Asteroiden Vesta tycks vara evigt ung (åtminstone på ytan)

Rymdsonden Dawn lämnade som bekant asteroiden Vesta i september månad för att fortsätta sin färd mot nästa mål; dvärgplaneten Ceres. Under det dryga år som Dawn kretsade kring Vesta samlade rymdsonden in en mycket stor mängd data om denna asteroid. Jag har här i bloggen rapporterat om det mesta kring Dawns observationer (se HÄR), men nu kommer ytterligare fakta. Forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory som studerat data och bilder från Vesta är förvånade över hur asteroidens yta ser ut. Den verkar vara evigt ung och avviker från andra himlakroppar som liksom Vesta saknar atmosfär i solsystemet. Ytskiktet på Vesta tycks röras om kontinueligt och därmed uppvisa en relativt ung yta. Sådana himlakroppar borde efter årmiljarder bli lite mörkare av framförallt järnpartiklar som träffar ytan. Vår egen måne har t.ex blivit mörkare med tiden. Forskningsresultaten presenteras i två rapporter i tidskriften Nature den 1 november 2012.

Asteroiden Vesta är sannolikt en mycket gammal himlakropp, som bildades när vårt solsystem formades. Den är därför intressant att studera för det är lite av en "solsystemets historiebok" vi ser. En gammal himlakropp har förstås blivit föremål för en och annan kollision under årmiljardernas lopp. Forskarna tror att den översta ytmaterian på Vesta är mycket mobil såtillvida att den sprids lätt över asteroidytan efter meteornedslag. Stora områden av Vesta är också mycket kuperad och har emellanåt omfattande jordskrev. Meteornedslag och jordskred bidrar till att hela tiden förnya asteroidens ytskikt. Rymdsonden Dawn har också observerat områden med betydligt mörkare ytskikt. Ett tag trodde man att de var resultat av relativt sen vulkanisk aktivitet på Vesta. Nu tror man snarare att det rör sig om kolrika meteorer som slagit ner på Vesta.

(Bildkälla: NASA)

En uppskattning som görs är att Vesta under de senaste 3,5 miljarderna år träffats av 300 meteorer/asteroider med diametrar på mellan 1 och 10 kilometer. Det skulle förklara alla mörka fläckar. Nedslagen har dessutom rört om i ytmaterian så mycket att Vesta idag har ett lager på 1-2 meter blandad materia över stora delar av asteroidens yta. Meteornedslag och träffar av större asteroider för med sig att materia från olika håll i solsystemet blandas. Alla himlakroppar är föremål för den här processen. Även jorden har under årmiljardernas lopp tillförts materia från annat håll i solsystemet. Sannolikt var det så som "livets byggstenar" och vatten fördes till jorden.

Nu väntar nästa uppdrag för rymdsonden Dawn: att studera den stora dvärgplaneten Ceres, som den når 2015. Ceres var den första asteroid som upptäcktes, redan 1801. I samband med att Pluto 2006 av den Internationella astronomiska unionen degraderades till dvärgplanet omdefinierade man också ett antal andra himlakroppars status, däribland Ceres. Den blev en av idag fem erkända dvärgplaneter (Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris). Ceres är det största objektet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är dessutom ganska mörk, så lite närmare studier av Ceres kan ge ökad kunskap om "mörk materia". Inte Mörk materia med stort M, men synlig mörk materia! Lite kryptiskt kanske?!