Rymdsonder får numera oftast sin energiförsörjning i form av solenergi med hjälp av stora solpaneler. Dessa fungerar alldeles utmärkt så länge rymdsonden befinner sig i de inre delarna av solsystemet. För mer komplexa uppdrag, typ Marsfordonet Curiosity eller för rymdsondsuppdrag längre bort från solen räcker dock inte solenergin till utan det krävs andra energikällor. Det brukar då handla om kärnkraft och användning av plutonium-238. Det är en plutoniumisotop som används specifikt i rymdsonders RTG:er (RTG= Radioisotope Thermoelectric Generator). Under de senaste årtiondena har NASA köpt plutonium från Ryssland, men meddelar nu att man startar upp egen tillverkning. Inledningsvis är tillverkningstakten så låg som 1,5 kilo plutonium-238 per år. Det innebär att det krävs några årsproduktioner till en enda rymdsond.
Mer än 20 rymdsondsuppdrag under de senaste årtiondena har varit beroende av plutonium. Det rör sig framförallt om rymdsonder till Jupiter, Saturnus och ännu längre bort från jorden. Rymdsonder som Galileo, Cassini, New Horizons m.fl har varit kärnkraftsdrivna. Även Curiosity har en liten kärnreaktor för att klara det mycket avancerade uppdrag som fordonet har.
Kärnkraft och rymdsonder har varit ett kontroversiellt ämne. När t.ex rymdsonden Galileo skulle sändas till Jupiter förekom omfattande demonstrationer. Risken för en kärnkraftsolycka vid uppskjutning av rymdsonder har diskuterats en hel del. Forskare menar dock att risken är mycket liten även om ett haveri uppstår vid uppskjutningen.
Illustration av en RTG (Bildkälla: NASA)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar