Universum är nästan perfekt enligt rymdteleskopet Planck

ESA:s rymdteleskop Planck har gjort den hittills mest noggranna kartläggningen av den kosmiska bakgrundsstålningen i universum. Denna strålning är efterglöden av Big Bang och den är mycket jämnt fördelad i olika riktningar.Mycket små variationer i temperatur kan särskiljas i olika regioner av universum. Dessa variationer speglar små skillnader i densitet som uppkom kort efter Big Bang och som gav upphov till galaxer och stjärnor. Universum är inte helt perfekt, men nästan.

Färgerna i bilden nedan indikerar skillnader i temperatur, där de gulröda områdena är något varmare än de blå. Skillnaderna är mycket marginella och rör sig om bråkdelar av en grad. Ett annat teleskop som studerat samma sak som Planck är WMAP (läs HÄR). Läs också Populär Astronomis artikel om Planck. Tydligen finns det vissa ojämnheter i universum som det ännu inte finns någon bra förklaring till. De nya data som Planck redovisar innebär också en viss modifikation vad gäller universums sammansättning. Den mörka materians andel tycks vara något högre och den mörka energins andel något lägre. Dessutom tycks universum vara lite äldre än vad man tidigare trott. 13,8 miljarder år är det senaste budet.



(Bildkälla: ESA)

Exoplanetnamn är tråkiga!

VD:n för företaget Uwingo, Dr Alan Stern, tycker att de namn som astronomer ger exoplaneter är trista och tråkiga. Ta t.ex den exoplanet som ligger närmast jorden. Den heter för närvarande Alpha Centauri B b. Hur kul låter det? Dessa planeter förtjänar mer spännande namn än så tycker Stern. Därför tänker hans företag starta en omröstning om vad ett antal av dessa exoplaneter ska heta. Universe Today skriver idag om detta på sin websida.

Vad ska man tycka om detta då? Jag kan å ena sidan hålla med Stern om att namnen är tråkiga. Å andra sidan är det ganska praktiskt att koppla planeternas namn till stjärnornas namn och dessutom med den sista bokstaven ange att det kan tänkas finnas fler planeter kring stjärnan. Vi får väl se hur det blir med denna omröstning.



(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Vi har kommunikationsproblem med Mars!

I april i år får vi lite kommunikationsproblem med de rymdsonder som kretsar kring Mars och de fordon som kör omkring på planeten. Orsaken är att Mars och jorden råkar vara på nästan exakt varsin sida av solen. Solen stör därmed kommunikationen mellan sonderna och jorden. För att inget oförutsett ska inträffa med framförallt fordonen kommer NASA att sända lite extra kommandon till dem. Dessa konjunktioner inträffar var 26:e månad så det är inget särskilt ovanligt som händer. Det blir t.ex för rymdsonden Mars Odyssey den 6:e konjunktionen sedan den nådde Mars 2001.



(Bildkälla: NASA)

Rymdsond observerade två andra rymdsonders månkrasch

De två rymdsonderna Ebb och Flow i det s.k GRAIL-projektet har jag skrivit en hel del om här i bloggen (se HÄR). I december 2012 slutfördes rymdsondernas uppdrag med en spektakulär kraschlandning mot en bergvägg nära månens nordpol. Rymdsonden LRO har fotograferat de två krascherna och det stoftmoln som de gav upphov till. Här nedan ser vi sonden Ebb:s krasch. Läs mer om sondernas kraschlandning på NASA:s websida.



(Bildkälla: NASA)

Och här nedan sonden Flows krasch



(Bildkälla: NASA)

Astronomer har upptäckt vatten i en avlägsen planets atmosfär

Astronomer som studerat exoplaneten HR 8799c har med hjälp av Keckteleskopet på Hawaii upptäckt vatten i planetens atmosfär. Dessutom har denna Jupiterstora planets atmosfär kolmonoxid. Planeten befinner sig hela 130 ljusår från oss, men kan ändå direktstuderas med teleskopet. Det beror på att planeten kretsar på ett lite större avstånd från stjärnan. Det gör att dess spektrum kan analyseras och särskiljas från stjärnans spektrum.

De jordbaserade teleskopen blir alltmer avancerade och tycks kunna tävla med rymdteleskopen inom vissa områden av exoplanetutforskningen.

Rymdsonden Messenger har ökat vår kunskap om Merkurius

Rymdsonden Messenger har nu studerat Merkurius i två år och har upptäckt en hel del nytt om denna solsystemets minsta och innersta planet. UniverseToday skriver om fem sådana "hemligheter" som avslöjats genom rymdsondens utforskning.



Illustration av Messenger kring Merkurius (Bildkälla: NASA)

Messenger är egentligen den första rymdsond som på allvar studerar Merkurius. Mariner 10 flög visserligen förbi Merkurius redan på 1970-talet, men kartlade inte så värst mycket av planeten. Vad har då Messenger upptäckt. Här kommer fem av de viktigare upptäckterna så här långt:

Merkurius sydpol påverkas mer av laddade partiklar

(Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University)

Atmosfärens sammansättning varierar med Merkurius avstånd från solen

(Bildkälla: NASA)

Upptäckt av vattenis och organisk materia vid polerna

(Bildkälla: NASA)

Merkurius har en stor järnkärna

(Bildkälla: NASA)

Merkurius yta är rik på svavel

(Bildkälla: NASA)

Curiosity fotograferar högt Marsberg

Curiosity har tagit en bild av berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som amerikanerna kallar berget). Det är ju detta berg som Curiosity ska klättra upp för. Det har inte riktigt framgått hur högt upp på berget det är tänkt att detta fordon ska nå. Det ser ut som en liten kulle men berget är faktiskt över 5.000 meter högt så det lär nog bli en bra bit kvar till toppen innan Curiosity får ge upp.

(Bildkälla: NASA)

Annars verkar det som om forskarna fortsätter analysera det markprov som Curiosity tog för ett par veckor sedan. Man tycks ha funnit spår av vatten.