Ulf på Cassiopeiabloggen har en intressant artikel idag om exoplaneters faser. Jag håller med Ulf om att man aldrig upphör att fascineras (och det är väl tur det!) över utvecklingen av vår "observationsförmåga". Med hjälp av allt mer sofistikerad utrustning, allt bättre teleskop, allt mer avancerade rymdsonder och rymdteleskop ökar vi vår förmåga att se detaljer som tidigare varit omöjliga att skåda. Vår kunskap ökar samtidigt som det hela tiden också innebär att nya frågeställningar dyker upp.
Det måste ha varit väldigt mycket enklare för tidiga astronomer i historien att förklara universum. Jorden var i centrum och allt annat kretsade runt den i perfekta sfärer. Lätt som en plätt! Det var ju bara att vända blicken mot himlen så kunde man se det uppenbara i denna enkelhet. Sedan började någon astronom observera lite noggrannare och upptäckte till sin förfäran att vissa "stjärnor" periodvis började röra sig åt fel håll - i s.k retrograd rörelse. Då hittade man på epicykler, deferenter och annat kreativt för att återskapa den perfekta geocentriska ordningen.
Sedan kom Copernicus, Brahe, Kepler och Galileo och inledde den vetenskapliga eran och "förstörde" den enkla världsbilden. Det ledde till den heliocentriska världsbildens genombrott. Allt var i stort sett frid och fröjd ända tills en viss Albert Einstein krånglade till det! Hans relativitetsteorier blev nästan omöjliga att förstå och ta till sig. Än värre blev det med kvantfysikens, kvantmekanikens och strängteorins än mer obegripliga teoribildning. Insikten om att universum är en ganska komplicerad historia har växt allteftersom tiden gått. Eller universa kanske man ska säga. Igår sändes ett program på TV om parallella universa och om möjligheten att vara på två ställen samtidigt! Livet är i princip ganska osäkert :-)
Så James Webb-teleskopet är nog bara ännu ett litet, men ack så viktigt, steg på vägen mot kunskapen om "hur det egentligen ligger till" med Universum och det hele. Förbannat spännande är det hur som helst!
Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=23536
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar