Nej, det är ingen snögubbe i rymden!

Ibland kommer det bilder från våra rymdsonder som ser lite roliga ut. Som idag t.ex, då rymdsonden CASSINI sänder oss denna fina bild.


Saturnusmånarna Rhea och Titan (Bildkälla: NASA)

Det är de två Saturnusmånarna Rhea (den mindre) och Titan (den större) som ser ut som en snögubbe i rymden. De är inte fullt så nära varandra som man skulle kunna tro. Avståndet mellan månarna är faktiskt 700.000 kilometer!

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4462

Hur stor är sannolikheten för civilisationer på andra planeter?

Det är mycket som måste stämma in om liv ska uppstå på en planet. Häromdagen skrev jag om forskarna som ansåg att en planets rotationsaxels lutning kunde vara avgörande om livsformer ska utvecklas (läs här). Förutom rotationsaxelns lutning så kan man lista diverse andra faktorer som måste vara uppfyllda för att liv ska uppstå och frodas :

• Planeten måste kretsa runt en stjärna med en hyggligt lång livslängd och som är stabil över tiden. Det är en fördel om stjärnan är ungefär som vår sol i storlek och massa. Sannolikt är dubbelstjärnesystem diskvalificerade då det skulle innebära en märklig dygns- och årsrytm för planeten, med stora variationer i yttemperatur m.m.
• Solsystemet måste innehålla sådana grundämnen som är av betydelse för att liv ska uppstå. Man brukar bl a nämna följande grundämnen: syre, kol, väte och kväve. Dessa ämnen är relativt vanligt förekommande i universum. Väte är ju tillsammans med helium universums huvudingredienser. Syre, kol och kväve är det tredje, fjärde respektive sjätte vanligaste grundämnet i universum. Livet på jorden är kolbaserat och det kan tyckas vara en absolut förutsättning för liv, men det kan inte uteslutas att andra möjligheter finns att liv uppstår. Det räcker dock inte med att grundämnena finns. De måste också finnas i de molekyler som utgör livets byggstenar och som bygger celler. Flytande vatten är dessutom en viktig ingrediens, även om det är möjligt att andra flytande vätskor också kan skapa förutsättningar för liv. Flytande vätskor kan transportera molekyler så att kemiska reaktioner lättare uppstår. 
• Planeten ska kretsa på ett "lagom" avstånd från "sin" stjärna så att det inte blir för varmt eller för kallt. Den måste vara inom den s.k "beboeliga zonen". Planetens rotationstid har sannolikt också stor betydelse för värmeutvecklingen m.m.
• Planeten ska ha en atmosfär som är lagom tät och med rätt sammansättning. 
• Planeten måste befinna sig på en plats i solsystemet som gör att den skyddas från för mycket meteorer och från större asteroider och kometer. Kanske är det en fördel att ha stora massiva planeter i omloppsbanorna utanför eftersom dessa kan fånga in asteroider inna de hotar planeten. 
• Planeten kanske måste ha en yta som består av kontinentalplattor som rör sig inbördes och därmed rör om lite i materian.
• Planeten kanske måste ha vulkanism som också bidrar till att röra om i materian.
• Planeten kanske måste ha en måne, vars tidvattenkrafter har en positiv inverkan på jorden. 
• Planeten kan behöva träffas av kometer som för med sig vatten vid rätt tidpunkt i planetens historia. Detta vatten behöver komma i ett kretslopp.
• Planeten kan också behöva ha ett annat kretslopp, en kolcykel.
• Planeten ska ha turen att under en längre period inte utsättas för några större störningar som abrupt tar död på det liv som utvecklats.

Illustration av exoplaneten Kepler 22b - en lovande kandidat för liv (Bildkälla: NASA)

Även med miljarder planeter kan det vara så att sannolikheten för förekomsten av mer avancerade livsformer inte är så stor. Däremot är det högst troligt att enklare livsformer finns på en mängd olika ställen i universum. Kanske kommer vi att hitta bakteriellt liv på någon av planeterna eller månarna i vårt eget solsystem redan under de närmaste åren.

Nu vill ett universitet ta över ansvaret för en rymdsond

NASA:s ekonomiska kris är verkligen akut och gör att andra tar över NASA:s tidigare uppgifter. Den ryska rymdmyndigheten Roscosmos sköter numera om transporterna till den internationella rymdstationen (ISS) efter att de amerikanska rymdfärjorna lagts ned. Den europeiska rymdmyndigheten ESA förhandlar med Roscosmos om ryskt deltagande i ExoMars-projektet eftersom NASA inte längre kan vara med och delfinansiera projektet. Ett flertal amerikanska företag hoppas få sköta transporter till ISS åt NASA redan inom de närmaste åren. Nu fylls listan på NASA:s tillkortakommanden på med ytterligare en punkt: Californua Institute of Technology (Caltech) vill ta över ansvaret för driften av rymdsonden Galaxy Evolution Explorer (GALEX) efter att NASA meddelat att man inte vill förlänga sondens uppdrag.


Illustration av GALEX (Bildkälla: NASA/JPL-Caltech)

Detta rymdteleskop har framgångsrikt studerat universums utveckling och struktur i ultraviolett ljus sedan den sköts upp i april 2003. Bland viktigare upptäckter kan nämnas den kometliknande svans som stjärnan Mira tycks ha (se bilden nedan), ringar av nya stjärnor kring gamla galaxer, en rad unga galaxer under utveckling samt nya fakta kring mörk energi m.m. Förra veckan meddelade NASA att man satt rymdsonden i s.k "standby mode", vilket innebär att den avbryter sina observationer.


Mira's kometliknande svans (Bildkälla: NASA)

GALEX forskning har till stora delar skötts av Caltech under alla år. Nu vill man förhandla med NASA om att  ta över ansvaret för och ägandet av rymdsonden och fortsätta observationerna. Tydligen har inte NASA rätt att fortsätta olika rymdsonders uppdrag med extern finansiering utan lösningen blir då att överföra ägarskapet av rymdsonden till Caltech, sannolikt utan att universitetet behöver betala en endaste cent. Det kostar dock avsevärda summor att drifta rymdsonden. Caltech väntas lämna definitivt besked i frågan inom den närmaste månaden.

Det finns en hel del intressanta uppdrag för GALEX. De senaste månaderna har den bl a studerar en del av de stjärnor som rymdteleskopet Kepler har tittat på. Kanske kan GALEX hjälpa till i sökandet efter exoplaneter? Så låt oss hoppas att Caltech beslutar sig för att ta över driften av GALEX.

Läs mer på: http://spaceflightnow.com/news/n1202/10galex/

Rymdsonden NEW HORIZONS är inne på spurtrakan

Rymdsonden NEW HORIZONS är på väg mot Pluto. Den har färdats i 2.213 dagar och avverkat hela 22 AU (1 AU = ca 150 miljoner kilometer) och passerat en bra bit förbi Uranus omloppsbana runt solen. Nu är det "bara" 10 AU (1,5 miljarder kilometer) kvar. Det känns som om rymdsonden är inne på spurtrakan. Det tar dock hela 1.248 dagar till innan den kommer som närmast Pluto. Var det någon som sa att det krävs tålamod för att bevaka vissa rymdsonder?


Illustration av New Horizons förbiflygning av Jupiter 2007 (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://pluto.jhuapl.edu/news_center/index.php

Nya besparingar väntar för NASA. Nedläggning av ExoMars?

På måndag lägger president Obama fram sitt budgetförslag för 2013. Det har läckt ut en del kring innehållet i budgetförslaget. Enligt uppgifter från Washington Post kommer NASA:s planetforskningsprogram att få en budgetreduktion med hela 20%, från 1,5 miljarder till 1,2 miljarder dollar. Dessutom finns stor risk för ytterligare besparingar de följande åren. Det var i och för sig väntat att det skulle bli besparingar inom något område i och med att rymdteleskopet James Webb fick fortsatt finansiering, men det innebär stora problem för några av de planerade rymdsondsprojekten. Framförallt tros kommande Marsprojekt komma att påverkas. NASA har en rymdsond, MSL, på väg till Mars och lär väl fokusera på det projektet. Samarbetsprojektet med ESA, ExoMars, är därmed ordentlig i farozonen. Där var det tänkt med två rymdsondsuppskjutningar 2016 respektive 2018. Frågan är väl om det inte blir nedlagt helt och hållet. För inte fortsätter väl ESA själv med detta stora projekt? Och det är väl inte heller sannolikt att ESA vill driva projektet vidare i samverkan med ryska rymdmyndigheten Roscosmos? En följdfråga är då också vad detta innebär för de ryska planerna om en "Phobos-Grunt 2"?

Det återstår att se vad det kompletta budgetförslaget innehåller. Det bör också påpekas att presidentens budgetförslag genomgår en budgetprocess som kan komma att fortgå under hela 2012 (såsom förra årets budgetmangling gjorde). Vad som kommer ut i slutändan av denna politiska kohandel kan vara något helt annat. Man kan konstatera av reaktionerna på de föreslagna sparåtgärderna att budgetdebatten redan startat.

Läs mer på: http://www.washingtonpost.com/business/economy/with-country-facing-red-ink-scientists-say-nasa-is-scaling-back-on-exploring-red-planet/2012/02/09/gIQA6I6M2Q_story.html

Läs också: http://www.spacepolitics.com/2012/02/09/cutting-back-the-solar-system/

Venus tappar fart

Det verkar som planeten Venus tappar fart. Rymdsonden VENUS EXPRESS har upptäckt att planeten roterar lite långsammare än vad den borde enligt tidigare mätningar. Rymdsonden upptäckte detta genom att notera att vissa tydligt markerade ytformationer på Venus inte riktigt var där dom borde vara. Det handlar förstår om mycket små differenser mot tidigare mätningar av Venus rotationshastighet, men är ändå intressant att notera. Venus rotation mättes upp av rymdsonden Magellan i början av 90-talet.


(Källa: ESA)

Vad är det då som gör att Venus tycks tappa fart? Forskarna tror att en bidragande orsak är den mycket täta atmosfären kring Venus. Atmosfären är mer än 90 gånger tätare än jordens atmosfär och det påverkar vädersystemen så att kraftig vindfriktion mot planetytan uppstår och saktar ner rotationshastigheten.

Hur mycket rör det sig om i minskad rotationshastighet? Det är inte en helt obetydlig skillnad. De tidigare mätningarna angav Venusdygnets längd till 243,0185 dagar. Nu har man funnit att dygnet är 6,5 minuter längre. Ingen evighet således, men en skillnad som i det riktigt långa perspektivet har betydelse.

Läs mer på: http://www.esa.int/esaCP/SEM0TLSXXXG_index_0.html

Varför inte bygga ett stort teleskop på månen?

Det har varit ganska tyst om rymdteleskopet James Webb (JWST) ett tag nu. Man får väl gissa att utvecklingsarbetet fortskrider enligt planerna. Om det fortsätter så, och man lyckas hålla sig inom de ekonomiska ramarna för projektet, så kanske man lyckas sända upp JWST någon gång kring 2018. JWST ska, till skillnad från Hubbleteleskopet som kretsar runt jorden, placeras vid Lagrangepunkt nr 2. Denna punkt ligger ca 1,5 miljoner kilometer bort. Här finns redan ett par andra rymdteleskop. Själa uppskjutningen är förstås alltid ett vågspel. I detta fallet handlar det om att sända upp en last som kostat 10-tals miljarder kronor att kosntruera. Uppskjutningen får alltså inte gå fel. Hubbleteleskopet behövde en hel del service under sina första år för att fungera korrekt. Det gick ju fint att serva teleskopet med hjälp av rymdfärjorna. Hur ska man serva JWST om det blir problem med den? Det lär bli omöjligt. Varför inte fundera på att bygga ett stort teleskop på månen istället?

Månen borde vara en ganka optimal plats för ett rymdteleskop och det skulle kunna börja byggas om 5-10 år när det kanske blir dags för mer frekventa månexpeditioner. Det kan löpande underhållas och dessutom byggas ut allteftersom tekniken utvecklas. Det är förstås inte helt okomplicerat att bygga något på månen. Spegelelementen m.m i teleskopet är dessutom ganska känsliga prylar och inte helt lätta att forsla oskadda till månen. Möjligen är det också ett problem med att ha ett teleskop på en himlakropp som kretsar kring vår jord. Eller finns det andra allvarliga invändningar mot en sådan idé som gör att det inte går? Tanken är rätt kul hur som helst.

Jag letade lite på webben och såg att idén om ett månteleskop har presenterats några gånger under årens lopp av olika forskare (se länkarna nedan). Även NASA har tydligen diskuterat frågan. Det verkar dessutom som om man för en rimlig summa pengar hade kunnat få ett betydligt kraftfullare teleskop än t o m JWST! Så varför har det inte blivit av?

Läs mer på: http://www.wired.com/science/space/news/2007/05/liquid_telescope

Läs också: http://imagine.gsfc.nasa.gov/docs/ask_astro/answers/970528a.html

Läs också: http://www.technologyreview.com/computing/20885/