Det har varit ganska sporadiskt med inlägg i rymdsondsbloggen i år. Det kommer att bli så åtminstone fram till sommaren. Jag kommer att lägga mindre tid på bloggandet framöver och fokusera på lite andra saker. Så ni som troget följer denna blogg får ha lite tålamod. "Viktiga" nyheter kring rymdsonder, exoplaneter m.m kommer även fortsättningsvis att rapporteras i bloggen men kanske med lite fördröjning.
onsdag 26 februari 2014
torsdag 20 februari 2014
Vackra sanddyner på Mars
NASA:s rymdsond MRO (Mars Reconnaissance Orbiter) har tagit en fin bild på sanddyner på Mars. Naturen kan tydligen skapa vackra formationer även på Mars.
(Bildkälla: NASA)
Ett tips: Kolla in websidan Rymdturism.se!
Websidan Rymdturism.se har uppdaterats och fått en helt ny design. Här finns mycket intressant att läsa om en ny spirande bransch - rymdturismen. Inom ett par år kommer vi att få se de första rymdfärderna med privatpersoner. Ett flertal rymdbolag är i startgroparna för att sända upp turister till rymden. Det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver.
Curiosity rullar sakta fram i mjuk Marssand
Som jag berättat tidigare här i bloggen försöker NASA:s tekniker spara lite på Marsfordonet Curiositys känsliga aluminiumhjul. Dom pallar inte riktigt alla de vassa stenar som fordonet kör över. Därför har man nu dirigerat om Curiosity så att den kör i lite mjukare terräng, gärna sand.
Vi har nu följt Curiositys öden och äventyr i mer än 18 månader och fordonet tycks fungera finfint (bortsett från skadorna på hjulen). Det är många nya platser på Mars som vi fått stifta bekantskap med. NASA lägger ner en hel del energi på att ge varje liten sten och varje sänka ett fantasifullt namn. Eller vad sägs om Violet Valley, Moonlight Valley och Dingo Gap? Som hämtat ur en westernfilm från 70-talet. Bilden nedan visar den etapp som Curiosity just nu avverkar. Klicka på bilden för att förstora den.
Spår i sanden (Bildkälla: NASA)
Vi har nu följt Curiositys öden och äventyr i mer än 18 månader och fordonet tycks fungera finfint (bortsett från skadorna på hjulen). Det är många nya platser på Mars som vi fått stifta bekantskap med. NASA lägger ner en hel del energi på att ge varje liten sten och varje sänka ett fantasifullt namn. Eller vad sägs om Violet Valley, Moonlight Valley och Dingo Gap? Som hämtat ur en westernfilm från 70-talet. Bilden nedan visar den etapp som Curiosity just nu avverkar. Klicka på bilden för att förstora den.
(Bildkälla: NASA)
Plato - nästa generation rymdteleskop för sökandet efter exoplaneter
Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelar att man beslutat att satsa på projektet Plato, ett rymdteleskop för sökandet efter exoplaneter. Plato står för Planetary Transits and Oscillations of stars. Projektet ingår i ESA:s program "Cosmic Vision 2015-2025" och går ut på att söka efter planeter kring stjärnor som är relativt nära solen. Rymdteleskopet kommer, likt flera andra rymdteleskop (Kepler, CoRoT) att använda sig av transitmetoden. När planeter passerar framför en stjärna uppstår en liten ljusdipp. Om denna ljusdipp uppstår med jämna mellanrum är det sannolikt en annan himlakropp, troligen en planet, som kretsar kring stjärnan.
Plato är ett lite annorlunda rymdteleskop. Det består inte av ett enda kraftigt teleskop, utan av hela 34 små teleskop som kan skanna av stora delar av stjärnhimlen på kort tid. En miljon stjärnor ska tydligen kunna observeras! Förutom planetsökande ska Plato också studera stjärnors aktivitet och på så sätt identifiera stjärnor som kan ge planeter de rätta förutsättningarna för att liv ska uppstå. Det vill säga att de är hyfsat stabila över en längre tidsperiod. Stjärnstudierna ska ge ökad kunskap om stjärnors massa, storlek och ålder. Även för de planeter man upptäcker hoppas man kunna beräkna storlek och massa och därmed också planeters densitet. Förhoppningen är förstås att finna en planet som kan tänkas ha en sammansättning ungefär som vår egen jord.
Om allt fungerar som det ska med teleskopen finns goda möjligheter att vi om lite drygt 10 år har identifierat en uppsjö jordliknande planeter som finns i stjärnornas beboeliga zoner och som kan ha flytande vatten. Någon av dessa planeter kan kanske hysa liv. Kanske finns det rent av andra planetsystem som liknar vårt solsystem.
Plato sänds upp år 2024 från ESA:s raketbas i Kourou i Franska Guyana. Den kommer att placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt 2. ESA:s satsning på Plato innebär att ESA har ambitionen att ta täten i jakten på exoplaneter. Tillsammans med Gaia- respektive Cheopsprojekten kommer ESA att bli ledande i sökandet efter planeter.
Läs också vad Robert Cumming på Populär Astronomi skriver om Platoprojektet. Det innebär ett rejält lyft för svensk planetforskning.
Många planetsystem återstår att finna (Bildkälla: ESA)
Plato är ett lite annorlunda rymdteleskop. Det består inte av ett enda kraftigt teleskop, utan av hela 34 små teleskop som kan skanna av stora delar av stjärnhimlen på kort tid. En miljon stjärnor ska tydligen kunna observeras! Förutom planetsökande ska Plato också studera stjärnors aktivitet och på så sätt identifiera stjärnor som kan ge planeter de rätta förutsättningarna för att liv ska uppstå. Det vill säga att de är hyfsat stabila över en längre tidsperiod. Stjärnstudierna ska ge ökad kunskap om stjärnors massa, storlek och ålder. Även för de planeter man upptäcker hoppas man kunna beräkna storlek och massa och därmed också planeters densitet. Förhoppningen är förstås att finna en planet som kan tänkas ha en sammansättning ungefär som vår egen jord.
Om allt fungerar som det ska med teleskopen finns goda möjligheter att vi om lite drygt 10 år har identifierat en uppsjö jordliknande planeter som finns i stjärnornas beboeliga zoner och som kan ha flytande vatten. Någon av dessa planeter kan kanske hysa liv. Kanske finns det rent av andra planetsystem som liknar vårt solsystem.
En illustration som visar Platos multiteleskopsystem (Bildkälla: ESA)
Plato sänds upp år 2024 från ESA:s raketbas i Kourou i Franska Guyana. Den kommer att placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt 2. ESA:s satsning på Plato innebär att ESA har ambitionen att ta täten i jakten på exoplaneter. Tillsammans med Gaia- respektive Cheopsprojekten kommer ESA att bli ledande i sökandet efter planeter.
Läs också vad Robert Cumming på Populär Astronomi skriver om Platoprojektet. Det innebär ett rejält lyft för svensk planetforskning.
lördag 15 februari 2014
Ryktet om månfordonet Yutus död överdrivet
Häromdagen skrev jag här i bloggen att det kinesiska månfordonet Yutu fått motorstopp och slutat fungera. Det visade sig vara lite förhastat. Ryktet om Yutus död visade sig vara kraftigt överdrivet. Häromdagen visade Yutu tydliga tecken på att vara vid liv och de kinesiska teknikerna har gott hopp om att den ska fortsätta sin färd på månen. Vad lär man sig av detta? Jo, att aldrig dödförklara en rymdsond eller ett rymdfordon för tidigt. Det finns många exempel på att till synes stendöda rymdfarkoster återupplivats.
Rymdsonden LADEE:s första bilder från månen
Rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) sändes upp den 7 september ifjol. Sondens uppdrag är att studera månens tunna atmosfär och förekomsten av damm och stoft. LADEE har förstås också en kamera och har tagit ett antal bilder på månytan. De första av dessa bilder har nu sänts till jorden. Bilderna visar en del av månens yta som är ganska jämn med endast ett antal mindre kraterhål. De största kratrarna i bildsekvensen är lite drygt 20 kilometer i diameter.
(Bildkälla: NASA)
onsdag 12 februari 2014
Solen i huvudrollen i detta vackra skådespel
NASA har publicerat en video som visar några av alla de utbrott som solsonden SDO observerat under sitt fjärde år i rymden. Kolla in detta för det är verkligen vackert! Passande musik till videon dessutom.
(Källa: NASA)
Månfordonet Yutu har slutat fungera
Populär Astronomi rapporterar att det kinesiska månfordonet Yutu slutat fungera. Yutu fick problem redan i slutet av januari och kinesiska rymdmyndigheten CNSA:s tekniker har inte lyckats få liv i fordonet. Det var en rejäl missräkning för det annars så framgångsrika kinesiska månprojektet. Målet var att fordonet skulle klara sig i minst tre månader och under den tiden utforska området kring landningsplatsen. Nu lyckades den köra endast 100 meter innan den fick "motorstopp". Det blir lite att fundera över för de kinesiska teknikerna. Man har en bit kvar till den teknologiska nivå som NASA har. Deras två Marsfordon kör på för fulla muggar. Den ena av fordonen, Opportunity, har kört omkring på Mars i 10 år och snart avverkat 4 mil. Visserligen ingen hiskelig sträcka, men ändock imponerande. Yutu hann i alla fall bli ordentligt fotograferad.
(Bildkälla: CNSA)
Norrsken på Saturnus
Det är inte bara jorden som har norrsken (eller polarsken som det väl egentligen heter). Även Saturnus kan uppvisa motsvarande fenomen. Rymdteleskopet Hubble har tillsammans med rymdsonden Cassini studerat Saturnus norrsken. Läs mer på NASA:s websida.
Kolla också in den här videon som visar det hela mer utförligt.
(Bildkälla: NASA)
Kolla också in den här videon som visar det hela mer utförligt.
(Källa: NASA)
Solsystemets största måne, Ganymedes, har nu kartlagts
NASA rapporterar att forskare vid Wheaton College har skapat en geologisk karta över Jupitermånen Ganymedes, solsystemets största måne. Med hjälp av alla de bilder som rymdsonderna Voyager 1 och 2 samt Galileo tog har man lyckats skapa en Ganymedesglob. De två Voyagersonderna passerade Jupitersystemet 1979 och passade då på att ta en del bilder. Rymdsonden Galileo kretsade kring Jupiter och dess månar mellan 1995 och 2003 och kartlade månarna än mer detaljerat. Filmen nedan visar Ganymedes geologi.
Denna måne har under olika perioder utsatts för en stor mängd meteornedslag och också varit tektoniskt aktiv. Det har skapat en ganska stor variation i månens geologi. Forskarna hoppas att kartan kan vara till nytta vid framtida utforskning av Ganymedes. Den europeiska rymdmyndigheten ESA kommer att sända iväg rymdsonden JUICE för att specifikt studera de fyra stora Jupitermånarna (som är Io, Europa, Ganymedes och Callisto). Den sänds upp först år 2022 och når Jupitersystemet åtta år senare, 2030.
Med en bra kikare (och stativ) kan man faktiskt få syn på Ganymedes och de tre andra galileiska månarna. Så det är bara att ge sig ut på månjakt!
(Källa: USGS Astrogeology Science Center/Wheaton/ASU/NASA)
Denna måne har under olika perioder utsatts för en stor mängd meteornedslag och också varit tektoniskt aktiv. Det har skapat en ganska stor variation i månens geologi. Forskarna hoppas att kartan kan vara till nytta vid framtida utforskning av Ganymedes. Den europeiska rymdmyndigheten ESA kommer att sända iväg rymdsonden JUICE för att specifikt studera de fyra stora Jupitermånarna (som är Io, Europa, Ganymedes och Callisto). Den sänds upp först år 2022 och når Jupitersystemet åtta år senare, 2030.
Med en bra kikare (och stativ) kan man faktiskt få syn på Ganymedes och de tre andra galileiska månarna. Så det är bara att ge sig ut på månjakt!
måndag 10 februari 2014
Curiosity har tagit fina landskapsbilder på Mars
NASA har publicerat mängder med fina bilder som Marsfordonet Curiosity tagit de senaste dagarna. På den första bilden syns vid horisonten den bergsformation, Mount Sharp, som Curiosity nu har siktet inställt på.
(Bildkälla: NASA)
Det område som Curiosity just nu kör i består av ganska mycket sand. Bilden nedan visar mjuka fina sanddyner.
(Bildkälla: NASA)
Men det finns också en hel del stenar i området. NASA försöker göra ett vägval där man undviker alltför mycket stenar. Som jag skrivit tidigare här i bloggen tycks de vassa stenarna åstadkomma en hel del skador på Curiositys hjul.
(Bildkälla: NASA)
Just nu publiceras en enorm mängd bilder i råformat på NASA:s websida. Kolla HÄR.
Fakta om rymdsonder har uppdaterats
Fliken "Fakta om rymdsonder" har nu uppdaterats. I fliken kan man läsa om alla nu aktiva rymdsonder + om några av de sonder som nyligen avslutat sina uppdrag. Beskrivning ges också av ett urval rymdobservatorier. Läs sedan senaste nytt om respektive rymdsond/rymdobservatorium genom att klicka på länkarna på högersidan.
lördag 8 februari 2014
Keplerteleskopet verkar fungera igen tack vare skickliga tekniker
New Scientist meddelar på sin websida att Keplerteleskopet återigen har upptäckt en exoplanet. Det är den första upptäckten efter det att Keplerteleskopet fick tekniska problem ifjol. Forskarna trodde då att det var kört för detta rymdteleskop. Jag har här i bloggen skrivit några domedagsartikar om det hela. Med trasiga reaktionshjul såg det ut som om teleskopets stabilitet försämrats så mycket att vidare utforskning omöjliggjordes. Det är därför glädjande att meddela att NASA-teknikerna fixat teleskopet. På något sätt får man teleskopet att bli stabilt med hjälp av solens strålning. Fråga mig inte hur det går till. Än en gång har NASA-teknikerna lyckats fixa till synes omöjliga problem.
Den planet Keplerteleskopet observerat, WASP-28b, har varit känd sedan tidigare. Det är en Jupiterstor gasplanet som kretsar väldigt nära sin stjärna och gör ett varv på bara lite drygt 3 dagar. Det lär bli den typen av fynd som Keplerteleskopet kommer att kunna göra framöver. Några jordkopior kommer vi inte att få se. Om inte teknikerna gör nya magiska tricks förstås. Man ska aldrig säga aldrig med andra ord.
Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)
Den planet Keplerteleskopet observerat, WASP-28b, har varit känd sedan tidigare. Det är en Jupiterstor gasplanet som kretsar väldigt nära sin stjärna och gör ett varv på bara lite drygt 3 dagar. Det lär bli den typen av fynd som Keplerteleskopet kommer att kunna göra framöver. Några jordkopior kommer vi inte att få se. Om inte teknikerna gör nya magiska tricks förstås. Man ska aldrig säga aldrig med andra ord.
Rymdsonden Messenger har tagit 200.000 bilder!
I dagarna passerades ännu en milstolpe i ett av de senaste årens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. Jag talar om rymdsonden Messenger och dess utforskning av planeten Merkurius. NASA rapporterar att sonden tagit 200.000 bilder på solsystemets innersta planet. Fantastiskt! Denna rymdsond som sändes upp i augusti 2004 har överträffat alla förväntningar. Efter en lång färd nådde sonden Merkurius i mars 2011. Sedan dess har Messenger gjort närmare 3.000 varv runt Merkurius och fotograferat varenda kulle och varenda krater. Det här projektet är ett utmärkt exempel på hur en rymdsond kan öka vår kunskap om solsystemets himlakroppar. Före Messenger hade vi en ganska vag bild av Merkurius. Nu känns det som vi kan Merkurius riktigt bra. I och med det har vi idag en hyfsat god bild av solsystemets sex innersta planeter. Återstår att utforska de två yttersta planeterna, Uranus och Neptunus.
Se mer bilder från Merkurius genom att klicka HÄR.
Några sammanfogade bilder (Bildkälla: NASA)
Se mer bilder från Merkurius genom att klicka HÄR.
Curiosity har tagit en bild på jorden och månen
Marsfordonet Curiosity studerar inte bara Mars utan riktar emellanåt sina kameror mot andra mål. I bilden nedan har en av kamerorna fångat jorden och månen på Mars natthimmel. Man kan ju tänka sig att det är relativt ljusstarka "stjärnor" på Marshimlen.
(Bildkälla: NASA)
torsdag 6 februari 2014
Planeten som wobblar
Forskare har med hjälp av Keplerteleskopet upptäckt en planet som wobblar. Planeten, Kepler 413b, befinner sig 2.300 ljusår från oss. Den kretsar nära två dvärgstjärnor i ett dubbelstjärnesystem. Omloppstiden är bara 66 dygn och Kepler 413b påverkas kraftigt av de två stjärnorna. Den rör sig upp och ner i omloppsbanan skulle man kunna säga. Planetens rotationsaxel lutar några grader (jordens axel lutar som bekant 23,5 grader). Axellutningen kan dock variera så mycket som 30 grader under en 11-årsperiod, vilket är extremt jämfört med vår betydligt mer stabila jord.
Om man skulle stå på en sådan planet skulle man sannolikt få uppleva stora oregelbundna säsongsvariationer som skulle göra livet svårt. Det är sannolikt ingen beboelig värld vi talar om. Läs mer på NASA:s websida.
Om man skulle stå på en sådan planet skulle man sannolikt få uppleva stora oregelbundna säsongsvariationer som skulle göra livet svårt. Det är sannolikt ingen beboelig värld vi talar om. Läs mer på NASA:s websida.
(Bildkälla: NASA)
Färsk Marskrater som det lyser om
Det slår ner en och annan meteor på Mars. Resultatet kan bli ganska spektakulära kratrar. Bilden nedan är tagen av NASA:s rymdsond MRO. Den visar en krater som skapats någon gång mellan juli 2010 och maj 2012. Nu har MRO:s HiRISE-kamera tagit en skarp bild på kratern. Lysande skulle man kunna säga! Kratern är ca 30 meter i diameter. I samband med meteornedslaget har en massa Marsmateria kastats upp. En del så långt som 15 kilometer från nedslagsplatsen!
(Bildkälla: NASA)
lördag 1 februari 2014
Exoplanetsidan har uppdaterats
Jag har gjort en lite större uppdatering av exoplanetsidan här i bloggen. Till dags dato har 1.075 exoplaneter upptäckts. Det är fortfarande en överväldigande majoritet av gasplaneter som forskarna funnit med hjälp av rymdteleskop och jordbundna teleskop. Bara ca 1 procent av de upptäckta planeterna är någotsånär jordliknande. Sannolikt finns det en enorm mängd jordstora planeter därute, men det är bokstavligen som att leta efter en nål i en höstack. Vi får ställa vårt hopp till framtida rymdobservatorier. Jag tänker då främst på Gaia (som redan sänts upp), Tess, James Webb, CHEOPS och Plato. Läs mer om dessa rymdobservatorier genom att klicka på länkarna till höger här på sidan.
För er som är intresserade av exoplaneter kan jag rekommendera några bra websidor, förutom att förstås studera min exoplanetsida samt läsa bloggens inlägg om exoplaneter. Det har blivit över 200 inlägg i ämnet! Kolla in följande websidor:
Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)
För er som är intresserade av exoplaneter kan jag rekommendera några bra websidor, förutom att förstås studera min exoplanetsida samt läsa bloggens inlägg om exoplaneter. Det har blivit över 200 inlägg i ämnet! Kolla in följande websidor:
- Exoplanet.eu
- NASA:s Keplersida
- Planetary Habitability Laboratorys exoplanetkatalog
- Peter Lindes websida om jakten på liv i universum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)