NASA rapporterar från Mars, Merkurius och månen

Igår kväll var det en väldans intensiv rapportering om rymdsonders utforskning från NASA:s sida. Det ramlade in rapporter från Curiositys utforskning av Mars, från rymdsonden Messengers utforskning av Merkurius och från analyser av rymdsondsdata från månen.

Om vi börjar med Curiosity och Mars så höll NASA igår kväll en presskonferens där man berättade att analyser nu bekräftar att det var en gammal flodbädd som Curiosity passerade i höstas (läs HÄR). Man har analyserat grus i flodbädden och funnit att vatten strömmat med en hastighet på ca en meter per sekund och floden haft ett djup på mellan några decimeter och uppemot en meter. Forskarna studerar grusstorleken för att avgöra vattenflöden m.m. Bilden nedan visar en detaljbild på delar av flodbädden.

(Bildkälla: NASA)

Forskarna har också analyserat data från sonden som förde Curiosity till Mars för att försöka utröna graden av strålning som eventuella framtida Marsastronauter kommer att utsättas för. Curiositys RAD-instrument (Radiation Assessment Detector) genomförde för första gången en mätning av denna strålning inifrån en rymdsond med ungefär samma förhållanden som en Marsbesättning skulle uppleva. Resultaten av mätningarna indikerar att strålningsnivån kan vara högre än det NASA tillåter under en astronauts hela aktiva rymdliv. Det innebär att man bör finna snabbare sätt att resa till Mars för att därigenom utsättas för mindre strålning. Man kan ju fundera på vad det innebär för projektet MarsOne som vill sända bosättare till Mars. Undrar just om de kan överleva så värst länge på denna planet? Det som är särskilt bekymmersamt är den kosmiska strålningen som härstammar från t.ex supernovautbrott och strålningen från solen vid större solutbrott.

RAD-mätningen av strålning (Bildkälla: NASA)

Om vi sedan fortsätter med rapporter från Merkurius så har rymdsonden Messenger levererat en fin bild. På bilden ser vi "Merkuriusskäran" med alla dess kratrar i detalj. Många meteornedslag har det blivit under årmiljonernas lopp!

(Bildkälla: NASA)

Slutligen månen och de analyser som gjorts utifrån månsonderna Ebb's och Flow's observationer. De två sonderna, som ingick i GRAIL-projektet, studerade framförallt månens gravitation. Resultaten av observationerna visar att gravitationen är ojämn, vilket t o m påverkar rymdsonder som sänds till månen. Det finns områden på månen som har en koncentration av massa, som innebär en större gravitationskraft. Forskarna tror att stora asteroid- och kometnedslag är orsaken till denna koncentration. NASA hoppas att forskningsresultaten kan bidra till att rymdsonder framöver kan sändas till andra himlakroppar med större precision.

De två GRAIL-sonderna (Bildkälla: NASA)

Nog händer det en hel del i rymdsondernas värld!