Rymdteleskopet CoRoT verkar ha gett upp

Rymdteleskopet CoRoT, som framgångsrikt sökt efter exoplaneter, verkar ha gett upp. Enligt den franska rymdmyndigheten CNES har den fått så allvarliga datorproblem att datorn inte längre kan ta emot data från teleskopet. Tidskriften Nature rapporterar om datorproblemen på sin websida. Detta rymdteleskop, som är en föregångare till Keplerteleskopet, har sedan den sändes upp 2006 upptäckt 31 exoplaneter, varav 5 upptäckts relativt nyligen. Den har också identifierat ca 200 exoplanetkandidater, som behöver utforskas ytterligare innan man säkert vet om det rör sig om exoplaneter. CoRoT upptäckte den första exoplaneten med hjälp av den s.k transitmetoden, dvs att en planet passerar solskivan på en stjärna och förmörkar den. Den upptäckte också den första mer jordliknande planeten, en s.k "superjord, med en diameter som är 1,7 gånger jordens.

Ett flertal försök har gjorts för att försöka få igång datorn igen, men utan framgång. Ytterligare försök görs i mitten av december. Det vore ju för väl om man lyckas fixa problemen.

Illustration av CoRoT (Bildkälla: CNES)

Senaste nytt från Curiosity

Curiosity fortsätter sin utforskning av Galekratern på Mars och har under den senaste veckan bl a ägnat sig åt väderobservationer. Med hjälp av instrumentet REMS (Rover Environmental Monitoring Station) har den studerat de virvelvindar, eller "dust-devils" som de också kallas, som är ganska vanliga på Mars. Det är ett flertal faktorer som skapar dessa virvelvindar. Dippar i lufttrycket vid ytan, förändrad vindriktning och vindhastghet, förändrad temperatur etc kan förklara fenomenen.

Bilden nedan visar en sådan dust-devil, som fotograferats av rymdsonden MRO:s HiRISE-kamera. Virveln är hela 20 kilometer hög och täcker i basen en yta som motsvarar två tredjedelar av en fotbolsplan.

(Bildkälla: NASA)

En viktig uppgift för Curiosity är också att studera strålningen på Mars. Om det någon gång kan tänkas bli aktuellt med bemannade rymdfärder till Mars så bör man förstås ha kunskap om vilken strålning som astronauter då skulle utsättas för. Det föranleder UniverseToday att ställa följande fråga: "Can humans live on Mars?" Ja, man kan ju undra om det är så vidare värst trevlig miljö att vistas i. Det är en sak att få en robot som Curiosity att fungera på Mars. Hur mycket skydd skulle en människa behöva för att inte utsättas för livshotande strålning?

Curiositys RAD-instrument (Radiation Assessment  Detector) har mätt högenergistrålningen på Marsytan. Mars atmosfär skyddar en aning även om den är tunn. Mätresultaten hittills visar att astronauter nog skulle kunna klara stråldoserna. Strålningen är något lägre på ytan än en bit upp i atmosfären och varierar också något dag för dag. I och med att ett Marsuppdrag rör sig om en resa på kanske ett och ett halvt år är dock risken att den ackumulerade strålningen blir väl hög för att vara riktigt hälsosam.

Det är för övrigt ett häftigt landskap som Curiosity befinner sig i. Det ska bli kul att följa fordonet när det börjar köra runt i omgivningarna och bort mot bergen i horisonten.

(Bildkälla: NASA)

 

Svensk forskningsrapport visar att smältvatten format Marsytan

Forskning.se rapporterar att forskare vid Göteborgs universitet har jämfört förhållandena vid Svalbard med de på Mars och upptäckt slående likheter. Smältvatten nära ytan har i stor utsträckning format landskapet på Mars. Vid planetens poler har det omväxlande varit frost och töväder vilket i mångt och mycket påminner om hur det är på Svalbard. Forskarna menar att smältvattnet har mycket större betydelse än vad man tidigare trott  och att det kan ha skapat förutsättningar för hållbart liv på Mars.

Utifrån rymdsondernas bilder av Marsytan har forskarna skapat modeller för att analysera utvecklingen. Samma modeller har tillämpats på utvecklingen på Svalbard. Det är betydligt varmare på Svalbard än på Mars, men likväl är likheterna större än vad man skulle kunna tro. På båda ställena finns permafrost och fruset vatten under ytan.