För 20 år sedan studerade GALILEO en asteroid. Nu är det DAWN som utforskar Vesta

Igår var det 20 år sedan rymdsonden GALILEO flög förbi den lilla asteroiden 951 Gaspra. Det var första gången som en rymdsond närstuderade en asteroid. Avståndet mellan Galileo och Gaspra var endast 1.600 kilometer. Asteroiden, som är avlång till formen och mäter 18x10x9 kilometer, visade sig vara en himlakropp som hade varit med om några kollisioner med andra himlakroppar. Den härstammade sannolikt från en större himlakropp.

Rymdsonden Galileo hade en hel del tekniska problem under sitt uppdrag. Sondens huvudantenn fungerade inte överhuvudtaget, vilket gjorde att man fick förlita sig på den enklare reservantennen. Denna antenn hade dock en mycket låg kapacitet och kunde sända ynkliga 1kilobit data per sekund (jämfört med huvudantennens 134 kilobit/s)! Antalet bilder på Gaspra blev därför relativt få. Galileos dator var för övrigt också mycket enkel. Den motsvarar en PC från tidigt 80-tal och är tusen gånger klenare än dagens persondatorer. Data från sondens olika instrument lagrades på band med en mycket enkel bandspelare. Även denna krånglade en hel del i början av rymdsondens färd, men teknikerna lyckades laga den (hur det nu kan gå till från 100-tals miljoner kilometers avstånd?!). Med dessa tekniska förutsättningar lyckades man alltså genomföra ett av historiens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. Visst är det fantastiskt!



Galileos bildserie av Gaspra (Bildkälla: NASA)

Sedan Galileos förbiflygning har ett flertal asteroider studerats mer ingående. Det mest spännande just nu är rymdsonden DAWN:s studie av asteroiden Vesta. Utrustningen på Dawn är förstås, så här 20 år efter Gaileos studie av Gaspra, oerhört mycket mer avancerad. Vi får löpande en stor mängd detaljerade bilder av Vestas yta. Med hjälp av de olika instrumenten på rymdsonden skapas bilder som visar asteroidytans topografi och dess sammansättning. Här följer några sådana bilder som tagits under senare tid.


(Bildkälla: NASA)

Denna närbild av Vestas visar förutom kratrar också spåren efter mindre stenblock som studsat på asteroidytan (dom tunna linjerna i bilden). Sådana spår skapas som en sekundäreffekt av ett meteornedslag. När meteoren slår ner på asteroiden spränger den loss en mängd mindre stenblock som rullar vidare längs ytan och skrapar upp den så att spåren bildas.


(Bildkälla: NASA)

Bilderna visar området kring Snowman-kratern på asteroidens norra halvklot. Den högra bilden visar  höjdskillnaderna i området. Det vita området är högst och det mörkare blå området lägst.


(Bildkälla: NASA)

Här är ett par bilder som visar spektrala olikheten på Vestas yta. Ytan tycks vara sammansatt av olika ämnen inom ett relativt litet geografiskt område.

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/