Min första nova!

Då har man, efter en hel del svårigheter, fått syn på novan i stjärnbilden Delfinen (läs HÄR)!! Sikten från min köksbalkong i centrala Göteborg är inte direkt lysande och det blev inte bättre av en nästan full måne som störde med sitt ljus. Efter många studier av stjärnkartan och med stjärnbilden Pilen som riktmärke, kunde novan siktas in med kikaren. Den såg ut som vilken ljussvag stjärna som helst, men det är häftigt att tänka sig att just denna stjärna har exploderat och lyser kanske 100.000 gånger ljusstarkare än vår sol! De senaste uppgifterna om novans utveckling, ljuskurva m.m redovisas på AAVSO:s websida.

Barn rappar: Är Pluto en planet?

Apropå mitt inlägg från igår: Är jorden en planet? Och är Pluto en planet? Här kommer ett kul inlägg i den debatten!

Planeterna som föds fria

Sökandet efter, och utforskningen av, planeter utanför vårt eget solsystem har intensifierats under senare år. Inom kort kommer vi att vara uppe i 1.000 upptäckta exoplaneter. De allra flesta av dessa kretsar kring olika typer av stjärnor. Några få "fria" exoplaneter har upptäckts. Det är planeter som inte kretsar kring en stjärna utan far helt enkelt fram på egen hand i rymden. Vad är deras ursprung? Hur har de hamnat ute i "mörka" rymden utanför all gemenskap? Forskare har trott att de slungats ut ur sina planetsystem med hjälp av andra, större planeters gravitationskrafter. Nu har ett svenskt-finskt forskarteam, lett av Gösta Gahm, astronom vid Stockholms universitet, funnit att de kan födas fria ur små, runda, kalla gasmoln, utan någon stjärnas inverkan. Chalmers rapporterar på sin websida om dessa nya forskningsrön.

I det pressmeddelande som sänts ut meddelas att forskarna riktade flera teleskop mot Rosettnebulosan, ett vidsträckt töcken av gas, stoft och damm som ligger omkring 4.600 ljusår från jorden i stjärnbilden Enhörningen. De mätte upp radiovågor från molnen med hjälp av 20-metersteleskopet i Onsala och med teleskopet Apex i Chile, samt infrarött ljus med teleskopet NTT vid La Silla-observatoriet i Chile. Rosettnebulosan innehåller flera hundra sådana moln, kallade globuletter. Dessa moln är mycket täta och kompakta och kan kollapsa under sin egen tyngd och bilda planeter och t o m bruna dvärgstjärnor.

20-metersteleskopet i Onsala användes i projektet (bildkälla: Chalmers)

De små molnen håller på att kastas ut ur Rosettnebulosan, tror teamet. Under Vintergatans historia har åtskilliga miljoner nebulosor som Rosettnebulosan blommat upp och vissnat bort. I alla dessa nebulosor skapas åtskilliga globuletter.

- Om de små runda molnen bildar planeter och bruna dvärgar, skjuts de ut liksom kulor in i Vintergatans djup. De är så många att de kan utgöra en väsentlig källa till de fritt flytande planeter som upptäckts på senare år, säger Gösta Gahm. Forskare tror att det kan finnas 200 miljarder sådana fria planeter i Vintergatan.

Små, runda, mörka moln i Rosettnebulosan (Bildkälla: Canada-France-Hawaii Telescope/ 2003 och ESO/M. Mäkelä)