Rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Denna rymdsonds vedermödor är nästan ofattbara. Än mer ofattbart är det att den lyckades genomföra sitt uppdrag på ett så eminent sätt. Rymdsonden Galileo är en av historiens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. För den som är intresserad av att läsa mer om det hela hänvisas till Galileofliken här i bloggen eller till den utförliga artikeln på svenska Wikipedia.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003336/

Läs också: http://sv.wikipedia.org/wiki/Galileo_(rymdsond)

Stjärnan som har en ring där planeter bildas just nu

Astronomer har upptäckt en ung stjärna, V1052 Cen, ca 700 ljusår bort, som är omgiven av en gasring av kolmonoxid där planeter just nu håller på att bildas. Ringen upptäcktes av Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (Observatoriet ligger i Chile). Det som är lite märkligt med denna upptäckt är att gasringen ser ut som ett rep och inte som en tallriksliknande skiva runt stjärnan. I dagsläget vet man inte varför den fått en sådan form. Det kan vara magnetfält som skapar formationen eller planeter som genom sin gravitation påverkar det hela. Stjärnan i centrum av systemet är också lite udda genom att den har ett mycket kraftigt magnetfält och roterar extremt långsamt. Vad är det egentligen som håller ihop systemet och förhindrar att det upplöses? Utforskning av den här typen av stjärnsystem kan ge ökad förståelse om hur vårt eget solsystem skapades och också om den variation som tycks finnas i hur planetsystem kan skapas.


Illustration av ringsystemet kring stjärnan (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Gas_Ring_Around_Young_Star_Raises_Questions_999.html