När stjärnor som vår sol blir gamla och börjar sjunga på sista versen expanderar de kraftigt och blir röda jättar. I den processen tar stjärnan kål på alla planeter, månar, asteroider m.m som kretsar nära stjärnan. I vårt solsystem innebär detta slutet för Merkurius och Venus. Även jorden och Mars påverkas mycket kraftigt av den solvind som drabbar dem. New Scientist rapporterar att forskare vid University of California (UCLA) studerat ett antal vita dvärgar och upptäckt "onormalt" mycket tyngre grundämnen i atmosfären. Det är helt enkelt rester av de jordliknande planeter som stjärnan tagit kål på.
(Bildkälla: NASA)
Flera vita dvärgar omges av stoftringar liknande Saturnus ringar (fast mycket större förstås). Genom att studera sammansättningen av ämnen i de vita dvärgarnas atmosfär kan man fastslå vilken ämnessammansättning planeterna hade innan de förtärdes av stjärnan. Det har visat sig att sammansättningen överensstämmer med jordens sammansättning, med ämnen såsom syre, magnesium, kisel och järn. Jordliknande planeter kring andra stjärnor tycks alltså vara ganska lika vår jord vad gäller uppbyggnad och sammansättning. Forskningsstudien visar att kunskap om förhållanden kring andra stjärnor kan erhållas med hjälp av lite oväntade metoder.
Forskningen visar också att de vita dvärgarna tycks fortsätta sluka materia från asteroider m.m trots att de är döende. Det kan vara överlevande planeter längre ut i planetsystemen som gravitationellt påverkar mindre objekt och skickar in dem mot de vita dvärgarna.
UCLA-studien presenterades vid förra veckans amerikanska astronomikonferens i Long Beach, Kalifornien.
Jag skrev en artikel häromdagen om Keplerteleskopets senaste fynd; dels de 461 nya exoplanetkandidater som identifierats, dels de drygt 18.400 signaler teleskopet fångat upp och som kan indikera ytterligare exoplaneter (läs HÄR). På Planetary Habitability Laboratorys websida (PHL) har en analys av datamaterialet gjorts och man konstaterar att det kan gömma sig 262 jordliknande och beboeliga planeter bland alla dessa signaler!
Det krävs förstås ytterligare observationer innan dessa signaler ens platsar på listan över exoplanetkandidater och än mer observationer innan de kan bekräftas vara exoplaneter. Trots allt finns möjligheten att det rör sig om någon form av störning som gett upphov till de signaler som Keplerteleskopet fångat upp. Sannolikheten för att en stor andel av signalerna verkligen är exoplaneter är dock hög.
Av de 18.400 signalerna uppfyller 15.847 de kriterier som PHLsatt upp. Det innebär att man noterat signalen minst tre gånger. Dessa "preliminära planetkandidater" har sedan klassificerats efter temperatur och storlek enligt nedan (klicka på bilden för att förstora den).
(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)
Som synes tycks väldigt många av dessa objekt vara stora heta planeter, men mitt i bilden finns ett antal objekt som tycks vara jordstora eller lite större s.k superjordar och som dessutom tycks befinna sig i den beboeliga zonen kring sina respektive stjärnor. Det rör sig om totalt 262 objekt, varav 4 av objekten är planeter mindre än jorden, 23 ungefär som jorden och 235 är superjordar. Intressant!
PHL tar fram något som heter "Earth Similarity Index" där jorden har index 1,0. En bedömning görs av hur lika exoplaneter är jorden utifrån en matematisk modell, som jag inte ska gå in på närmare här. Av de 854 exoplaneter som till dags dato upptäckts har endast 9 planeter indextal mellan 0,71 och 0,92. Som jämförelse kan nämnas att Mars har indextalet 0,66. PHL konstaterar att hela 24 av de 262 planetkandidaterna kan ha indextal kring 0,90. Med tanke på den väldigt preliminära exoplanetstatusen för de här objekten får man väl anta att PHL gjort en ganska grov bedömning. Men möjligheten finns ändå att något eller några av dessa objekt faktiskt är jordkopior!
Bilden nedan visar motsvarande klassificering för de 854 hittills upptäckta planeterna. Jämför man bilden med den ovan så inser man att de nya Keplerfynden kan innebära en kraftig utökning av antalet intressanta jordliknande planeter. Notera nollorna vad gäller mindre planeter och jordstora planeter i den beboeliga zonen. Endast 6 superjordar i den beboeliga zonen har upptäckts.
(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)
Om man sedan kompletterar bilden med de 2.740 (godkända) exoplanetkandidater som Kepler identifierat så ökar antalet superjordar i den beboeliga zonen med 30 styck. Fortfarande inga små planeter.
(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)
När kommer vi att hitta den första jordkopian? Bland alla dessa signaler som Keplerteleskopet fångat upp kan det finnas en jordstor planet som ligger exakt rätt i den beboeliga zonen och som dessutom kan konstateras ha en atmosfär. Fortsatt utforskning behövs. De fynd Keplerteleskopet gjort kommer att sysselsätta en stor mängd astronomer runt om i världen i åratal.
Tre dagar innan de två månsonderna Ebb och Flow kraschades mot en bergssluttning på månen tog de en rad bilder som NASA nu sammanställt till en film. Filmen är tagen med kameror som är riktade både framåt och bakåt. Det intressanta med filmen är att den visar månytan från endast 10 kilometers höjd. Annars ser vi ofta bilder på månens yta som tagits av sonder som flyger på högre höjd. Många kratrar är det!
Asteroiden Apophis och kometen C/2012 K5
Häromdagen skrev jag en artikel om asteroiden Apophis som tycks missa jorden med en hårsmån både 2029 och 2036 (läs HÄR). Ett flertal andra asteroider och kometer passerar ganska tätt förbi jorden under året. Förhoppningsvis kommer vi att få se åtminstone en ljusstark komet på stjärnhimlen, ISON. Redan i början av januari i år passerade en komet, C/2012 K5 jorden och fångades på ett antal teleskopbilder av några amatörastronomer. Kolla in den här videon som skapats genom sammanfogning av dessa bilder:
(Källa: Youtube)
Kometen C/2011 L4 PANSTARRS
C/2012 K5 var bara en liten uppvärmning för det som komma skall. I mars passerar kometen C/2011 L4 PANSTARRS. Den kan tänkas bli synlig för blotta ögat på stjärnhimlen och enligt vissa (optimistiska) prognoser lika ljusstark som Venus! Kometer är dock ganska oförutsägbara vad gäller ljusstyrka och uppträdande i övrigt så vi får väl se hur det blir om knappa två månader. Kometen passerar jorden som närmast den 5 mars och närmast solen den 10 mars. Det är väl då som den förhoppningsvis ska lysa upp natthimlen med en lång kometsvans. Om det vill sig så kan kometen bli synlig i en dryg månad innan den åter försvinner för vår syn. Just denna komet kommer vi aldrig mer att se. Det tog sannolikt miljoner år för den att nå de inre delarna av solsystemet från Oorts kometmoln. Deborah Byrd på EarthSky rapporterar detaljerat om denna komet och andra intressanta kometer.
Kometen C/2012 S1 (ISON)
I slutet av 2013 kan vi förvänta oss en än mer spektakulär kometentré, kometen C/2012 S1 (ISON)! Den är en s.k "sungrazing comet", som kommer extremt nära solen. En del av dessa sungrazers kommer t o m så nära solen att de förstörs. Sedan finns ju de sungrazers som mirakulöst överlever en färd "genom solen", såsom kometen Lovejoy (läs mer HÄR). ISON kan i slutet av november i år bli lika ljusstark som fullmånen! Vilken grej hade inte det varit?! Dessutom kan den bli synlig på stjärnhimlen i mer än en månads tid. Kometen kommer att passera solen på endast 1,2 miljoner kilometers avstånd! Den riskerar därmed att brytas sönder i mindre delar.
Kometen ISON:s bana (Bildkälla: NASA)
Många Near Earth Objects!
Det passerar som bekant en rad asteroider var och varannan dag förbi jorden. De flesta passager sker på behörigt avstånd, dvs på några miljoner kilometers avstånd. Kolla bara in NASA:s lista över dessa "NEO Close Approaches". Populär Astronomi skrev för en månad sedan om asteroiden 2012 DA14 som den 15 februari passerar jorden på ett avstånd av 0,0002 astronomiska enheter. Det är bara 27.000 kilometer bort! Samma dag passerar för övrigt ytterligare tre asteroider jorden, men på några miljoner kilometers avstånd.
Det närmaste kvartalet passerar hela 80 asteroider jorden! Ingen kommer lyckligtvis att vara i närheten av att krocka med oss. Det ligger nog en hel del i det som Don Yeomans, ansvarig vid NASA:s Near Eart Object Program Office säger: "With new telescopes coming online, the upgrade of existing telescopes and the continued refinement of our orbital determination process, there’s never a dull moment working on near-Earth objects". NASA bevakar alla dessa nära-jorden-objekt. UniverseToday har skrivit en intressant artikel om Apophis och asteroidbevakning.
Om en asteroid upptäcks som har en kurs som gör att den riskerar att kollidera med jorden, finns många idéer på vad man borde göra för att undvika en kollision. Det är allt från att med hjälp av detonationer putta asteroiden så att den inte träffar oss till att skjuta paintball på den! Anders på bloggen Tyngdlöst skrev om den här paintball-idén för ett par månader sedan.
Rymdsondernas utforskning av kometer och asteroider
Kometer och asteroider blir också alltmer intressant att utforska lite närmare. Rymdsonden Dawn har ju under det senaste året utforskat den stora asteroiden Vesta in i minsta detalj. Därutöver har under årens lopp 16 andra mindre objekt utforskats, vilket illustreras av bilden nedan. Det är Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog som gjort bilden och den publiceras här med hennes tillstånd.
(Montage by Emily Lakdawalla. Data from NASA / JPL / JHUAPL / UMD / JAXA / ESA / OSIRIS team / Russian Academy of Sciences / China National Space Agency. Processed by Emily Lakdawalla, Daniel Machacek, Ted Stryk, Gordan Ugarkovic)
Flera rymdsonder kommer också under de närmaste åren att studera asteroider:
ESA:s Rosetta är på väg för att studera kometen Churyumov-Gerasimenko 2014
Japanska Hayabusa 2 sänds 2014 mot asteroiden 1999 JU3
NASA:s OSIRIS-REx sänds 2016 mot asteroiden 1999 RQ36
ESA:s MarcoPolo-R sänds mot en asteroid (förmodligen asteroiden 1996 FG3) i början av 2020-talet.
Dessutom finns en del (vilda) planer på NASA att bogsera in en asteroid i en omloppsbana runt månen för att titta lite närmare på den (läs HÄR). Det diskuteras en hel del om att utvinna metaller m.m ur asteroider. Här nedan är en illustration av "gruvbrytning" på en asteroid. Asteroider och kometer verkar bli ett hett område att bevaka framöver!
NASA har publicerat en video som visar hur Curiosity använder sin borste för att sopa rent klippor för att sedan borra i dem. Kolla in videon nedan. Viken lustig borste förresten!
Det är ju några nya intressanta rymdsondsprojekt i år. Jag skrev för en dryg vecka sedan en artikel om rymdsondsplanerna för 2013 (läs HÄR). Den kanske mest intressanta av nykomlingarna är den kinesiska månlandaren Chang'e 3. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har studerat projektet mer i detalj och har en hel del intressant att berätta.
Projeket går ut på att placera en månlandare på månens yta. Landaren väger ca 1.200 kilo och den har ett månfordon med sig som väger 100 kilo. Landaren ska operera under ett års tid och fordonet i minst tre månader. Det intressanta är att månfordonet ska kunna köra i upp till 10 kilometer, vilket är en lång distans i dessa sammanhang. Som jämförelse kan nämnas att Marsfordonet Opportunity totalt färdats ca 35 kilometer på de nio år som den rullat omkring på Mars.
(Bildkälla: CCTV)
Månlandaren ska vara utrustad med ett mindre optiskt teleskop som ska studera månytan. Landaren ska också med hjälp av en UV-kamera studera solaktivitet och jordens geomagnetiska fält samt partikelströmmar i jonosfären. Det blir första gången som den typen av studier görs. Landare och fordon är dessutom utrustade med flera andra kameror, spektrometrar m.m. Liksom Curiosity ska Chang'e 3 under landningsfasen på knappa två minuter studera ytan för att hitta en bra landningsplats.
Det finns planer på ytterligare ett par kinesiska rymdsonder/landare/fordon till månen, bl a med målet att plocka upp månmateria och transportera det till jorden.
Det ska bli intressant att följa detta projekt. Uppskjutning är planerad att ske i slutet av 2013, oklart mer exakt när.
För några dagar sedan passerade asteroiden 99942 Apophis jorden på behörigt avstånd, drygt 14 miljoner kilometer. År 2029 kan dock denna 325 meter stora asteroid passera så nära som 36.000 kilometer från jorden. Det är bara 1/10 av avståndet mellan jorden och månen och lika nära jorden som vissa geostationära satelliter befinner sig. Det är lite i närmaste laget! Vi kan dock vara lugna. Den kommer inte att krocka med jorden. Inte heller 2036 då nästa närkontakt sker kommer asteroiden att smälla till oss. För några år sedan utsågs asteroiden till domedagsasteroid eftersom man befarade att risken var relativt stor för en kollision med jorden. Så lär det alltså inte bli åtminstone än på ett tag.
Rymdteleskopet Herschel tog några suddiga bilder av Apophis när den susade förbi jorden häromdagen. År 2029 lär vi få betydligt skarpare bilder på asteroiden.
