De två Stereosonderna kretsar kring solen i stort sett i jordens omloppsbana fast lite före resp efter jorden.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer här: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html
tisdag 18 oktober 2011
Rymdsonden STEREO har studerat när en solstorm träffar jorden
Rymdsonden STEREO, som består av två separata sonder, har för första gången från rymden studerat hur kraftig solaktivitet, en solstorm, träffar jorden. På NASA:s websida finns en film som illustrerar det hela. Man känner sig onekligen liten här på jorden när man ser solens enorma kraft. Kolla här.
De två Stereosonderna kretsar kring solen i stort sett i jordens omloppsbana fast lite före resp efter jorden.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer här: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html
De två Stereosonderna kretsar kring solen i stort sett i jordens omloppsbana fast lite före resp efter jorden.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer här: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html
Ökad kommersialisering av utforskningen av rymden - är det bra?
I de bistra budgettider som råder för världens rymdmyndigheter och då särskilt NASA, poppar det upp en rad nya idéer från näringslivshåll på hur man kan effektivisera rymdfärder och därmed spara pengar. NASA stöttar också en rad privata initiativ i syfte att få fram rymdfärjor m.m som NASA kan hyra in sig på. Man tror att det blir billigare än att utveckla och drifta egna rymdfärjor. NASA vill också undvika att hamna i ett alltför stort beroendeförhållande till Ryssland och ryska raketer. Just nu sker många uppskjutningar av satelliter m.m med hjälp av ryska Soyuz-raketer. Inte minst den enormt viktiga uppskjutningen av de europeiska Galileosatelliterna som ska ske nu på torsdag från Franska Guyana med hjälp av denna ryska raket, se artikel på Astrowebb. För att inte tala om transporterna till ISS, den internationella rymdstationen, som idag helt sker i rysk regi.
Rymdstationen ISS (Bildkälla: NASA)
En rad privata initiativ tas också just nu. Flera kapitalstarka företag och individer satsar stort på att kunna lyfta mot rymden. Tre av de mest massmediala aktörerna just nu är entreprenören Elon Musk's SpaceX, grundaren av Amazon, Jeff Bezos och hans Blue Origin samt multimiljardären Richard Bransons Virgin Galactic. Förutom dessa finns ett flertal andra färgstarka industrimän och rymdbolag som vill vara med på denna spelplan. Det tycks finnas stora pengar i rymdbranschen.
SpaceX Elon Musk, som av finansanalytiker kallats för "den nye Steve Jobs", är långt framme vad gäller rymdteknologi. Se mina tidigare inlägg här i bloggen (om återvinningsbara raketer, om planerna på färder till Mars, om olika näringslivsinitiativ). Nu verkar det dock som han hamnat i lite ordväxling med NASA. Musk är kritisk till NASA:s planer på att satsa på de "gamla" raketmodellerna Atlas och Delta, eftersom det riskerar att konkurrera ut näringslivsinitiativen och dessutom, enligt Musk, är slöseri med pengar (läs här). Senaste nytt i denna historia är dock att NASA tycks ha gett klartecken även för de nya aktörerna bland privata företag att vara med och konkurrera om de riktigt stora uppdragen. De stora amerikanska företagen Lockhead och Boeing har haft lite av monopolställning fram till nu.
Den framgångsrike grundaren av internetfirman Amazon, Jeff Bezos, tycks inom ramen för företaget Blue Origin genomföra någon form av testflygningar långt ute i öknen i Texas. Enligt nyhetsrapporteringen så kraschade dock den första "rymdfarkosten".
Physorg rapporterar att Richard Branson, med sitt företag Virgin Galactic, står i startgroparna för att genomföra provflygningar redan 2012 och att starta mer kommersiella flygningar kort därefter. Av artikeln framgår också att Branson öppnat den första privata rymdterminalen! Man vill erbjuda en 2,5 timmars flygtur som inkluderar fem minuter av tyngdlöshet, för det facila priset av 200.000 dollar! Enligt AviationWeek finns det planer på att Virgin Galactic ordnar "taxitransporter" till ISS så småningom!
I The Space Review finns en mycket positiv artikel om alla dessa näringslivsinitiativ som nu startats upp. Skribenten ser det som ett positivt tecken, och lite av en entreprenörernas återkomst, till en rymdbransch som varit starkt centralstyrd och där kontrakt skrivits med ett fåtal stora rymdföretag.
Är då alla dessa initiativ enbart av godo? Helt klart innebär de sannolikt lägre utvecklingskostnader och möjligen också lägre driftkostnader. Frågan är om man genar för mycket i en överdriven ambition att sänka kostnader. Om man studerar de riktigt stora rymdprojekten under de senaste decennierna så beror stora budgetöverskridanden till mycket stor del på ett rigoröst säkerhetsarbete. Man har vad gäller t.ex Hubbleteleskopet och JWST gjort allt som står i mänsklig makt för att säkerställa ett framgångsrikt projekt.
En annan viktig aspekt är styrfrågan. Det är viktigt att NASA som "beställare" styr vad dessa rymdfarkoster ska användas till och att det är NASA (och ännu hellre det internationella forskarsamfundet) som står för prioriteringarna vad gäller utforskningen av vårt solsystem. Här kan det utan tvekan komma att finnas en intressekonflikt. I valet mellan att köra en massa rymdflygningar á 200.000 dollar med penningstinna rymdturister eller långa rymduppdrag för NASA:s räkning till en (låg) fast kostnad så är väl risken ganska uppenbar att företagen väljer det första alternativet. Då står NASA på precis samma punkt som idag. Det är väl därför man vill gardera sig med "gammal hederlig teknologi" i form av Atlasraketer.Vi får följa utvecklingen och se vad som händer. Det är ju trots allt lite spännande med alla dessa kreativa entreprenörer och deras idéer. Tillsvidare får man se positivt på det näringslivsintresset. Det kan komma ut något riktigt bra av det hela.
Läs mer på: http://www.thespacereview.com/article/1952/1
Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-branson-nm-dedicate-space-terminal.html
Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-pentagon-nasa-space-missions-private.html
Rymdstationen ISS (Bildkälla: NASA)
En rad privata initiativ tas också just nu. Flera kapitalstarka företag och individer satsar stort på att kunna lyfta mot rymden. Tre av de mest massmediala aktörerna just nu är entreprenören Elon Musk's SpaceX, grundaren av Amazon, Jeff Bezos och hans Blue Origin samt multimiljardären Richard Bransons Virgin Galactic. Förutom dessa finns ett flertal andra färgstarka industrimän och rymdbolag som vill vara med på denna spelplan. Det tycks finnas stora pengar i rymdbranschen.
SpaceX Elon Musk, som av finansanalytiker kallats för "den nye Steve Jobs", är långt framme vad gäller rymdteknologi. Se mina tidigare inlägg här i bloggen (om återvinningsbara raketer, om planerna på färder till Mars, om olika näringslivsinitiativ). Nu verkar det dock som han hamnat i lite ordväxling med NASA. Musk är kritisk till NASA:s planer på att satsa på de "gamla" raketmodellerna Atlas och Delta, eftersom det riskerar att konkurrera ut näringslivsinitiativen och dessutom, enligt Musk, är slöseri med pengar (läs här). Senaste nytt i denna historia är dock att NASA tycks ha gett klartecken även för de nya aktörerna bland privata företag att vara med och konkurrera om de riktigt stora uppdragen. De stora amerikanska företagen Lockhead och Boeing har haft lite av monopolställning fram till nu.
Den framgångsrike grundaren av internetfirman Amazon, Jeff Bezos, tycks inom ramen för företaget Blue Origin genomföra någon form av testflygningar långt ute i öknen i Texas. Enligt nyhetsrapporteringen så kraschade dock den första "rymdfarkosten".
Physorg rapporterar att Richard Branson, med sitt företag Virgin Galactic, står i startgroparna för att genomföra provflygningar redan 2012 och att starta mer kommersiella flygningar kort därefter. Av artikeln framgår också att Branson öppnat den första privata rymdterminalen! Man vill erbjuda en 2,5 timmars flygtur som inkluderar fem minuter av tyngdlöshet, för det facila priset av 200.000 dollar! Enligt AviationWeek finns det planer på att Virgin Galactic ordnar "taxitransporter" till ISS så småningom!
I The Space Review finns en mycket positiv artikel om alla dessa näringslivsinitiativ som nu startats upp. Skribenten ser det som ett positivt tecken, och lite av en entreprenörernas återkomst, till en rymdbransch som varit starkt centralstyrd och där kontrakt skrivits med ett fåtal stora rymdföretag.
Är då alla dessa initiativ enbart av godo? Helt klart innebär de sannolikt lägre utvecklingskostnader och möjligen också lägre driftkostnader. Frågan är om man genar för mycket i en överdriven ambition att sänka kostnader. Om man studerar de riktigt stora rymdprojekten under de senaste decennierna så beror stora budgetöverskridanden till mycket stor del på ett rigoröst säkerhetsarbete. Man har vad gäller t.ex Hubbleteleskopet och JWST gjort allt som står i mänsklig makt för att säkerställa ett framgångsrikt projekt.
En annan viktig aspekt är styrfrågan. Det är viktigt att NASA som "beställare" styr vad dessa rymdfarkoster ska användas till och att det är NASA (och ännu hellre det internationella forskarsamfundet) som står för prioriteringarna vad gäller utforskningen av vårt solsystem. Här kan det utan tvekan komma att finnas en intressekonflikt. I valet mellan att köra en massa rymdflygningar á 200.000 dollar med penningstinna rymdturister eller långa rymduppdrag för NASA:s räkning till en (låg) fast kostnad så är väl risken ganska uppenbar att företagen väljer det första alternativet. Då står NASA på precis samma punkt som idag. Det är väl därför man vill gardera sig med "gammal hederlig teknologi" i form av Atlasraketer.Vi får följa utvecklingen och se vad som händer. Det är ju trots allt lite spännande med alla dessa kreativa entreprenörer och deras idéer. Tillsvidare får man se positivt på det näringslivsintresset. Det kan komma ut något riktigt bra av det hela.
Läs mer på: http://www.thespacereview.com/article/1952/1
Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-branson-nm-dedicate-space-terminal.html
Läs också: http://www.physorg.com/news/2011-10-pentagon-nasa-space-missions-private.html
Finns det liv på några av planeternas månar?
Universe Today har en intressant artikel idag om liv på några av solsystemets större månar. Det har ju under de senaste årtiondena ett flertal gånger indikerats att det borde kunna finnas liv på flera av de större planeternas månar. Både rymdsonderna GALILEO och CASSINI har funnit förhållanden på Jupitermånar respektive Saturnusmånar som torde kunna ge förutsättningar för liv. I vissa fall har det tidigare i månarnas forntid funnits sådana förutsättningar att enklare livsformer skulle ha kunnat uppstå.
I artikeln pekar man särskilt ut månarna Titan, som studerades ingående av Cassinis minisond Huygens, Enceladus med dess fontäner av vattenånga som studerats av Cassini samt månen Europa som detaljstuderades av Galileo, som goda aspiranter. I och med att det yttre solsystemet har temperaturer som borde omöjliggöra liv så har mycket av mer närgående utforskning (med diverse fordon) koncentrerats till Mars. Upptäckten av att flera av månarna i de yttre delarna av solsystemet är geologiskt aktiva och i vissa fall har kraftig vulkanism, har gjort att intresset under senare tid för att studera denna del av solsystemet ökat. När det gäller den fascinerande Jupitermånen Europa kan en kombination av gravitationell påverkan från Jupiter och månens geologiska aktivitet skapa tillräckligt med värme för att hålla vatten flytande. Titans flytande metan kanske kan skapa liv liksom den vulkaniska aktiviteten på Enceladus.
Rymdsonden Galileos foto av Jupitermånen Europa (Bildkälla: NASA)
Förutom dessa tre månar har vi ju också den superaktiva Jupitermånen Io, solsystemets mest aktiva himlakropp (efter solen förstås).
Jag väntar med spänning på den dag då rymdsonden JUNO kommer fram till Jupiter. Saturnus i all ära, men det är ändå Jupiter som är den största av planeter, i alla avseenden. Den har också fyra av de största och mest intressanta månarna, Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Alla fyra platsade förstås på Populär Astronomis lista över solsystemets 10 bästa månar, med månen Europa i topp. Jag håller absolut med vad gäller den "rankingen". Kanske borde Jupiterfordon skickas upp med någon rymdsond för att studera t.ex månen Europas yta lite närmare?! Det är dock tyvärr ganska komplicerat och dyrt att skicka upp en sådan, så det lär nog dröja.
I väntan på Junos ankomst till Jupiter så kan man roa sig med att läsa lite om rymdsonden Galileos resa och upptäckter. Jag har själv skrivit en hel del om detta på Wikipedia (Se artikeln här). För den riktigt intresserade kan jag rekommendera en bok om galileoprojektet, skriven av Daniel Fischer. Den heter "Mission Jupiter - The spectacular journey of the Galileo spacecraft". Boken innehåller den spännande berättelsen om denna rymdfärd, men också många intressanta saker om vägen till att projektet blev verklighet. Där spelade inte minst Pioneer- och Voyagersonderna en viktig roll.
Läs mer på: http://www.universetoday.com/89955/a-tale-of-three-moons-is-there-life-in-the-outer-solar-system/
I artikeln pekar man särskilt ut månarna Titan, som studerades ingående av Cassinis minisond Huygens, Enceladus med dess fontäner av vattenånga som studerats av Cassini samt månen Europa som detaljstuderades av Galileo, som goda aspiranter. I och med att det yttre solsystemet har temperaturer som borde omöjliggöra liv så har mycket av mer närgående utforskning (med diverse fordon) koncentrerats till Mars. Upptäckten av att flera av månarna i de yttre delarna av solsystemet är geologiskt aktiva och i vissa fall har kraftig vulkanism, har gjort att intresset under senare tid för att studera denna del av solsystemet ökat. När det gäller den fascinerande Jupitermånen Europa kan en kombination av gravitationell påverkan från Jupiter och månens geologiska aktivitet skapa tillräckligt med värme för att hålla vatten flytande. Titans flytande metan kanske kan skapa liv liksom den vulkaniska aktiviteten på Enceladus.
Rymdsonden Galileos foto av Jupitermånen Europa (Bildkälla: NASA)
Förutom dessa tre månar har vi ju också den superaktiva Jupitermånen Io, solsystemets mest aktiva himlakropp (efter solen förstås).
Jag väntar med spänning på den dag då rymdsonden JUNO kommer fram till Jupiter. Saturnus i all ära, men det är ändå Jupiter som är den största av planeter, i alla avseenden. Den har också fyra av de största och mest intressanta månarna, Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Alla fyra platsade förstås på Populär Astronomis lista över solsystemets 10 bästa månar, med månen Europa i topp. Jag håller absolut med vad gäller den "rankingen". Kanske borde Jupiterfordon skickas upp med någon rymdsond för att studera t.ex månen Europas yta lite närmare?! Det är dock tyvärr ganska komplicerat och dyrt att skicka upp en sådan, så det lär nog dröja.
I väntan på Junos ankomst till Jupiter så kan man roa sig med att läsa lite om rymdsonden Galileos resa och upptäckter. Jag har själv skrivit en hel del om detta på Wikipedia (Se artikeln här). För den riktigt intresserade kan jag rekommendera en bok om galileoprojektet, skriven av Daniel Fischer. Den heter "Mission Jupiter - The spectacular journey of the Galileo spacecraft". Boken innehåller den spännande berättelsen om denna rymdfärd, men också många intressanta saker om vägen till att projektet blev verklighet. Där spelade inte minst Pioneer- och Voyagersonderna en viktig roll.
Läs mer på: http://www.universetoday.com/89955/a-tale-of-three-moons-is-there-life-in-the-outer-solar-system/
Rymdsonden DAWN har identifierat ytterligare en stor nedslagskrater vid Vesta's sydpol
Rymdsonden DAWN, som nu kretsar allt närmare asteroiden Vestas yta, har detaljstuderat Vestas märkliga sydpol. Tidigare observationer har fastslagit att sydpolen träffats av en större meteor som omformat landskapet rejält. Den krater som då bildades har man döpt till Rheasilvia. UniverseToday rapporterar idag att man nu i samma område har funnit en äldre och lika stor nedslagskrater, som tillsvidare bara kallas för den "äldre kratern".
(Bildkälla: NASA)
Det äldre meteornedslaget har resulterat i en enorm krater på hela 375 kilometer i diameter. Forskarna tror preliminärt att den skapades för 3,8 miljarder år sedan och att den är 1,3 miljarde år äldre än Rheasilvia. Två så stora nedslag som drabbat denna asteroid har i stor utsträckning påverkat och format asteroioden och därmed skapat det märkliga landskapet vid Vestas sydpol. Det är väldigt stora skillnader mellan Vestas nordpol, med en mängd mindre kratrar, och dess sydpol med de två stora kratrarna som bl a inkluderar ett två mil högt berg. Sannolikt har de två meteornedslagen påverkat stora delar av asteroiden även indirekt. De märkliga djupa och långa dalgångarna, som delar asteroiden längs ekvatorn förbryllar forskarna.
(Bildkälla: NASA)
En aspekt som är väldigt intressant med Vesta är att forskarna allt mer liknar den vid en jordliknande planet. I ett flertal avseenden har den samma egenskaper som de innersta planeterna i solsystemet. Vår kunskap om asteroiden Vesta, och även om andra av de större asteroiderna, har varit ganska vag. Faktum är ju att även med de bästa jordbaserade teleskopen och t o m med Hubbleteleskopet så syns Vesta enbart som en suddig stenklump i rymden. Bilden nedan visar vad Hubbleteleskopet ser kontra vad Dawn ser. Vilken skillnad i detaljrikedom i bilderna! Hubbleteleskopet kunde identifiera den stora Rheasilvia-kratern, men det är först utifrån rymdsonden Dawns observationer som man kunnat fastslå att den är 475 kilometer i diameter och hela 20-25 kilometer djup. Den är därmed en av solsystemets djupaste kratrar. I denna krater finns en av solsystemets högsta bergstoppar, hela 22 kilometer hög! I och med att en rymdsond nu kommer så mycket närmare asteroidens yta så innebär det att kunskapen om dessa stora asteroider ökar hundrafalt.
(Bildkälla: NASA)
Rymdsonden DAWN sänder löpande stora mängder data till jorden för analys. Det är en fascinerande värld som visar sig för forskarna, som har fullt upp med att presentera senaste nytt. Nyheten om den andra stora kratern samt andra nyheter presenterades den 13 oktober på ett möte med Geological Society of America i Minneapolis. Än mer fascinerande bilder lär komma under de närmaste månaderna när Dawn närmar sig asteroidytan än mer. Vilken fantastisk rymdexpedition detta är! Dessutom ska ju Dawn vidare så småningom och utforska ännu en stor himlakropp, dvärgplaneten Ceres!
Läs mer på: http://www.universetoday.com/88823/dawn-discovers-surprise-2nd-giant-south-pole-impact-basin-at-strikingly-dichotomous-vesta/
(Bildkälla: NASA)
Det äldre meteornedslaget har resulterat i en enorm krater på hela 375 kilometer i diameter. Forskarna tror preliminärt att den skapades för 3,8 miljarder år sedan och att den är 1,3 miljarde år äldre än Rheasilvia. Två så stora nedslag som drabbat denna asteroid har i stor utsträckning påverkat och format asteroioden och därmed skapat det märkliga landskapet vid Vestas sydpol. Det är väldigt stora skillnader mellan Vestas nordpol, med en mängd mindre kratrar, och dess sydpol med de två stora kratrarna som bl a inkluderar ett två mil högt berg. Sannolikt har de två meteornedslagen påverkat stora delar av asteroiden även indirekt. De märkliga djupa och långa dalgångarna, som delar asteroiden längs ekvatorn förbryllar forskarna.
(Bildkälla: NASA)
En aspekt som är väldigt intressant med Vesta är att forskarna allt mer liknar den vid en jordliknande planet. I ett flertal avseenden har den samma egenskaper som de innersta planeterna i solsystemet. Vår kunskap om asteroiden Vesta, och även om andra av de större asteroiderna, har varit ganska vag. Faktum är ju att även med de bästa jordbaserade teleskopen och t o m med Hubbleteleskopet så syns Vesta enbart som en suddig stenklump i rymden. Bilden nedan visar vad Hubbleteleskopet ser kontra vad Dawn ser. Vilken skillnad i detaljrikedom i bilderna! Hubbleteleskopet kunde identifiera den stora Rheasilvia-kratern, men det är först utifrån rymdsonden Dawns observationer som man kunnat fastslå att den är 475 kilometer i diameter och hela 20-25 kilometer djup. Den är därmed en av solsystemets djupaste kratrar. I denna krater finns en av solsystemets högsta bergstoppar, hela 22 kilometer hög! I och med att en rymdsond nu kommer så mycket närmare asteroidens yta så innebär det att kunskapen om dessa stora asteroider ökar hundrafalt.
(Bildkälla: NASA)
Rymdsonden DAWN sänder löpande stora mängder data till jorden för analys. Det är en fascinerande värld som visar sig för forskarna, som har fullt upp med att presentera senaste nytt. Nyheten om den andra stora kratern samt andra nyheter presenterades den 13 oktober på ett möte med Geological Society of America i Minneapolis. Än mer fascinerande bilder lär komma under de närmaste månaderna när Dawn närmar sig asteroidytan än mer. Vilken fantastisk rymdexpedition detta är! Dessutom ska ju Dawn vidare så småningom och utforska ännu en stor himlakropp, dvärgplaneten Ceres!
Läs mer på: http://www.universetoday.com/88823/dawn-discovers-surprise-2nd-giant-south-pole-impact-basin-at-strikingly-dichotomous-vesta/
Budbäraren från Mars som berättar om mer jordliknande förhållanden i planetens forntid
Astronomy Magazine berättar idag om nya forskningsresultat vid studier av en gammal meteorit. Forskare vid California Institute of Technology, Caltech, har studerat den meteorit man fann 1984 i Antarktis is och som tros härstamma från Mars. Man tror att Mars träffades av ett meteornedslag för 16 miljoner år sedan som skickade iväg denna stenklump från Marsytan så att den långt senare, för endast 13.000 år sedan slog ned på jorden. Genom att analysera mineraler i stenbiten har man funnit att temperaturen på Mars, eller åtminstone på den punkt varifrån stenen härstammar, måste ha varit ca 18 grader Celcius när mineralerna bildades. Det tycks som om det har varit ett ganska behagligt klimat på Mars, med tanke på att medeltemperaturen idag är kring -60 grader C.
(Bildkälla: NASA)
Låt oss hoppas att forskarna har rätt om Marstemperaturen, för det ökar förutsättningarna att hitta spår av liv med hjälp av nuvarande Marsfordonet Opportunity och det kommande Marsfordonet Curiosity. Denna meteorit har annars förekommit i tidigare spekulationer om liv på Mars. Forskare påstod 1996 att man funnit spår av bakterier på den, men det visade sig senare vara tveksamt hur dessa hamnat på meteoriten.
Läs mer på: http://www.astronomy.com/~/link.aspx?_id=436e2bf8-9f04-4693-a380-5f49a0b372d4
(Bildkälla: NASA)
Låt oss hoppas att forskarna har rätt om Marstemperaturen, för det ökar förutsättningarna att hitta spår av liv med hjälp av nuvarande Marsfordonet Opportunity och det kommande Marsfordonet Curiosity. Denna meteorit har annars förekommit i tidigare spekulationer om liv på Mars. Forskare påstod 1996 att man funnit spår av bakterier på den, men det visade sig senare vara tveksamt hur dessa hamnat på meteoriten.
Läs mer på: http://www.astronomy.com/~/link.aspx?_id=436e2bf8-9f04-4693-a380-5f49a0b372d4
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)