Senaste nytt om Pluto

Robert Cumming har intervjuat Anders Johansen, planetforskare vid Lunds Universitet, på Populär Astronomis websida. Anders har varit på en Plutokonferens i Maryland, USA, och beskriver senaste nytt kring utforskningen av Pluto. Intresset för denna före detta planet är i stigande. Dels har vi en rymdsond, New Horizons, på väg mot Pluto, dels sker det en hel del intressanta upptäckter vad gäller Pluto.

Pluto är som sagt en före detta planet. Det är nämligen så att Internationella Astronomiska Unionen hösten 2006 degraderade Pluto från planet till dvärgplanet. Orsaken till degraderingen var att flera s.k plutoider (Eris, Makemake och Haumea) hade upptäckts åren dessförinnan. Pluto fick helt enkelt ge namn åt en ny planetklass bestående av lite mindre planetliknande objekt. I januari 2006, bara några månader innan IAU fattade beslut om att Pluto inte längre är en planet, sändes rymdsonden New Horizons mot Pluto. NASA:s projektledning för New Horizons-projektet har under senare år drivit frågan om huruvida IAU-beslutet är logiskt eller inte. Sista ordet är nog inte sagt i denna frågan.

Datorgenererad bild av Pluto utifrån Hubble-bilder (Bildkälla: NASA)

Vad hände i övrigt på Pluto-konferensen? Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har skrivit lite om det. Några av de mest intressanta frågorna, som kanske New Horizons kan ge svar på är:

• Finns det fler månar kring Pluto än de fem som hittills upptäckts?
• Hur är det egentligen med Plutos stora måne Charon vad gäller dess sammansättning och geologi m.m? 
• Var är Plutos nord- respektive sydpol? Lustigt nog är detta oklart idag, vilket försvårar kartläggningen av Pluto.

En stjärnas rotationshastighet har uppmätts för första gången

Forskare har för första gången lyckats mäta rotationshastigheten hos en annan stjärna än solen. Det är den solliknande stjärnan HD52265 som studerats med hjälp av data från det franska CoRoT-teleskopet. Forskarna fann att stjärnan roterar ca 2,3 gånger snabbare än solen. Man kunde också bestämma rotationsaxelns lutning och dessutom säkerställa existensen av en exoplanet kring stjärnan. Den teknik man använt går ut på att studera vibrationerna hos denna stjärna som befinner sig 90 ljusår från oss. Stjärnor som solen för varm plasma från stjärnans inre mot ytan där det kyls och sedan sjunker ner i stjärnans inre. Dessa konvektionsrörelser skapar tryckvågor som får stjärnans inre att vibrera. Läs mer om forskningsstudien på NASA:s websida.

(Bildkälla: MPI for Solar System Research/Mark A. Garlick)

Wow, vilka bilder på Saturnusmånar!!

Rymdsonden Cassini gör en aldrig besviken. Nu har sonden återigen tagit spektakulära bilder av några av Saturnus månar. Vad sägs om bilderna nedan? Den första visar månarna Mimas och Pandora (Mimas är den större av månarna) med Saturnusringarna under månarna.

(Bildkälla: NASA)

Bilden nedan visar Titan med Saturnusringarna i förgrunden. Även månen Enceladus är med på bilden (den svarta pricken som täcker delar av Titan). Fantastisk bild!

(Bildkälla: NASA)

Laserkommunikation med rymdsonder i framtiden

Alla rymdsonder samlar in enorma mängder data och tar sammantaget tiotusentals bilder varje år. Det ställer stora krav på den utrustning som ska lagra informationen och sedan skicka den vidare till jorden. Vi vill ju gärna ha senaste nytt från rymdsondernas observationer så fort som möjligt och helst i realtid. Nu har ESA utvecklat ett system som möjliggör avancerad laserkommunikation mellan rymdsonder och jorden. Datahastigheten kommer att öka dramatiskt med det nya systemet. Systemet ska testas i månsonden LADEE som sänds upp redan i september i år. ESA:s markstation på Teneriffa samt två NASA-anläggningar kommer att kommunicera med sonden.

ESA:s markstation på Teneriffa (Bildkälla: ESA)

Var är alla rymdsonder just nu?

Armchair Astronautics är en utmärkt websida. Månatligen uppdaterar Olaf Frohn sidan med en statusrapport avseende alla de rymdsonder som utforskar vårt solsystem. Bilden nedan visar vilka rymdsonder som för tillfället kretsar kring solsystemets himlakroppar samt vilka som planeras sändas upp de närmaste åren (klicka på bilden för att förstora den). Det är onekligen fascinerande att vi har så många rymdsonder i aktion just nu.

(Bildkälla Olaf Frohn, Armchair Astronautics)

Solsystemet i logaritmisk skala

Websidan Armchair Astronautics har en snygg bild på solsystemet i logaritmisk skala. I bildens högerkant syns också våra närmaste grannstjärnor. Solsystemets himlakroppar är proportionellt fördelade i denna skala (klicka på bilden för att förstora den).

(Källa: Armchair Astronautics)

Nu blir det snart bergsklättring för Marsfordonet Opportunity

De två Marsfordonen Opportunity och Curiosity är på väg mot varsitt berg. Opportunity ska klättra upp för sluttningarna på det som NASA kallar för Solander Point, medan Curiosity ska en bit upp för berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som NASA döpt berget till). Om Curiosity skrev jag häromdagen och här kommer ett inlägg om Opportunitys fortsatta färd. UniverseToday har en intressant artikel på sin websida om Opportunitys bergsklättring.

Fordonet har så sakteliga närmat sig bergets fot och står nu 200 meter från stigningen. Det här blir första gången på de tio år som Opportunity kört omkring på Mars som den ska upp för en lite brantare backe. Det blir intressant att se hur det går. Fordonet ska klara stigningar på 12-15 grader så den har utan tvekan bergsklättringskapacitet. Det område som nu ska studeras ser ut att ha flödat av vatten och forskarna hoppas finna några av "livets byggstenar", dvs ämnen som krävs för att liv ska kunna uppstå, i marken. Rymdsonden MRO har, med sina känsliga instrument, identifierat tecken på mineraler som innehåller vatten i området. Bilden nedan visar Opportunitys rutt sedan landsättningen på Mars 2004 (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA, Ken Kramer)

Som bilden visar så står Opportunity just nu vid kraterkanten till Endeavour-kratern. Här finns som sagt Solander Point, som är en av många bergknallar på kraterkanten. Forskarna tror att det kan bli en finfin utsikt från toppen på kullen och ner mot kratern. Där Opportunity står just nu tycks det finnas en stor mängd lite större stenblock. Det blir till att kryssa mellan blocken för att så småningom nå berget, som syns i bakgrunden.

(Bildkälla: NASA/Ken Kramer)