Ny forskningsrapport: Jordstora beboeliga planeter finns lite varstans

Häromdagen skrev jag om en forskningsrapport där forskarna menade att antalet jordliknande planeter är mindre än vad man tidigare trott (läs HÄR). Många av de s.k superjordarna är enligt dessa forskare i själva verket mini-Neptunusar. Nu kommer en annan forskningsrapport som säger det borde vara väldigt vanligt med jordstora planeter till och med i vår närhet (ett antal ljusår bort). Den ena rapporten motsäger faktiskt inte den andra. Man har studerat lite olika saker helt enkelt. De uppgifter som nu publiceras av forskare vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics avser planeter kring röda dvärgstjärnor.  

Illustration av exoplaneter (Bildkälla: ESO)

Utifrån de data som rymdteleskopet Kepler samlat in menar forskarna att det borde finnas många jordstora planeter i vårt grannskap.Forskarna har beräknat att sex procent av de röda dvärgarna har jordstora planeter i den beboeliga zonen kring sina stjärnor. Eftersom de röda dvärgstjärnorna är den vanligaste typen av stjärna i vår galax, Vintergatan, lär det i så fall finnas mängder med sådana planeter. Någon av dem kan finnas inom 20 ljusår från oss.  Forskarna har i Keplermaterialet identifierat tre planetkandidater som är både lagom heta och i jordstorlek. De befinner sig dock några hundra ljusår bort

Röda dvärgar är små ljussvaga stjärnor som har ganska kompakta beboeliga zoner nära stjärnorna. Planeter kring sådana stjärnor borde kunna upptäckas lite lättare än planeter kring mer ljusstarka stjärnor, där planeterna lätt "drunknar" i stjärnans sken. En annan intressant aspekt vad gäller röda dvärgar är att de lever betydligt längre än t.ex vår sol. Små stjärnor omvandlar väte till helium i mycket långsammare tempo än stora stjärnor och kan därmed leva i långt över 10 miljarder år. Det ger gott om tid för liv att utvecklas.

Curiosity ser märkliga små ting på Mars

Curiosity har vid ett par tillfällen observerat några små objekt på Mars som är lite svåra att förklara. För några veckor sedan hittade den något som såg ut som en liten blomma. Någon blomma var det förstås inte, men exakt vad det var vet inte forskarna. Nu har den fått syn på ett litet lysande/reflekterande objekt. Vad är då det? Även om objektet ser stort ut på bilden är det bara en halv centimeter högt. Vi får väl se om man klurar ut vad det kan vara under de närmaste veckorna.

Klicka på bilderna nedan för att förstora dom.

"Mars-blomma" (Bildkälla: NASA)

Mystiskt föremål (Bildkälla: NASA)

Månbas Beta

Månbas Alpha, en brittisk science fiction-TV-serie som sändes på 1970-talet, är en fantasifull berättelse om livet på en månbas. Kanske börjar verkligheten nå ikapp fiktionen? Den europeiska rymdmyndigheten ESA har nämligen inlett ett samarbete med ett antal företag kring en idé om att bygga en månbas med det byggnadsmaterial som finns på månen. Det kan göras med en teknik som kallas för 3D printing. Bilden nedan visar hur en sådan månbas skulle kunna se ut. Själva "ingången" till basen är dock tänkt att transporteras dit från jorden.

(Bildkälla: ESA)

Vad är då 3D-printing? Jag läser följande på företaget Creative Tools websida: "3D-skrivare är maskiner som framställer fysiska objekt från tredimensionella digitala datafiler. I motsats till traditionell skärande CNC-fräsning som tar bort material från en kloss, byggs 3D-utskrifter upp i en additiv process som lodrätt härdar föremålet i konturer lager för lager". Enligt informationen från ESA kan en sådan maskin bygga 2 meter i timmen och fixa en hel byggnad på en vecka. Häftigt!

Vad är väl ett lämpligare namn för en sådan testanläggning än Månbas Beta.

NASA:s nygamla rymdteleskop kan användas till att fotografera exoplaneter

Jag har i ett par artiklar här i bloggen (se bl a HÄR) skrivit om den gåva som NASA tog emot ifjol från National Reconnaissance Office, en federal amerikans myndighet. Det rörde sig om två gamla spionsatelliter som denna myndighet inte behövde utan skänkte till NASA. Det visade sig vara optiska teleskop av hög kvalitet som skulle kunna användas som rymdteleskop. De har ungefär samma kapacitet som Hubbleteleskopet med spegeldiameter på 2,4 meter!

Illustration av hur teleskopen ser ut (Bildkälla: NASA)

NASA funderar fortfarande på vad man ska göra med teleskopen. Igår och idag har man haft brainstorming på NASA kring detta delikata problem. Talespersoner vid NASA har tidigare pekat på möjligheten att använda ett av teleskopen för att utforska den mörka energins hemligheter. Nu vill man studera även andra alternativ. Enligt New Scientist har man hela 23 idéer att fundera på, allt från att sända ett av dem i omloppsbana runt Mars till att söka efter exoplaneter och fotografera dem. Om jag finge bestämma skulle det senare alternativet vara att föredra. Marssonder har vi nog av, men exoplanetsonder kan vi aldrig få för många av.

Titans smog har analyserats

Jag skrev om stormar och dåligt väder på solsystemets planeter igår (se artikel HÄR). Det finns också en måne som uppvisar ständigt uselt väder och det är Titan, Saturnus största måne. Smogen ligger ständigt tät och får luftföroreningarna i jordens storstäder att verka ganska beskedliga. Planeten ger ett allmänt grådaskigt intryck. Det som särkiljer Titan från övriga månar i solsystemet är att den har en tät atmosfär.
Rymdsonden Cassini har under årens lopp studerat Titans atmosfär och häromdagen kom en intressant forskningsrapport.

Den smog som Titan ständigt dras med uppkommer genom att små partiklar ihop med gas, s.k aerosol, skapas genom strålning från solen på kväve- och metanmolekyler i månens jonosfär (den övre delen av atmosfären). Dessa organiska molekyler kolliderar och växer till större och mer komplexa aerosoler. Forskarna misstänker att aerosolerna är kärnan i de processer som skapar kolväteregnen på Titan. Man hoppas att studier av denna måne kan öka vår kunskap om hur aerosol på jorden bidrar till smog och luftföroreningar m.m. Bilden nedan visar Titan och hur solljus reflekteras från en sjö på månen.

(Bildkälla: NASA)