Det är inte lätt för en planet att förbli beboelig

I samband med exoplanetforskning talas om den beboeliga zonen. Det är en zon på på ett visst bestämt avstånd från en stjärna inom vilken planeter kan bibehålla flytande vatten på planetytan. Det innebär att det inom zonen inte är för kallt och inte för varmt. Eftersom vatten tillsammans med energi är två nödvändiga ingredienser för att utveckla liv är den beboeliga zonen viktig när man letar efter jordkopior. Även om en planet ligger perfekt inom den beboeliga zonen och dessutom har vatten så innebär inte det automatiskt att planeten har liv. Det krävs också ett magnetfält. New Scientist skriver om en forskningsstudie som pekar på just detta.

Studien visar att stjärnvinden snabbt torkar ut en planet om den inte skyddas av ett magnetfält. Se bara på vår grannplanet Mars, som är ökentorr. Inte nog med att magnetfältet skyddar från torka, det skyddar också från skadlig strålning, vilket är avgörande för att organismer ska kunna överleva på en planetyta. I studien har man simulerat hur länge en planet kan behålla sitt magnetfält och testat teorin på några kända exoplaneter; Gliese 581d, HD 40307g och GJ 667Cc. Samtliga dessa anses intressanta och hypotetiskt beboeliga och de är alla med på Planetary Habitability Laboratorys topplista över potentiellt beboeliga exoplaneter (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Enligt forskarna har de två förstnämnda planeterna sannolikt ett magnetfält som med nöd och näppe skyddar planeten. GJ 667Cc anses dock dödsdömd vad gäller förutsättningar för liv. Den viktigaste slutsatsen i studien är att inte enbart fokusera på avståndet mellan stjärna och planeter utan också undersöka om planeterna kan tänkas ha ett tillräckligt magnetfält.

Man kan konstatera att det verkar vara svårt för en planet att över en längre tidsperiod vara beboelig!

Illustration av jordens magnetfält (Bildkälla: Wikipedia)