Rymdsondernas samarbete ger nya kunskaper

Rymdsonden EPOXI observerade kometen Hartley 2 på mycket nära håll i november ifjol. På ett avstånd av endast 700 kilometer från den kilometerstora kometen togs bilder av kometen. Nu visar det sig att även rymdsonden SOHO, som egentligen studerar solen, har tittat på den här kometen. Analyser från de två rymdsondernas observationer visar på en avlång komet som släpper ifrån sig isbitar och vatten i stora mängder. Att kometer ger ifrån sig is och vatten när de närmar sig solen är helt normalt, men det som är anmärkningsvärt med Hartley 2 är att det sker i en så stor omfattning. Det underliga är också att denna process varierar i omfattning när kometen på sin omloppsbana runt solen närmar sig denna. Kometens omloppstid är ca 6,5 år och forskarna har studerat data från bl a 1997 och 2010. År 1997 producerade kometen tre gånger så mycket vatten som 2010. Fortsatta analyser krävs för att utröna orsakerna till detta "beteende".

Även rymdsonden WISE har studerat kometen. Bilder som tagits från rymdsonden visar att kometen lämnar efter sig ett spår som består av ispartiklar stora som golfbollar och t o m basketbollar.


Kometen lämnar efter sig ett långt suddigt spår (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/SOHO_Watches_a_Comet_Fading_Away_999.html

Läs också: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-210

Kina:s offensiva rymdsatsning

Jag har forskat lite i de kinesiska rymdsondsplanerna. Det är inte helt enkelt att hitta riktigt tillförlitlig information om projekt, uppskjutningsdatum m.m. Det råder en hel del hemlighetsmakeri fortfarande över det hela, men en hel del spännande projekt tycks ändå vara på gång. Den kinesiska rymdstyrelsen, China National Space Administration (CNSA), har uttalat en rejält ökad ambition vad gäller utforskningen av rymden. Allteftersom den kinesiska ekonomin har stärkts har mer resurser avsatts för forskning och utveckling inom olika områden. Rymdforskningen är inget undantag. Ett flertal ambitiösa rymdsondsprojekt planeras, varav några inom den närmaste framtiden. Mer om dessa nedan.

Den kinesiska rymdhistorien är relativt lång. Redan i slutet av 1950-talet startade kineserna den teknologiska utvecklingen inom området, främst med militära syften och som svar på amerikansk och rysk militär upprustning. Först under de senaste decennierna har en mer framgångsrik civil teknisk utveckling skett, vilket kröntes med en bemannad rymdfärd 2003. Kina blev därmed den tredje nationen att ha genomfört en bemannad rymdfärd runt jorden. År 2007 skickades den första rymdsonden, Chang’e 1, i omloppsbana runt månen. I slutet av 2008 genomfördes den första ryska rymdpromenaden. Chang’e 2 är en rymdsond som kretsat runt månen och som i juni 2011 rapporterades ha lämnat sin omloppsbana runt månen för att utforska de yttre delarna av solsystemet. Sonden har utforskat månytan och bl a studerat tänkbara platser att landa på. 

CNSA planerar att genomföra flera intressanta projekt de kommande åren:

• Tiangong-1 – en första modul till ett rymdlaboratorium ,som i sin tur kan bli en del av en större rymdstation, planeras sändas upp redan inom några veckor. Enligt websidan Spacedaily.com sker uppskjutningen innan september månads utgång och kanske redan under augusti månad. Rymdlaboratoriet tros också vara bemannat redan vid första uppskjutningen. Tanken är sedan att skicka upp rymdsonder som dockar med rymdlaboratoriet. En större rymdstation bedöms vara helt uppbyggd till år 2020 enligt websidan Physorg.com. Detta sker samtidigt som signaler kommer om att successivt avsluta den internationella rymdstationens (ISS) uppdrag fram till år 2020.
• Yinghuo- 1 – ett samarbetsprojekt med Ryssland kring en rymdsond till Mars. Tanken är att rymdsonden Yinghuo- 1 ska sändas upp med en rysk raket tillsammans med den ryska sonden Phobos – Grunt. Datum för uppskjutning är osäkert i dagsläget. Som jag skrev i inlägget kring de ryska planerna kan det ske redan i november-december i år.
• Månlandning och månfarkoster inom en relativt nära framtid finns också med i de kinesiska planerna. Man har också för avsikt att skicka upp en rymdsond med en månbil som samlar material som kan återföras till jorden. En sådan operation kan komma att ske redan år 2017. Även bemannade månfärder verkar finnas på den kinesiska agendan, kanske framåt år 2025. Det är ungefär samtidigt som amerikanarna planerar landa astronauter på någon lämplig asteroid eller kanske på planeten Mars. President Obama har uttalat att månen inte finns med på den amerikanska agendan eftersom ”vi redan har varit där”!
• Ytterligare rymdsonder, som skickas ut med inhemska raketer, till Mars finns också med i planerna i syfte att mer detaljerat studera planetens ytskikt. Det kan komma att ske år 2013 alternativt år 2016, då jorden och Mars befinner sig relativt nära varandra.

Det blir spännande att följa den kinesiska satsningen framöver!

Illustration av Tiangong-1  (Bildkälla: SpaceDaily.com)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Time_Enough_for_Tiangong_999.html

Lär också: http://www.physorg.com/news/2011-07-moon-mars-venus-china-aims.html

Även Astrowebb har skrivit en del om de kinesiska planerna: http://www.johnnyronnberg.com/astrowebb/rymdfart/sonder/kinaindex.htm

Solobservatorium studerar energin hos solens spikuler

Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) har studerat områden med s.k spikuler, som är kraftiga gasströmmar (jets) som solen skickar upp tiotusentals kilometer från solytan. Spikulerna i dessa områden vajar fram och tillbaka i vågrörelser. Vågrörelserna kallas Alfvén-vågor efter den svenske nobelpristagaren Hannes Alfvén, som förutsade deras existens redan år 1942. De upptäcktes först år 2007.

De spetsiga spikulerna, med en livslängd på bara 10 minuter, utstrålar enorma mängder energi. Forskarna tror att denna energi kan vara en förklaring till den höga temperaturen som solens korona har. Koronan som är solens "atmosfär" sträcker sig miljoner kilometer ut från solen. Temperaturen här uppgår till mer än en miljon grader jämfört med bara ca 6.000 grader på "solytan". Forskarna tror också att energin från spikulerna kan förklara den kraftiga solvinden.

Rymdsonden SDO har utrustning som möjliggör mycket detaljerade studier av olika fenomen på solen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110727171508.htm

Jorden har en asteroid som följeslagare

Rymdsonden WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) har upptäckt en asteroid som har i stort sett samma omloppsbana som jorden har runt solen. Detta objekt, som kallas för trojan, är ca 300 meter i diameter och är just nu på ett avstånd av ca 80 miljoner kilometer från jorden. Trojaner ligger konstant före eller efter en planet i omloppsbanan, vilket innebär att det inte finns någon risk för kollision med "moderplaneten". Det är första gången man upptäcker en trojan till jorden. Tidigare har man funnit sådana kring Mars, Jupiter, Saturnus och Neptunus. Den nu funna trojanen har fått det lite kryptiska namnet 2010 TK7. Dess omloppsbana runt solen är som sagt nästan samma som jordens, men den vinglar lite upp och ner och är ibland ovanför och ibland under jordens bana. Även avståndet till jorden varierar, men det verkar som om den inte kommer närmare jorden än 24 miljoner kilometer under de närmaste 100 åren. Vi kan alltså pusta ut!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/jul/HQ_11-247_WISE_Trojan.html

Orsaken till det mystiska regnet på Saturnus

År 1997 gjorde ESA:s Infrared Observatory upptäckten att Saturnus atmosfär har relativt stora mängder vattenånga. Man har dock inte hittat någon bra förklaring till varifrån vattenångan kommer förrän nu. Rymdteleskopet HERSCHEL har nu upptäckt att vattenångan kommer från Saturnusmånen Enceladus. Den ger ifrån sig stora kaskader av vatten som påverkar Saturnus atmosfär. Mätningar visar att det rör sig om ca 250 liter vatten i sekunden. En större fontän alltså!

Både Herschels och rymdsonden Cassinis observationer av Enceladus visar på en ganska egenartad måne. Den är t,ex solsystemets enda måne som tydligt påverkar kemiska förhållanden på sin moderplanet.


(Bildlälla: NASA)

Läs mer på: http://www.esa.int/esaSC/SEMNGHFTFQG_index_0.html

LRO har tagit en bild som visar vulkanism på månen

En bild som tagits med hjälp av Rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiters (LRO) avancerade kameror av månytan visar en s.k "hot spot". Det är ett område på "månens baksida" som uppvisar en tydlig vulkanisk historia.


(Bildkälla: NASA)

Tidskriften Science Daily har en intressant artikel om månen och dess vulkaniska historia. Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110725091730.htm

CASSINI´s bilder av månen Iapetus

Rymdsonden CASSINI har tagit nya foton av Saturnusmånen Iapetus (Japetus). Denna måne har en diameter på ca 1.500 kilometer och är därmed den tredje största av Saturnus månar. Månen upptäcktes redan på 1600-talet av den italienske astronomen Cassini, som rymdsonden är döpt efter.

Rymdsonden Cassinis tidigare bilder av Iapetus har visat att månen uppvisar lite yin-yang-liknande färgmönster, där ena halvan är klart ljusare än den andra. Den ena sidan av månen är täckt av is medan den andra är täckt av kolföroreningar m.m. Iapetus har också ett av solsystemets högsta berg, hela 20 kilometer högt, och sänkor som är 15 kilometer djupa. Längs månens ekvator finns en långsträckt och mycket hög bergskedja (drygt 12 kilometer hög). Den upptäcktes av rymdsonden Cassini i december 2004. Månen har dessutom några mycket stora kratrar.


Bilden visar den södra polen på månen Iapetus (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4335

En väldigt liten nyhet också!

Den här bloggen handlar ju om rymdsonder och deras utforskning av solsystemet, men jag kan ju ändå inte låta bli att skriva om en helt annan sak: En väldigt liten nyhet kan man säga. Fermilab och deras partikelaccelerator i Illinois i USA, har hittat en ny partikel: En tyngre släkting till neutronen med en lite annorlunda uppsättning kvarkar. Fermilab är, tillsammans med CERN utanför Geneve i Schweiz, ledande vad gäller jakten på naturens minsta beståndsdelar. Denna partikel, som förutsagts i den s.k standardmodellen inom partikelfysiken, har nu alltså upptäckts. Fler partiklar kommer sannolikt att upptäckas inom den närmaste tiden i de två partikelacceleratorerna i USA resp Schweiz. I och med att vår kunskap ökar om atomernas beståndsdelar så ökar vår kunskap om vad som kan tänkas ha hänt de där bråkdelarna av en sekund efter Big Bang. Vi kan då få en ökad förståelse för Universums utveckling, om hemligheterna med den mörka materian och den mörka energin m.m. Det innebär också ökad kunskap om solsystemets utveckling, om hur protosolen och protoplaneterna blev till det vi ser idag. Och det är där rymdsonderna har en viktig roll! Så det hänger trots allt ihop, om än perifert!

Jag har roat mig under semestern med att försöka förstå lite av partikelfysikens grunder genom att läsa Brian Greenes "The Fabric of The Cosmos". Intressant bok, och även om den är populärvetenskapligt skriven, svår att förstå för en amatörastronom. Den insikt man ändå kommer till är att det är en oerhört kompicerad verklighet vi lever i och att forskningen inom partikelfysiken går hand i hand med astronomins utforskning av olika aspekter i universum. Allt hänger ihop kan man säga.

Läs mer om Fermilabs upptäckt på: http://www.spacedaily.com/reports/Fermilab_discovers_new_particle_999.html

Vad gör rymdsonden MESSENGER just nu?

Det är ett tag sedan det kom några mer utförliga rapporter från NASA angående rymdsonden MESSENGER. Ett omfattande analysarbete pågår dock av alla de fotografier som rymdsonden tagit sedan den kom in i omloppsbana runt Merkurius. Det finns många intressanta fotografier på projektets websida (se länk nedan). Även om det tidigare har tagits bilder av Merkurius så är de nya bilderna betydligt skarpare och mer detaljrika. Det man ser är ett kraterfyllt landskap med väldigt många små kratrar. Planetens vulkaniska ursprung kan också anas på några av bilderna.


(Bildkälla: NASA/The Johns Hopkins University/Carnegie Institution)

Man har också upptäckt en asymmetri vad gäller magnetfältet vid nordpolen resp sydpolen. Sydpolen är därmed mer utsatt för laddade partiklar.

På Messenger-projektets hemsida finns en mängd intressanta bilder att studera, se: http://messenger.jhuapl.edu/news_room/presscon_multi9.html

Utforskningen av Mars

Planeten Mars är nästa stora forskningsområde för rymdsonder. Som jag skrev i min förra artikel planerar Ryssland att sända upp en rymdsond (Phobos - Grunt) redan i november-december till Mars-månen Phobos och utforska både planet och måne i detalj. Europeiska rymdsamarbetet via ESA liksom Japan är också intresserade av Mars (I en kommande artikel ska jag beskriva ESA:s och den japanska rymdmyndigheten JAXA:s nuvarande och planerade projekt). Häromdagen offentliggjorde NASA landningsplatsen för Mars-fordonet Curiosity. Man har valt Gale-kratern som är en krater med ett 5.000 meter högt berg mitt i kratern. Utforskningen av området antyder att det består av ett flertal olika lager av materia. Forntida floder tycks ha grävt ut kanaler i kratern.


Bild av Gale-kratern (Bildkälla: NASA)

Curiosity är ett avancerat fordon som ska utforska och analysera materia på planetytan. Analyserna ska ge ökade kunskaper om planetens geologiska historia och om klimatet på planeten. Marsfordonet sänks ner mot Marsytan med en stor fallskärm. Den ska kunna ta sig över hinder som är upp till 75 centimeter höga och kunna färdas med en hastighet av 90 meter per timme. NASA räknar dock med att den genomsnittliga hastigheten begränsas till ca 30 meter per timme, beroende på terrängförhållandena. Tanken är att fordonet så sakteliga ska klättra en bit upp för bergskanten i kratern! Livslängden för fordonet beräknas vara minst ett marsår (687 dagar).


Mars-fordonet Curiosity (Bildkälla: NASA)

Planen är att Mars Science Laboratory (MSL) med Marsfordonet Curiosity, ska sändas mot Mars i det tidsfönster som är mellan 25 november och 18 december 2011. Ryssland har samma tidplan för rymdsonden Phobos - Grunt. MSL anländer dit i mars 2012. Målet med uppdraget är att utforska om det har funnits eller finns förutsättningar för någon form av liv på Mars. Ett mer långsiktigt mål är att så småningom genomföra bemannade rymdfärder till Mars. Sådana färder beräknas dock inte ske förrän kanske år 2030.

Planeten Mars har ju alltid fascinerat oss människor. Det ska bli spännande att följa dessa projekt.

Läs mer på: http://mars.jpl.nasa.gov/msl/mission/overview/

Läs också: http://www.marsdaily.com/reports/NASA_says_Mars_mountain_will_read_like_a_great_novel_999.html

Ryssland verkar göra en offensiv satsning på rymden

Medan NASA avvecklar sina rymdfärjor och diskuterar nedskärningar i olika forskningsprogram verkar Ryssland göra en nysatsning på rymden. Den ryska rymdmyndigheten Russian Federal Space Agency, eller Roscosmos som den kallas i dagligt tal, redovisar en omfattande plan på sin websida. Utforskningen av solsystemet och hur det utvecklats är en del i programmet. Syftet är bl a att studera planeter, månar, asteroider och kometer och söka efter förutsättningar för enkla livsformer. Även bemannade rymdfärder till de närmaste av dessa himlakroppar diskuteras. För att möjliggöra sådana färder behövs enligt den ryska rymdmyndigheten detaljerad information om fysiska/kemiska karakteristika för himlakropparna. Följande citat från hemsidan anger en mycket hög ambition minst sagt:

"Moreover, studies of the possibility of artificial changes of physical characteristics first on Mars and then on Venus can be essential for our descendants to inhabit these planets."

De projekt som beskriv på websidan och som handlar om utforskning av solsystemet kan sammanfattas enligt följande:

• Phobos - Grunt:  En sond skickas till Mars-månen Phobos för att hämta upp prover från månytan för vidare analys på jorden. Planeten Mars och dess atmosfär ska också studeras liksom solvindens påverkan på de mindre himlakropparna i solsystemet. Rymdsonden skulle varit uppe för flera år sedan men har i flera omgångar blivit försenad. De senaste uppgifterna är att rymdsonden kommer att sändas upp i november eller december 2011.
• Luna - Glob: Rymdsond som studerar månen och särskilt dess krater Aitken vid månens sydpol. Även detta projekt har blivit uppskjutet några år, men planeras nu bli av senast 2015. Det finns ett flertal olika uppgifter om uppskjutningstidpunkt på olika websidor. Den ryska rymdmyndigheten verkar inte ha en helt uppdaterad websida.
• Venera - D: Rymdsond till Venus med syfte att utforska planetens atmosfär och dess yta. Mer exakta mätningar ska göras av temperatur, tryck, seismisk aktivitet m.m. Uppskjutningen är planerad till 2016, men även här är tidpunkten mycket osäker.
• Ett flertal rymdsonder för utforskning av solen planeras. Bland annat ska solens påverkan på jorden ur olika aspekter studeras. Den första sonden, Resonans, planeras skjutas upp 2012. Rymdsonden Interheliozond planeras skjutas upp 2014 och TERION - F2 år 2018. Osäkerhet om tidpunkterna även här.

Även om datumen för uppskjutningarna är osäkra visar det hela på att ryssarna återigen vill konkurrera med USA och NASA. Samtidigt finns ambitioner att utveckla samarbetet med NASA, ESA, JAXA (den japanska rymdmyndigheten) och även med den kinesiska rymdmyndigheten.

Läs mer på: http://www.federalspace.ru/main.php?id=25

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/gastinlagg-radioteleskop-i-rymden-ger-skjuts-at-rysk-rymdforskning.html

För den detaljintresserade, se: http://www.russianspaceweb.com/index.html

Flera nya rymdsonder sänds upp i höst

Trots avvecklingen av rymdfärjorna ser det ut att bli en mycket aktiv höst för NASA. Flera rymdsonder sänds upp för att utforska olika delar av solsystemet. Det senaste beskedet från NASA är att rymdsonden JUNO ska sändas upp redan om två veckor, den 5 augusti. Juno ska utforska Jupiter på närmare håll än vad rymdsonden Galileo gjorde för 10-15 år sedan och bl a studera Jupiters polarområden.

En månad efter Juno kan det vara dags för nästa rymdsondsprojekt. Det handlar om GRAIL-projektet, som består av två rymdsonder som ska utforska månen. GRAIL står för Gravity Recovery And Interior Laboratory. De två sonderna ska utforska månyta, dess struktur och geologiska utveckling. Tanken är också att utforskningen av månen ska ge ökad kunskap om jordens och de jordlika planeternas utveckling. Uppskjutningen av GRAIL kan ske tidigast 8 september.

I slutet av november är det dags för ytterligare en rymdsond. Det handlar om ett Mars Science Laboratory, inklusive Mars-fordonet Curiosity.

Om man vill kan man twittra med NASA i anslutning till uppskjutningen av GRAIL. Jag har vid några tillfällen deltagit i chattar med representanter från NASA:s olika projekt. Det är kul!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/jul/HQ_11-244_GRAIL_Tweetup.html

Leta upp Vesta på stjärnhimlen

Tidskriften Sky&Telescope skriver på nätet om asteroiden Vesta och dvärgplaneten Ceres. Det är ju dessa två himlakroppar som rymdsonden DAWN ska besöka. De är just nu nära varandra på stjärnhimlen. Vesta syns i stjärnbilden Stenbocken (Capricornus) och är som allra ljusstarkast i början av augusti månad då den har en magnitud på under 6. Ceres finns ett par stjärnbilder bort från Vesta. Den syns mellan stjärnbilderna Vattumannen (Aquarius) och Valfisken (Cetus). Ceres har en magnitud mellan 8 och 9. Så med en liten stjärnkikare kan man nu leta upp dessa två objekt. Det enda som saknas, åtminstone där jag befinner mig just nu på västkusten, är klart väder.

Tidskriften har ett par detaljerade illustrationer som mer exakt visar de två himlakropparnas omloppsbanor.

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/observing/home/122249184.html

Närbild av Vesta

Rymdsonden DAWN har tagit några närbilder av Vesta. Det månlika landskapet är täckt av mängder med kratrar och berg. Bilden är tagen på 10.500 kilometers avstånd från asteroiden. Fin bild! De nya rymdsonderna har avancerad kamerautrustning som verkligen ger möjligheter till detaljerade och skarpa bilder.



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-221&rn=news.xml&rst=3074

Sista rymdfärjan har landat - vad händer nu?

Så har då rymdfärjan Atlantis landat och den sista (?) resan med rymdfärjor avklarats. Under de trettio år som rymdfärjorna opererat har en hel del intressanta uppdrag genomförts. De, som jag ser det, viktigaste uppdragen har jag beskrivit i min förra artikel om Atlantis. Den fråga man ställer sig nu är vad som händer med NASA:s bemannade rymdfärder framöver. Temporärt tar ryssarna över och sköter transporterna till och från den internationella rymdstationen. Med tanke på bekymren med den amerikanska statsbudgeten får man nog räkna med åtminstone en kortare svacka i den amerikanska rymdsatsningen. Dels avvecklas rymdfärjorna, dels finns förslag på nedläggning av projektet som avser att få upp det stora James Webb-teleskopet i rymden. Även andra planerade rymdprojekt kan komma att drabbas.

Ryssarna däremot verkar utöka sina satningar på utforskningen av rymden. Dels sände man häromdagen upp det stora radioteleskopet Spektr-R, dels finns planer på en rymdsond till Mars. Även det kinesiska rymdprogrammet är under snabb utveckling. Sedan finns ju förstås den europeiska rymdsatsningen via den Europeiska rymdstyrelsen, ESA. Jag ska i kommande artiklar försöka beskriva de ryska och kinesiska planerna lite närmare.

Ett annat alternativ är olika privata initiativ, främst amerikanska, för att ta fram enklare och billigare rymdfärjor. Företagen kan finansiera verksamheten genom att sälja tjänster till NASA. Företaget SpaceX har planer på att ta fram just ett sådant alternativ för NASA och har t o m gjort lyckade uppskjutningar av raketer. Tidskriften Populär Astronomi har skrivit om detta "uppstickar-företag" i några artiklar, se http://www.popast.nu/tag/spacex

Personligen har jag, trots spänningen kring de bemannade rymdfärderna och att de faktiskt åstadkommer en hel del viktigt, svårt att riktigt känna den där entusiasmen för rymdfärjorna. Jag tycker att det ur en rent vetenskaplig synvinkel är mer intressant med rymdteleskopen och rymdsonderna. Flera lite enklare rymdsonder som kan studera olika himlakroppar ur olika aspekter kan väsentligt öka vår kunskap om vår del av universum. Dessutom slutar man ju aldrig att fascineras av alla de bilder som rymdteleskopet Hubble har försett oss med år efter år. Sedan är det ju oerhört intressant att se alla de avlägsna galaxer som vittnar om universums barndom. Vad hände egentligen vid Big Bang och de närmaste årmiljonerna efter "smällen"?

Så NASA, ge oss fler rymdsonder och se till att få upp James Webb-teleskopet. Då är i alla fall den här bloggaren nöjd.

HUBBLE-teleskopet har upptäckt ny Pluto-måne

Rymdteleskopet HUBBLE har upptäckt att Pluto har en fjärde måne. Än så länge kallas den för P4, men lär väl så småningom få ett vackrare namn. Den är endast några tiotal kilometer i diameter och kretsar kring Pluto ca en gång per månad. Pluto och dess stora måne Charon kommer att besökas av rymdsonden New Horizons i juli 2015.

Hubbles ständigt nya upptäckter gör det ännu mer angeläget att få upp James Webb-teleskopet. Vilka upptäckter skulle inte den kunna göra?! Hubble har alltså lyckats lokalisera denna lilla måne på 5 miljarder kilometers avstånd! Visst är det nya spännande upptäckter nästan varje dag i vårt solsystem!


Bilden visar de fyra månarnas omloppsbanor runt Pluto (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/hubble/science/pluto-moon.html

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/hubble-upptacker-plutos-fjarde-mane.html

Rymdsonden DAWN och asteroidforskningen

Rymdsonden DAWN har nu varit i omloppsbana runt asteroiden Vesta i några dagar. Vesta, som är den näst största asteroiden i det s.k asteroidbältet mellan planeterna Mars och Jupiter, studeras nu ingående under det närmaste året. Asteroidbältet är ett relativt outforskat område av solsystemet. Några rymdsonder har tidigare utforskat asteroider när de passerat förbi.

• Galileo passerade förbi asteroiden 951 Gaspra år 1991
• Galileo passerade förbi asteroiden 243 Ida år 1993
• NEAR Shoemaker passerade förbi asteroiden 253 Mathilde 1997
• NEAR Shoemaker landade på asteroiden 433 Eros år 2001
• Stardust NExT passerade förbi asteroiden 5535 Annefrank år 2002
• Den japanska rymdsonden Hayabusa landade på asteroiden 25143 Itokawa år 2005
• Rosetta passerade förbi asteroiden 2867 Steins år 2008
• Rosetta passerade förbi asteroiden 21 Lutetia år 2010

(Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/JAXA,/ESA)

Fram till nu så är Lutetia den största asteroiden som besökts av en rymdsond. Som synes på bilden ovan är Vesta avsevärt mycket större. Av de tidigare asteroidexpeditionerna får väl NEAR Shoemaker anses vara den mest lyckade. Den rymdsonden var den första i NASA:s Discovery-program (som ju också Dawn tillhör). Sedan är ju förstås rymdsonden Galileo lite speciell i och med att den var först att närstudera en asteroid. Den var också först att hitta en asteroidmåne, månen Dactyl som kretsar kring asteroiden 243 Ida.

Rymdsonden Dawn kommer mycket mer ingående än tidigare rymdsonder att studera en asteroid. Det är också av större intresse att det handlar om en såpass stor himlakropp som Vesta. Asteroiden har blivit utsatt för massiva kosmiska kollissioner och gett ifrån sig stora mängder av meteoriter. Man tror att Vesta svarar för ca 5% av alla kända meteoriter. Rymdsonden kommer så sakteliga allt närmare Vestas yta och ska slutligen gå in i omloppsbana knappt 3.000 kilometer från asteroidytan. Det ger förutsättningar för än mer detaljerade bilder av Vestas ytskikt.


Senaste bilden av Vesta, 17 juli 2011 (Bildkälla: NASA)

Läs också mer på: http://www.universetoday.com/87576/first-ever-vesta-vistas-from-orbit-in-2d-and-3d/

NASA:s planer för de närmaste åren

Jag har fortsatt att studera NASA:s budgetförslag för 2012. Detta mycket digra budgetdokument, som omfattar 778 sidor med enorm detaljrikedom, ger en hel del information om NASA:s planer. Jag försöker här sammanfatta det viktigaste som berör rymdsonder och utforskning av solsystemet. Budgetförslaget, som fortfarande bara är ett förslag och inte fastställt, innehåller en femårsplan med följande föreslagna kostnadsnivåer för några större forskningsprogram (totalsiffror för perioden 2012-2016, i miljarder dollar): 

• Planetforskning, allmänt    1,1
• Månforskning och –sonder    0,3
• Discovery-programmet    1,2
• New Frontiers-programmet    1,3
• Utforskning av Mars    2,0
• Yttre planeterna    0,5
• Teknologi, allmänt    0,5
• James Webb-teleskopet    1,9
• Solforskning och –sonder    3,2

Sammantaget alltså 12 miljarder dollar för de närmaste fem åren. Utöver det tillkommer några miljarder dollar för diverse ”programgemensamma kostnader”. Exakt vad detta är kan jag inte utröna. NASA:s budgetförslag är inte helt enkelt att tränga in i!

Månforskningsprogrammet innehåller en rymdsond som är aktiv just nu, Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) och en som är under utveckling, Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer (LADEE). Dessutom planeras några mindre rymdsondsprojekt.

 

Discovery-programmet är lite enklare, och därmed billigare, rymdsonder som ska utforska planeter, månar, asteroider och kometer. Två rymdsonder är aktiva just nu, Messenger som utforskar Merkurius och Dawn som utforskar asteroiden Vesta och så småningom dvärgplaneten Ceres. Det innehåller dessutom bl a GRAIL-projektet som syftar till att framförallt utforska månens inre, dess yta och gravitation. En rymdsond, Stardust NExT, avslutade sitt uppdrag i mars 2011 och har bl a utforskat asteroider och kometer.

 

New Frontiers-programmet har en aktiv rymdsond, New Horizons som är på väg mot Pluto och dess måne Charon, dit den når 2015. Programmet innehåller också rymdsonden Juno, som ska sändas mot Jupiter och anlända dit 2016.

 

Utforskningen av Mars är ett prioriterat område för NASA. Just nu finns två aktiva rymdsonder inom programmet, Odyssey och Mars Reconnaissance Orbiter samt två Mars-fordon, Spirit och Opportunity. Två större uppdrag planeras dessutom, Mars Science Laboratory (MSL) och Mars Atmosphere and Volatile Evolution (MAVEN).

 

Programmet avseende yttre planeter har endast en aktiv rymdsond, Cassini. Förplanering pågår avseende ytterligare projekt.

 

James Webb-teleskopet är, som tidigare beskrivits här i bloggen, ett projekt med en osäker framtid. Starka påtryckningar finns dock från stora delar av forskarsamfundet om att projektet ska fullföljas. Det gäller dock att hitta de totalt ca 3 miljarder dollar som behövs för att fullfölja projektet och få upp detta rymdteleskop i rymden.

 

Solforskningen innehåller en mängd olika delprojekt. Flera aktiva projekt finns inom programmet (bl a SDO, SOHO och STEREO) och ett flertal ytterligare projekt planeras.

 

Hoppas det mesta av det här blir av och att besparingarna i den amerikanska statsbudgeten inte drabbar NASA:s verksamhet alltför hårt. Det avgörs sannolikt inom den närmaste månaden.

DAWN tar nya bilder av asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN som på söndag morgon gick in i omloppsbana runt asteroiden Vesta har nu tagit lite nya bilder av den stora asteroiden. Bilderna visar en bergig och kraterfylld himlakropp som kanske visar hur planetytorna för solsystemets inre planeter såg ut i solsystemets barndom för ca 4 miljarder år sedan. Asteroiden har träffats av andra himlakroppar och fragment har lösgjorts som bildat en mängd mindre meteoriter som förmodligen träffat jorden. Asteroider är fortfarande ganska outforskade himlakroppar i vårt solsystem. Första gången ett par asteroider utforskades mer i detalj var när rymdsonden Galileo, på sin väg mot Jupiter, 1991 passerade förbi den lilla asteroiden 951 Gaspra. Två år senare passerade Galileo asteroiden 243 Ida och fann bl a att den hade en liten måne som man döpte till Dactyl (Se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Galileo_(rymdsond)). Sedan dess har inte så värst mycket nya observationer gjorts.

Rymdsonden Dawn kommer sannolikt att ge en stor mängd ny kunskap om asteroiderna och deras utveckling. Man kommer bl a att söka efter eventuella månar runt Vesta. Sådana månar kan vara mycket små. Månen Dactyl som nämns ovan är en stenklump med en diameter på lite drygt en kilometer. Efter besöket hos Vesta är planen att rymdsonden ska fortsätta mot dvärgplaneten Ceres. Många av de större himlakropparna mellan Mars och Jupiter är intressanta att studera eftersom de i flera fall kan ha varit protoplaneter som av olika skäl inte blev "fullvärdiga" planeter. Konkurrensen kan sägas ha varit hård om vilka himlakroppar som hade förutsättning att bli lite större. Studierna av Vesta och Ceres kan komma att ge mycket ny kunskap om solsystemets tidiga utveckling.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20110718.html

Läs också: http://www.popast.nu/2011/07/asteroiden-vesta-forsta-skarpa-bilden.html

Nu kommer ryssarna!

Ryssland har sänt upp ett stort och kraftfullt radioteleskop i rymden. Spekt-R som rymdsonden heter ska främst studera supermassiva svarta hål, stjärnor som kollapsar samt försöka bringa lite mer klarhet i den mörka energins mysterium. Radioteleskopet har en antenn på hela 10 meter i diameter. Det finns också planer från rysk sida på att skicka upp en rymdsond till Mars redan i november i år. Spännande nyheter minsann!


(Bildkälla: NPO Lavochkin)

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1107/18spektr/index.html

CASSINI:s senaste bilder av Saturnusmånen Titan

Rymdsonden CASSINI har tagit bilder av Saturnus stora måne Titan. Bilderna visar en måne med mycket tät atmosfär. Månytan syns inte alls. På bilden syns ett mörkare parti i det norra polarområdet. Det ska bli intressant att följa den fortsatta utforskningen av Titan, som är solsystemets näst största måne (efter Jupitermånen Ganymedes). Den har en diameter på lite drygt 5.000 kilometer. Månen upptäcktes faktiskt så tidigt som år 1655 av den nederländske vetenskapsmannen Christiaan Huygens, som gett namn till Cassini-sonden. Den heter ju egentligen Cassini-Huygens, där Huygens är en minisond som skickades ner mot Titans yta i slutet av 2004.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4334

NASA:s budgetförslag för 2012 - totalt 122 miljarder kronor

NASA har begärt 18,7 miljarder dollar (ca 122 miljarder kronor med dagens dollarkurs) i anslag för budgetåret 2012. Budgetförhandlingarna i den amerikanska kongressen pågår fortfarande och det kommer sannolikt att bli en del justeringar i den budget som så småningom fastställs. Det kan dock vara intressant att försöka bringa lite klarhet i hur man vill använda pengarna och vilka projekt man vill satsa på. Även som ekonom blir man lätt frustrerad när man studerar det mycket omfattande budgetdokumentet. NASA:s budgetförslag är på hela 778 sidor! Det finns lyckligtvis några sammanfattande dokument. Det är ändå inte helt lätt att se hur man fördelat pengarna, eftersom olika projekt går in i varandra och budgetprinciperna tycks vara lite diffusa. Jag försöker här i alla fall göra en sammanfattning av det hela.

Grovt sett fördelas de 18,7 miljarderna på följande områden:

• ”Science” 5,0 miljarder
• ”Exploration systems” 3,9 miljarder
• ”Space operations” 4,3 miljarder
• ”Space Technology” 1,0 miljard
• ”Cross-Agency Support” 3,2 miljarder
• Övrigt 1,3 miljarder

Under rubriken ”Science” ingår flera av rymdsondsprojekten. Mars forskningslaboratorium beräknas sändas upp i början av 2012 och anlända till Mars i augusti 2012. Juno-projektet, där en rymdsond skickas till Jupiter kommer förhoppningsvis upp redan nästa månad och anländer till Jupiter 2016. Fortsatta studier av månen sker också i och med att sonden GRAIL skickas upp för att bl a studera månens struktur och gravitation. Messenger-sonden fortsätter studera Merkurius. Utöver det kommer fortsatta satsningar att ske för att utforska asteroider m.m. Ett led i detta arbete är rymdsonden Dawn som just nu studerar asteroiden Vesta. Inom budgetområdet ”Science” finns också James Webb-teleskopet som beräknas kosta 375 miljoner dollar per år fram till år 2020. Teleskopets framtid är högst osäker och en nedläggning av hela projektet kan komma att ske. Solforskningen, inklusive solsonderna, föreslås få kosta lite drygt 600 miljoner under 2012.

Under flera av budgetrubrikerna ingår finansiering av utveckling av rymdteknologi i olika projekt. Under budgetrubriken ”Exploration systems” ingår sammantaget mer än 3 miljarder för satsningar på utveckling inför framtida bemannade rymdfärder. Även satsningarna på kommersiell rymdfart är stora (850 miljoner).

Den stora posten inom ”Space operations” är satsningarna på den internationella rymdstationen. Den beräknas kosta drygt 2,8 miljarder 2012 och ytterligare åtskilliga hundra miljoner dollar i diverse tekniska utvecklingskostnader. Rymdfärjorna avvecklas som bekant, men beräknas ändå kosta 665 miljoner år 2012.

”Cross Agency Support” avser olika typer av gemensamma kostnader för NASA:s samlade verksamhet, bl a NASA:s anläggningar. Flera områden ovan samfinansieras dessutom av den europeiska rymdorganisationen ESA.

En kommentar till budgetförslaget är att det verkar vara mycket fokus på satsningar för att möjliggöra framtida bemannade rymdfärder. Det är utan tvekan intressant, men frågan är väl om det ska få ta död på t.ex James Webb-projektet, som ju faktiskt ”bara” kostar en bråkdel av vad t.ex rymdstationen kostar.

Jag ska studera budgetdokumentet lite mer detaljerat och återkomma med fakta om vad olika rymdsondsprojekt beräknas kosta.

För en översikt av budgetförslaget, se: http://www.nasa.gov/pdf/516674main_NASAFY12_Budget_Estimates-Overview-508.pdf

DAWN i omloppsbana runt asteroiden Vesta!

NASA rapporterar att rymdsonden DAWN nu gått in i omloppsbana runt asteroiden Vesta. Detta är första gången som en rymdsond kretsar runt en större asteroid. Utforskningen av asteroider är ett led i planeringen av framtida bemannade rymdfärder till en eller flera asteroider. NASA planerar att genomföra sådana rymdfärder omkring år 2025.

Dawn har färdats i nästan fyra år, via en komplicerad bana, till Vesta.


Bilden visar Dawns bana till Vesta (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20110716.html

Fortsatt osäkert för JAMES WEBB-teleskopet

Hårda budgetförhandlingar pågår i den amerikanska kongressen. För att minska det stora budgetunderskottet kommer sannolikt besparingar att göras inom ett flertal olika områden, bl a inom NASA:s ansvarsområde. Förslag har lagts i en av kongressens kommittér om att skrota James Webb-teleskopet, som var planerat att ersätta Hubble-teleskopet. Hittills har 3,5 miljarder dollar spenderats i projektet. Enligt de senaste bedömningarna krävs ytterligare minst 3 miljarder dollar innan teleskopet är klart att sändas upp i rymden. Enligt president Obamas senaste budgetförslag anslogs 375 miljoner dollar per år till teleskopprojektet. Om inga ytterligare besparingar görs innebär det att James Webb-teleskopet kommer upp tidigast år 2020. Risken är väl också uppenbar att ytterligare kostnadsökningar uppstår under den långa projekttiden.

6,5 miljarder dollar i totalkostnad är oerhört stora pengar. Det bör dock påpekas att Hubble-teleskopet hittills kostat ca 10 miljarder dollar. Det intressanta med James Webb-teleskopet är att den, med sin 6,5-metersspegel,  skulle kunna se ända till universums barndom och strax efter Big Bang. Galaxerna på mer än 13 miljarder ljusårs avstånd blir möjliga att studera mer detaljerat med detta avancerade rymdteleskop, vilket skulle ge ökade kunskaper om hur galaxer och stjärnor bildas. Även solsystemet med dess planeter, månar, asteroider m.m kan studeras med en helt annan skärpa. Som sagt: Det vore ju synd om det hela inte blev av.


Illustration av James webb-teleskopets konstruktion (Bildkälla: NASA)

Lär mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1107/14jwst/index.html

Mer om Saturnus oväder

Data avseende de kraftiga oväder som emellanåt härskar på Saturnus och som observerades av rymdsonden Cassini har nu studerats ytterligare. Cassinis observationer har kombinerats med observationer från jorden. Det visar sig att dessa oväder skapas djupt nere i Saturnus atmosfär och att de ger upphov till kraftiga åskväder med omfattande "blixtnedslag". Oväder är vanligt på Saturnus, men blir extra kraftiga en gång per Saturnusår, dvs var 29,5:e år. Cassini mätte upp blixtar som var 10.000 gånger kraftigare än på jorden. Saturnusaxeln lutar något mer än jordaxeln och det ger upphov till tydliga årstider på planeten. Forskare tror att det är effekterna av Saturnus årstider som skapar dessa stormar.

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/125512433.html

MESSENGER studerar Merkurius kratrar

Rymdsonden MESSENGER har nu kretsat några månader kring Merkurius och bl a studerat kratrarna. Jämförelser mellan gamla kratrar och relativt nya kratrar ger ökad kunskap om hur de processer ser ut som modifierar en planets ytskikt.


Kratrars storlek, form och struktur studeras (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/soc/highlights070711.html

DAWN närmar sig asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN kommer på lördag morgon, ca kl 07.00 svensk tid, att gå in i omloppsbana runt asteroiden Vesta. Det blir första gången en rymdsond kretsar kring en större asteroid. Vesta är den näst största asteroiden i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är lite drygt 500 km i diameter. Asteroiden kan, när den är nära jorden, ha en magnitud på 6 och ses med en enkel kikare.

Dawn kommer under det närmaste knappa dygnet att närma sig Vesta och asteroiden drar med sin gravitationskraft sedan in sonden i omloppsbanan på ett avstånd av endast ca 16.000 kilometer från Vesta. NASA rapporterar att allt går planenligt så här långt. Det svåra med operationen är att det endast finns uppskattningar av Vesta´s massa och gravitation. Det innebär sannolikt att vissa mindre justeringar behöver göras för att rymdsonden ska komma rätt i omloppsbana. Rymdsonden kommer att studera Vesta under ett års tid och därefter fortsätta mot dvärgplaneten Ceres. Syftet är bl a att få ökad kunskap om solsystemets utveckling.


Bild av Vesta som Dawn tog 9 juli (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20110714.html

ARTEMIS andra rymdsond snart i bana runt månen

På söndag den 17 juli går den andra ARTEMIS-sonden in i en mer permanent omloppsbana runt månen. Den första Artemis-sonden gick in i omloppsbana den 27 juni. Det innebär att vi snart har två rymdsonder som samtidigt utforskar månen. Tanken är att de ska kretsa runt månen och utforska månytan, magnetfältet m.m. Två sonder ger för första gången möjlighet att utforska magnetfältet i 3-D. Avancerad mätutrustning på sonderna ger också goda möjligheter att verkligen i detalj utforska månen. De två sonderna har på ett mycket bränslesnålt sätt, i en komplicerad bana, tagit sig till månen efter en två år lång färd.

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110713161826.htm

Är rymdfärjorna intressanta egentligen?

Jag sitter här i solen ute på en ö i Grebbestad skärgård och följer NASA:s rapportering från rymdfärjan Atlantis sista färd. Vad får man då reda på? Jo att besättningen vaknar kl xx.xx till tonerna av Elton John´s "Rocket man", att man tagit en rymdpromenad (till), att man gjort en inspektion av något instrument etc. Hur intressant är detta egentligen? Personligen har jag lite svårt att uppbringa någon större entusiasm för dessa rymdfärjor. I ett tidigare inlägg här i bloggen har jag beskrivit några viktigare uppdrag som Atlantis genomfört, så lite nytta har den ju gjort. Den samlade nyttan kontra kostnaderna kan dock ifrågasättas. Det finns ju så mycket mer intressanta NASA-uppdrag som pågår, t.ex Rymdteleskopet Hubble, rymdsonderna till våra planeter och kring solen m.m. Det är synd att NASA inte har större fokus i sin nyhetsförmedling på det mer vetenskapliga arbetet.

Lite mer om Neptunus

Neptunus fyller ju ett år idag, räknat från "upptäckt" från jorden. Nu kommer det lite spännande nya fakta om Neptunus rotationstid. Erich Karkoschka vid University of Arizona har beräknat rotationstiden till 15 timmar, 57 minuter och 59 sekunder. Vid Voyager 2:s mätning 1989 blev resultatet 16 timmar och 6,5 minuter. Det är intressant när ganska grundläggande data om våra planeter ifrågasätts och forskarna verkar inte heller vara helt eniga om mätmetoder m.m. Det är inte helt enkelt att mäta de fyra stora gasplaneternas rotationstid.

Läs mer på:  http://www.skyandtelescope.com/news/125360768.html

Neptunus fyller år!

Den 23 september 1846 upptäckte den tyske astronomen Johann Gottfried Galle Neptunus, efter att matematikerna Adams och Leverrier hade beräknat positionen för planeten. Just idag, den 12 juli 2011, har den kretsat exakt ett varv runt solen sedan denna upptäckt. Det tar nämligen 164,79 år för planeten att fullborda detta varv. Neptunus har sedan dess utforskats dels från jorden, men framförallt från rymdsonden VOYAGER 2 som flög förbi planeten i augusti 1989. Rymdsonden upptäckte bl a sex nya Neptunusmånar och Neptunus ringsystem. Det har också funnits planer på att skicka upp ännu en rymdsond mot Neptunus, Neptune Orbiter, med planerad uppskjutning år 2016. Frågan är väl om det blir av, eftersom NASA inte har med rymdsonden i sin lista över framtida uppdrag.

Det finns för övrigt en mycket bra artikel om Neptunus på Wikipedia.

Voyager 2 tog ett vackert foto på Neptunus.


(Bildkälla: NASA)

CASSINI har tagit bilder på Saturnusmånar

Det är intressant att se hur tunna Saturnus ringar ser ut att vara på de nya bilder som släppts från rymdsonden CASSINI. Bilderna som togs den 16 maj i år visar tre av Saturnus månar, Mimas, Prometheus och Atlas. Länken nedan visar en av bilderna. Mimas syns tydligt medan Prometheus syns svagt i "nedre" delen av Saturnusringarna. Atlas syns mycket svagt i högra delen av bilden, knappt skönjbar. Alla tre månarna är relativt små.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4332

ATLANTIS mest minnesvärda uppdrag

Då var rymdfärjan ATLANTIS uppskjuten för den sista färden. Under rymdfärjans mer än 25-åriga historia finns några mer minnesvärda expeditioner:

- i maj 1989 hade färjan med sig rymdsonden Magellan, som sedan utforskade Venus i fyra års tid 1990-1994.
- i oktober 1989 var det rymdsonden Galileos tur att följa med Atlantis upp i rymden. Sonden fortsatte sedan mot Jupiter och utforskade planeten och dess månar i åtta års tid mellan 1995 och 2003.
- i april 1991 bar den med sig Compton Gamma Ray Observatory, som är en av fyra stora rymdobservatorier i NASA:s Great Observatories program. De övriga är rymdteleskopet Hubble, Chandra X-ray Observatory och rymdteleskopet Spitzer.
- i juni 1995 dockade Atlantis, som första rymdfärja, med den ryska rymdstationen Mir.

Annars har Atlantis mest använts för leveranser av utrustning samt serviceturer till rymdstationen och Hubble-teleskopet samt diverse andra "mindre" uppdrag. Man har väl svårt att känna någon större sorg över nedläggningen av rymdfärjeprogrammet. Ur rent vetenskaplig synvinkel finns det betydligt mer intressanta saker att följa bland NASA:s alla expeditioner.


(Bildkälla: NASA)


Atlantis dockar med Mir (Bildkälla: NASA)

JAMES WEBB-teleskopet igen

Ja, som astronomiintresserad kan man ju inte undgå att bli irriterad över den politiska processen kring ekonomin i USA. Det senaste utspelet att lägga ner fortsatt utveckling av det s.k JAMES WEBB-teleskopet är ju lite av en katastrof för astronomiforskningen. Som alla vet är det gigantiska budgetunderskott i de amerikanska statsfinanserna, men det innebär ju inte att den amerikanska ekonomin därmed är i samma läge som Greklands. Det handlar mer om hur budgeten balanseras mellan intäkter och kostnader och vilka kostnader som prioriteras. New York Times visade ifjol en mycket intressant bild över hur dessa prioriteringar ser ut. Klicka på länken nedan och titta på bilden. Leta sedan i nedre högra hörnet så finns det ett par små rutor som handlar om NASA och utforskningen av rymden (under General Science). När man ser detta så inser man att även om NASA spenderar uppemot 20 miljarder dollar om året så är det bara ca 0,5% av den samlade amerikanska budgeten på 3700 miljarder dollar. Jämför med försvarsanslaget!!

http://www.nytimes.com/interactive/2010/02/01/us/budget.html

JUNO snart klar att sändas upp

Rymdsonden JUNO är nu klar till 99% inför uppdraget att utforska Jupiter och dess månar. T o m bränslepåfyllningen är klar, så nu är det bara att vänta på uppskjutningen. Juno är det andra uppdraget inom det s.k New Frontier-programmet, efter New Horizons som just nu är på väg mot Pluto. New Frontier-programmet syftar till att utforska solsystemet ur ett ganska brett perspektiv. Bland målsättningarna finns att studera de yttre delarna av solsystemet såsom Pluto, Kuiper-bältet och kometers ytskikt, men också detaljstudera Jupitersystemet, Venus och månens sydpol och dess stora Aitken-krater.

Uppskjutningen av Juno kan ske redan inom den närmaste månaden. Det här kan bli en av de mest intressanta rymdsonderna på länge. Den mest omfattande studien av Jupiter och dess månar gjordes mellan åren 1995 och 2003 av rymdsonden Galileo. Den gjorde mängder med intressanta observationer av Jupiters atmosfär, magnetosfär och inte minst de fyra stora Jupitermånarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto. Med Juno-sonden med dess förfinade instrument finns alla möjligheter att göra många nya intressanta upptäckter. Efter en komplicerad bana från jorden mot Jupiter ska Juno ska kretsa totalt 33 varv kring planeten.


Juno tar hjälp av planeternas gravitationskrafter för att "slungas" ut mot Jupiter (Bildkälla: NASA)



På bilden visas monteringen av de enorma solpanelerna på Juno (Bildkälla: NASA)

Läs mer om förberedelserna för Juno på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/07/110707154500.htm
Läs mer om New Frontier-programmet på: http://newfrontiers.nasa.gov/index.html

Kometen flög in i solen!

Det är inte ovanligt att kometer kommer så nära solen att de upplöses och försvinner. Nu har rymdsonden SDO för första gången filmat hela förloppet när en komet tycks försvinna in i solen. På NASA:s websida (se länk nedan) syns detta tydligt i den nedre filmen. I den övre filmen är det lite svårt att se, men titta mitt i bilden så syns ett svagt ljust objekt komma farandes in i solen.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/comet-streaks-sun.html

JAMES WEBB-teleskopet kommer aldrig upp?

Ett av NASA:s prestigeprojekt, uppskjutningen av ett nytt rymdteleskop, det s.k James Webb-teleskopet, tycks inte bli av. Det ansträngda ekonomiska läget i de amerikanska statsfinanserna har inneburit att projektet redan tidigare skjutits upp. Nu ser det än mörkare ut för detta teleskop som skulle bli nästa generations rymdteleskop. Utvecklingskostnaderna har skenat iväg och beräknas bli 6,5 miljarder US dollar. Enligt ett förslag till den amerikanska kongressen föreslås projektet avslutas som ett led i besparingsarbetet. James Webb-teleskopet, som är ett samarbetsprojekt mellan NASA och ESA, var tänkt att ersätta Hubble-teleskopet.

Detta är tråkiga nyheter som kommer nästan samma dag som beskedet att Hubble-teleskopet nu gjort en miljon olika vetenskapliga observationer!  Hubble-teleskopet har varit en stor succé och med James Webb-teleskopet fanns möjligheterna att finna de allra första galaxerna som formade det tidiga universum efter Big Bang. Teleskopet hade sannolikt också gett betydligt mer detaljerade bilder av vårt solsystem. Det är ett stort avbräck för den samlade astronomiska forskningen om inte projektet blir av. Finns det inget annat att spara på, t.ex olika typer av bemannade rymdfärder?


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.popast.nu/2011/07/hubbleteleskopets-dyra-eftertradare-kan-laggas-ned-helt.html
Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1107/06jwst/

CASSINI har fotograferat oväder på Saturnus

Rymdsonden CASSINI har för första gången i detalj fotograferat ett stort oväder på Saturnus. Ovädret, med mycket omfattande blixtnedslag, täcker en yta som motsvarar åtta gånger jordens yta. Rymdsonden upptäckte ovädret den 5 december 2010 och det har pågått sedan dess. När det väl blir oväder på Saturnus så blir dom mycket kraftiga och långdragna. Cassini har noterat mer än 10 blixtnedslag per sekund som mest.


På bilden ses ovädret på norra halvklotet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/newsreleases/newsrelease20110706/

Solen är grön!

Solen är grön, åtminstone i UV-ljus. Rymdsonden STEREO har tagit en bild där solaktiviteten framträder tydligt. Rymdsonderna Soho och Stereo tar i stort sett dagligen mängder med intressanta bilder av solen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://soho.nascom.nasa.gov/pickoftheweek/old/01jul2011/

30 dagar kvar för JUNO?

Rymdsonden JUNO är kanske bara 30 dagar från uppskjutning mot planeten Jupiter. Då öppnas det första s.k tidsfönstret för en lyckad uppskjutning. NASA kommer att använda en Atlas V-raket för uppskjutningen. Juno kommer sedan att färdas i ca 5 år mot Jupiter för att kretsa 33 gånger runt Jupiters polarområden. Uppdraget är att utforska Jupiters struktur, atmosfär och magnetosfär samt undersöka om det finns en fast kärna hos planeten.

Det blir intressant att följa Juno och se om denna rymdsond upptäcker något som rymdsonden Galileo missade när den utforskade Jupiter-systemet mellan 1995 och 2003.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-201&rn=news.xml&rst=3055

NEW HORIZONS kan besöka en asteroid som just du har upptäckt!

Rymdsonden NEW HORIZONS är på väg för att utforska dvärgplaneten Pluto och dess månar. Därefter är det tänkt att sonden ska färdas vidare mot det s.k Kuiper-bältet och utforska några asteroider lite närmare. Detta planeras ske först år 2016. Det är ju en bit att åka, eller närmare bestämt 7-8 miljarder kilometer dit. Man kan hjälpa till med upptäckter av nya objekt i Kuiper-bältet genom att gå med i Zooniverse Icehunter-program. Med lite tur kanske New Horizons besöker just ditt nyupptäckta objekt!



Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/124490554.html
Länk till Icehunters: http://www.icehunters.org/