Har man upptäckt den första exomånen?

Tidskriften New Scientist skriver på sin websida att forskare kan ha upptäckt den första exomånen. Som bekant har en stor mängd exoplaneter upptäckts (drygt 1.000) under de senaste 20 åren. Nu kan man alltså ha upptäckt en måne utanför vårt eget solsystem. Det tycks dessutom vara en mycket märklig måne, och inget som liknar månarna i vårt solsystem. Vår största måne, Jupitermånen Ganymedes, är ca 5.200 kilometer i diameter. Den "månkandidat" man nu upptäckt beskrivs som en rymdens vagabond. Månen och dess planet svävar omkring i rymden utan närhet till någon stjärna. Både planeten och månen är stora.
Planeten beräknas ha en massa som är fyra gånger Jupiters och månen en massa som är ungefär hälften av jordens. Det innebär att den i så fall skulle ha ungefär 20 gånger större massa än Ganymedes! Månen kretsar dessutom hela 20 miljoner kilometer från planeten, vilket är ett stort avstånd med solsystemsmått mätt.

Både planet och måne har upptäckts med gravitationslinsmetoden. Det är en metod som bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten.

Forskarna betonar att man fortfarande är lite osäkra på om det är en planet och en måne. Det kan också röra sig om en ljussvag dvärgstjärna och en planet. Tyvärr kommer man aldrig att få reda på hur det ligger till med de två objekten. Att planet-måne (eller stjärna-planet) kombon skulle passera precis framför någon stjärna en gång till så att de kan observeras igen är osannolikt. De kommer därför att fortsätta sin färd i den mörka rymden. Så det gäller att upptäcka planet-måne-kombinationer med andra metoder där upptäckten kan bekräftas genom flera observationer.

Rymdsonden SDO visar upp solen i regnbågens alla färger

Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) kan studera solen i en mängd olika våglängder. Dessa observationer, i för oss människor osynliga våglängder, konverteras sedan till bilder vi kan se. Dessa bilder presenteras i alla regnbågens färger. Dagens Image of the Day på NASA:s websida  illustrerar detta på ett tjusigt sätt.

(Bildkälla: NASA)