Strid på flera olika plan om JAMES WEBB-TELESKOPET

Som jag befarade i ett tidigare inlägg så kommer det att bli en strid mellan olika intressen när det gäller JAMES WEBB-TELESKOPET:s (JWST) vara eller icke vara. Dels pågår ju den politiska beredningen av den amerikanska statsbudgeten, dels har det nu blivit en strid mellan olika forskarfraktioner i USA om teleskopets framtid. Det hela handlar ju (som vanligt) om pengar, eller snarare bristen på pengar. Mycket talar för att NASA:s budget för de kommande åren blir reducerad och även om man genom omfördelningar lyckas få fram en fortsatt finansiering till JWST så slår det hårt på annan rymdforskning. Den beräknade kostnaden för JWST-projektet är uppe i 8,7 miljarder dollar. Som jämförelse kan nämnas att en del av de senaste rymdsondsprojekten "bara" kostar 0,5 miljarder dollar. NASA:s samarbete med en del privata rymdföretag syftar till att försöka sänka kostnaderna för enskilda projekt ytterligare.

I Nature News Blogs beskrivs hur det nu har blossat upp en strid mellan olika forskarfraktioner. Solforskare, planetforskare och forskare som sysslar med specifika rymdsondsprojekt till solsystemets himlakroppar tycker inte att JWST ska få äta upp en för stor del av den gemensamma rymdkakan. Rymdteleskopet är ju inte primärt till för att studera solsystemets himlakroppar, utan kommer främst att fokusera på galaxer, stjärnhopar m.m miljarder ljusår bort.

Även om jag skriver om rymdsonders utforskning av solsystemet i denna blogg så tycker jag ändå att JWST har högsta prioritet. Vad som egentligen hände strax efter Big Bang och hur det tidiga universum utvecklades är utan tvekan bland de mest intressanta frågeställningarna att få kunskap om. Vi är ju ändå relativt nära (?) att få avgörande kunskaper om detta, bara vi kan se lite längre bort i universum.

Det återstår att se hur det går med JWST. Jag återkommer inom kort med rapporter från den amerikanska kongressens budgetberedning. Dom amerikanska politikerna är ju tillbaka från semestern så det bör väl hända något de närmaste veckorna.

Läs mer på: http://blogs.nature.com/news/2011/09/planetary_scientists_webb_tele.html

Hur kul är det egentligen att åka till Mars?

Det finns ju stunder när man tycker att det är lite tråkigt på jobbet, men frågan är väl om inte de 6 astronauterna som för 465 dagar sedan gick in i "Marsfarkosten" MARS 500 upplever höjden av tristess?! Mars 500 är ett samarbetsprojekt mellan Ryssland och ESA och går ut på att simulera en bemannad rymdresa till Mars. Den s.k rymdsonden lyfter således inte en meter utan befinner sig stadigt på backen (eller rättare sagt golvet) i Ryska vetenskapsakademins lokaler utanför Moskva.

De 6 astronauterna består av tre ryssar, två europeer och en kines. Tanken är att de ska utföra alla de sysslor som en riktig Marsfärd kräver. Det har dom också gjort, men i en artikel i Aftonbladet beskrivs att den ena dagen liknar den andra och att det blir väldigt långtråkigt med alla rutiner. Det hela pågår nämligen i 520 dagar och det är ju väldans lång tid. Den 5 november i år är det dock slut på det tråkiga.

Eftersom Mars tycks vara en av de mest intressanta resmålen för framtida bemannade rymdfärder, så är det lite bekymmersamt att astronauterna blir uttråkade. Så NASA, ESA och Roskosmos kanske får annonsera efter hugade Mars-resenärer!

Läs mer på: http://mars500.imbp.ru/en/index_e.html

Läs också: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13596436.ab

MESSENGER-data har nu publicerats för forskare och amatörastronomer

NASA har nu publicerat en rad data från rymdsonden MESSENGER:s första två månader i omloppsbana runt planeten Merkurius. Forskningsdata samlas i en databas och görs tillgänglig för alla intresserade av en organisation som heter Planetary Data System (PDS). Organisationen, som är tätt knuten till NASA, samlar den här typen av data från alla NASA-uppdrag. Det kommer löpande att publiceras alltmer data från Messenger-sonden.

Bland de data som nu redovisas finns upptäckten av vulkanism i planetens tidiga historia. I materialet finns också stora mängder data om Merkurius inre struktur och geologi som väntas ge ökade kunskaper om planetens utveckling och hur den interagerar med omgivningen. Den här senaste releasen inkluderar hela 1,1 terabyte rådata, varav mer än 30.000 bilder. Det är kanske inget för amatörastronomen att kasta sig över utan vi får väl förlita oss på forskarnas analyser av det stora datamaterialet.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/messenger/media/QuickMap201100908.html

För mer detaljerad information om Messenger-data, se: http://messenger.jhuapl.edu/

Om någon till äventyrs vill fördjupa sig i alla PDS-data så titta här: http://pds.nasa.gov/

Rymdsonden CASSINI upptäcker att månen Dione har en tunn atmosfär

Rymdsonden CASSINI har vid en förbiflygning av Saturnusmånen Dione upptäckt att den har en tunn atmosfär.

Tidskriften National Geographics, som har en riktigt bra websida om utforskningen av rymden, beskriver att denna måne lämnar efter sig små "fingeravtryck" när den far genom Saturnus starka magentfält. Månen har en atmosfär som i viss mån faktiskt lyckas påverka Saturnus magnetfält. Dione tros bestå av en fast kärna med en mycket isig yta. Forskarna tror att atmosfären skapas genom att laddade partiklar träffar den isiga ytan och vattenmolekyler därmed frigörs som bildar en tunn atmosfär. Cassini gör ytterligare en förbiflygning i december och då kommer mer exakta mätningar av atmosfärens sammansättning att göras.


(Bildkälla: NASA)

Dione är med sin diameter på lite drygt 1.100 kilometer den 15:e största av Saturnus månar och upptäcktes redan 1684 av den italienske vetenskapsmannen Giovanni Cassini, som också gett namn till rymdsonden.

Läs mer på: http://news.nationalgeographic.com/news/2011/09/110909-saturn-moon-atmosphere-oxygen-dione-cassini-space-science/