Blir det någon svensk forskningssatellit?

Robert Cumming på Populär Astronomi skriver idag om en rapport som beskriver förslag på svenska forskningssatelliter. Rapporten, som är beställd av Rymdstyrelsen, har under ett par månader varit hemligstämplad men har nu alltså publicerats. Det är en lite märklig historia det hela. Det började med att Rymdstyrelsen i november 2011 höll en hearing om idéer och tankar kring en svensk forskningssatellit som för en relativt billig peng (max 40 miljoner kronor) skulle kunna utföra något intressant forskningsuppdrag. I januari 2012 skulle idéförslagen vara inne. 12 förslag kom in och av dessa valdes 5 ut för vidare utvärdering. Det visade sig sedermera att alla förslag kraftigt översteg den budgetram som Rymdstyrelsen satt upp. I den rapport som rymdstyrelsen nu publicerar framgår att inget av projekten ens kan realiseras för under 100 miljoner kronor. Som Robert på Populär Astronomi skriver kan man ju fundera på realismen i både projektförutsättningar och i projektförslag.

Ett av de fem projektförslagen som utvärderades var CHEOPS, en satellit/rymdsond som ska studera exoplaneter. Den har valts ut av ESA inom ramen för det s.k Small Science Programme. Uppskjutning planeras ske 2017. Ödet för de övriga fyra projektidéerna är oklart i dagsläget.

CHEOPS (Bildkälla: ESA)

Innebär detta slutet på svenska forskningssatelliter? Ja, kanske det. Det är inte otroligt att åtminstone projekt av lite mer betydande vetenskapligt intresse kommer att ske inom ramen för ESA:s verksamhet. Trots optimistiska tongångar när Rymdforum hade sitt möte i Trollhättan för en dryg månad sedan så finns det en uppenbar risk för att den svenska rymdpolitiken även framledes kommer att gå på tomgång. Det är synd. En helsvensk forskningssatellit hade varit spännande. Tekniskt kunnande och kapacitet att genomföra projektet finns, men pengar och politiskt intresse är det som saknas.