Saturnusmånen Titan tycks ha aktiva vulkaner

På den europeiska planetkonferensen i London förra veckan presenterades en intressant studie rörande Saturnus stora måne Titan. Forskarna har med hjälp av data från rymdsonden Cassini studerat vad som tycks vara spåren efter aktiva vulkaner i närheten av Titans ekvatorregion. Alltsedan Cassini började studera Titan har bilden av en geologiskt aktiv måne blivit allt tydligare. Det är få kratrar på månen och en ganska ung och slät yta, som kontinuerligt påverkas av metanregn, erosion och geologisk aktivitet. På så sätt är denna måne lik vår jord.

Genom att studera Titans yta under en längre period har forskarna kunnat konstatera att månens albedo (det ljus som reflekteras från ytan) har förändrats över tid. Några områden har blivit mörkare och andra områden ljusare. Man tror att stora isvulkaner (kryovulkaner), ovanpå stora underjordiska oceaner genom utbrott omformar landskapet. Det finns flera bergformationer på Titan som liknar de som finns här på jorden. Forskarna tror att dessa vulkanområden kan tänkas ha förutsättningar att hysa liv. 

Bilden nedan visar en jämförelse mellan en av dessa isvulkankandidater, Sotra Patera, och Kirishima-vulkanen i Japan. Sotra Patera har en krater som är över en kilometer djup. Läs mer om vulkanism på Titan på Science Daily's websida.

(Bildkälla: NASA resp USGS)

Rymdsonden Cassini har vid sin senaste förbiflygning (den 94:e i ordningen!) studerat några av Titans stora metansjöar vid månens nordpol. I bilden nedan syns detta sjölandskap under molnen. Det är inga små sjöar det rör sig om. Sjön Kraken Mare är Titans största kända sjö. Den är hela 400.000 kvadratkilometer stor och därmed lika stor som jordens största sjö, Kaspiska havet.

(Bildkälla: NASA)

Titan är verkligen en hyperintressant himlakropp. Den är tyvärr svår att studera från en rymdsonds perspektiv i och med att månen ofta är täckt av mycket täta moln. Månlandaren Huygens, som medföljde rymdsonden Cassini till Saturnussystemet, landade på Titan i januari 2005. Den sände data i ca 90 minuter från Titan innan den dog. Även om denna landare lyckades ta en del bilder och samla in en hel del data hade det varit intressant med en ny dedikerad Titanlandare, som mer utförligt kunde utforska denna måne. För ett par år sedan var det nära att NASA hade satsat på projektet TiME (Titan Mare Explorer). Det var tänkt att denna landare skulle studera någon av Titansjöarna. Projektet var ett av tre tänkbara s.k Discoveryprojekt, men det fick stryk i slutomgången av projektet InSight. Kanske dags att väcka projektidén till liv igen, för visst hade det varit intressant att se en farkost flyta fram på en av Titans metanrika sjöar?!

Illustration av TiME (Bildkälla: NASA)