Ny forskning visar att det är tveksamt om "superjordar" är beboeliga

Bland de drygt 800 exoplaneter som hittills upptäckts finns ett drygt 60-tal planeter som kategoriseras som s.k "superjordar". Det är jordliknande planeter, men de är större än jorden (Se mitt tidigare inlägg om "exoplaneternas periodiska system" HÄR). Forskarna har tidigare haft gott hopp om att den här typen av planeter skulle kunna vara beboeliga trots sin storlek. Man har uppskattat att det kan finnas miljarder planeter med massor som är uppemot tio gånger jordens massa och att dessa planeter är uppskalade jordar med goda förutsättningar för liv om de bara kretsar på rätt avstånd från sina resektive stjärnor och uppfyller ett antal andra krav som är gynnsamma för att liv ska uppkomma. Nu presenteras dock forskning som visar att det kanske inte är så.

På European Planetary Science Congress i Madrid presenterades en forskningsstudie som visar på att många sådana planeter utvecklats på ett sätt som minskar chanserna för att liv ska kunna uppstå och bestå över tid. Några viktiga faktorer för liv på vår jord är förekomsten av en atmosfär, vulkanisk aktivitet, förekomsten av ett magnetfält och plattektonik. Vulkanism och plattektonik bidrar till ett kretslopp som reglerar klimat och förflyttar ämnen som ingår i "livets byggstenar". Magnetfältet, som skapas av att jorden har en flytande metallisk kärna, bidrar till att atmosfären inte förstörs.

Eftersom trycket inne i en superjord är kanske 10 gånger större än i jordens inre kan det innebära att dessa planeters inre struktur på ett avgörande sätt skiljer sig från jordens struktur. Det kan rent av vara så att det inte finns någon tydlig uppdelning mellan kärna och mantel i dessa planeter. Om det inte finns någon metallisk kärna riskerar magnetfälten att bli svaga, vilket på ett avgörande sätt minskar förutsättningarna för liv på dessa planeter. Även plattektonik och vulkanism tycks förekomma i mindre omfattning, vilket ytterligare reducerar dessa förutsättningar. Forskarna tror dock att det finns stora skillnader i hur superjordar utvecklats och att det bland dem trots allt kan finnas sådana planeter som i mångt och mycket ser ut som vår jord, fast i större skala.