Fortsatt användning av kärnbränsle i framtidens rymdsonder?

I ett flertal rymdsondsprojekt är kärnbränsle en viktig förutsättning för projektens genomförande. Jag skrev om detta i en artikel i november 2011, läs här. Se också Katja Lindbloms utförliga artikel i Populär Astronomi. Under de senaste 50 åren har ett flertal rymdsonder sänts mot olika mål med några kilo kärnbränsle ombord. Plutonium 238 (Pu-238) och s.k Radioisothope Thermoelectric Generators (RTG) har varit helt nödvändiga för att överhuvudtaget genomföra dessa mer långväga rymdfärder. De rymdsonder som använt kärnbränsle är bl a följande:

• Apollo 11 - 17, uppskjutning 1969 - 1972
• Pioneer 10 och 11, uppskjutning 1972-1973
• Viking 1 och 2, uppskjutning 1975
• Voyager 1 och 2, uppskjutning 1977
• Galileo (inkl minisond), uppskjutning 1989
• Ulysses, uppskjutning 1990
• Mars Pathfinder (Marsfordon), uppskjutning 1996
• Cassini (inkl minisonden Huygens), uppskjutning 1997
• Marsfordonen Opportunity och Spirit, uppskjutning 2003
• New Horizons, uppskjutning 2006
• Marsfordonet Curiosity, uppskjutning 2011

RTG:n till rymdsonden MSL (bildkälla: NASA)

Kärnbränsle kommer att behöva användas även framledes för längre och mer komplicerade rymdfärder. Det saknas tyvärr andra alternativ. Solenergi fungerar för kortare rymdfärder, men inte när avstånden från solen ökar. Eftersom NASA:s budget inte medger några större rymdsondsprojekt kan man fråga sig om det finns behov av kärnbränsle i rymdsonderna de kommande åren. NASA menar dock att även de något mindre rymdsonderna kräver plutonium. Man har därför begärt att USA startar tillverkningen av Pu-238 så att man slipper vara beroende av att köpa bränslet från Ryssland som i dagsläget står för tillverkningen. Det har dock varit många och långa diskussioner om det hela. I president Obamas budgetförslag för 2013 har det avsatts pengar för att starta upp produktionen.

Läs mer på: http://solarsystem.nasa.gov/rps/home.cfm

Läs mer på: http://www.spacesafetymagazine.com/2012/01/09/pu-238-production-risk/