De stora astronomikonferensernas vecka

Som jag skrev igår är det dags för årets stora svenska astronomikonferens, i Lund. Det pågår också en stor amerikansk planetkonferens just nu. Det är "Division for Planetary Sciences meeting", som i år hålls i Denver. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har rapporterat kort om några intressanta forskningsrön som presenterats på konferensen. Bland annat Merkurius märkliga rotation har studerats.

Merkurius roterar runt sin axel på ca 59 dagar och har en omloppsbana runt solen på 88 dagar. Det innebär att planeten roterar tre varv runt sin axel när den avverkar 2 varv runt solen. Detta 3:2-förhållande har länge fascinerat forskarna. Hur har det blivit så? Är det normalt och kanske rentav vanligt i exoplanetsystem? Astronomen Benoit Noyelles har gjort datorsimuleringar som visar att just detta 3:2-förhållande faktiskt är det mest troliga när en planet som Merkurius bildas. Noyelles tror också att Merkurius mycket tidigt hamnade i detta rotationsmönster, kanske redan 10 miljoner år efter att planeten bildades. Det torde också vara vanligt i andra planetsystem.

Merkurius (Bildkälla: NASA)

Merkurius har liksom andra planeter i vårt solsystem utsatts för en stor mängd meteornedslag. Den period som forskarna kallar för "the late heavy bombardment", lite drygt 3,5 miljarder år sedan skapade till stor del det kraterfyllda landskap som vi idag ser på Merkurius. Omfattande vulkanisk aktivitet, med stora lavaflöden, har dock jämnat ut landskapet framförallt på det norra halvklotet. Ett flertal föredrag på konferensen handlade just om hur Merkurius yta formats och successivt omvandlats till vad det är idag. Rymdsonden MESSENGER förser därvid forskarna med stora mängder data och detaljerade bilder.